Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Bensow, Oscar - Benzelius - 1. Benzelius, Eric, d. ä. - 2. Benzelius, Eric, d. y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benzelius
215
Benzelstierna
bok" (1915; 3:euppl. 1926). —B. var
i både sitt skönlitterära och
teologiska författarskap utpräglad apologet
och polemiker. Mot tidens materialism
uppträdde han i V. Bydbergs anda
och ansåg idealismens sak solidarisk
med kyrkans. I sin teologi var han
utpräglat konservativ och kritiserade
de negativa tendenser, som han ansåg
förekomma inom modern teologi. Han
sympatiserade med förslaget att efter
norskt mönster upprätta en "fri
teologisk fakultet", som skulle stå vid
sidan om univ.-fakulteterna som
samlingspunkt för den konservativa
teologin. I sådant syfte medverkade B.
vid bildandet av Lutherska
kyrko-förb. (1912), vars ordf. han blev 1915.
-—• Gift 1893 med Julia Matilda
Ho-dell. N. B., E. B—n.
Benzelius, släkt, vars äldste kände
medl. var bonden Henrik Jakobsson i
Bentseby (Bensbyn), Luleå skn, Norrb.
län. Namnet B. antogs efter
födelseorten Bentseby av dennes son,
ärkebiskopen Erie B. d. ä. (B. 1), som blev
stamfar för en vitt utgrenad släkt av
präster och ämbetsmän. Tre av hans
söner, Erie B. d. y. (B. 2), Jacob B.
(B. 3) och Henric B. (B. 4), som efter
varandra blevo ärkebiskopar, samt
B. 2:s andre son, biskopen i Strängnäs
Carl Jesper B. (B. 5), bibehöllo den
ofrälse namnformen, medan fyra av
B. l:s söner, som ej ingått i det
andliga ståndet, 1719 adlades med
namnet Benzelstierna. Under samma namn
adlades senare B. 2:s söner med
undantag av B. 5 samt B. 3:s söner.
1. Benzelius, Erie, d. ä.,
ärkebiskop, f. 16 dec. 1632 i skattegården
Bentseby (Bensbvn) i Luleå skn, Norrb.
län, † 17 febr. 1709 i Uppsala.
Föräldrar : nämndemannen Henrik Jakobsson
och Margareta Jonsdotter. — Bedan
som barn kom B. till Uppsala, där
lian tidigt började studera, dels privat
och dels vid univ., där han blev fil.
mag. 1661. Med stipendium från univ.
och understöd av M. G. De la Gardie,
för vars söner han från 1660 var
lärare, företog B. 1663—65 en
studieresa till flera utländska univ., främst
tyska, där han kom i beröring med
åtskilliga av tidens mest framstående
vetenskapsmän och lade grunden till
de litterära förbindelser, som sedan
fortsattes och utvidgades av hans
söner. Han blev 1665 e. o. prof. i
historia och moralfilosofi och 1668 prof.
i teologi. Som den främste inom
den samtida sv. teologgenerationen
förde han med nit och plikttrohet
det teologiska studiet framåt. Särskilt
intresserade han sig för
kyrkohistorien och utgav 1695 en
kyrkohisto-risk handbok under titeln
"Brevia-rium historiæ ecclesiasticæ, veteris et
novi testamenti", som i likhet med
Erie Benzelius d. ä. Samtida målning (detalj,
Uppsala domkapitel).
lians handbok i predikokonsten,
"Epi-tome rhetoricæ ecclesiasticæ" (1694),
under nära ett århundrade
begagnades som lärobok. Han utnämndes till
biskop i Strängnäs 1687. Hans
försiktighet kom honom att i både tal
och skrift alltid hålla sig inom
gränserna för ortodoxin. Som ett bevis
på k. ynnest fick B. i uppdrag att
leda kronprinsens
religionsundervisning 16S6—97. I det kyrkliga
organisationsarbetet under Karl XI :s tid
var B. en av de mest anlitade
krafterna. Ilan utsågs bl. a. att som en
av prästerskapets repr. delta i
granskningen av det nva kyrkolagförslaget.
Dess grundprinciper ogillade han
vis-serl., men av lojalitet mot
enväldet fogade han sig reservationslöst i
den nya ordningen. Däremot var lian
medelpunkten i oppositionen mot
1693 års skolordning, som han fann
omogen och opraktisk. Även i
tillkomsten av 1689 års katekes hade han
andel och var verksam i arbetet på
en ny kyrkohandbok. När J. Swedberg
på k. uppdrag 1694 i tryck framlagt
en ny, för hela riket gällande
psalmbok, blev den ss. icke fullt renlärig
föremål för det ortodoxa
prästerskapets kritik och indrogs, men genom
B:s förmedlande hållning utjämnades
motsättningarna och åstadkoms den
kompromiss, som blev 1695 års
psalmbok. Som ordf. i 1691 års
bibelkommission utövade han en betänksamt
återhållande, reformfientlig verksamhet,
som ledde till att Karl XII:s bibel
(1703) blott blev ett omtryck av
reformationstidens med smärre
förändringar och rättade tryckfel. På
biskopsstolen i Strängnäs var B. en skicklig
organisatör och nitisk
undervisningsvän. År 1700 blev han ärkebiskop.
Som sådan ställde han sig ogillande
gentemot den framväxande pietistiska
rörelsen, ehuru han undvek kraftåt-
gärder. — B. var ingen man av stora
och imponerande mått, men en värdig
repr. för tidens anda, och hans
karolinskt manliga fromhet förenades med
lugn värdighet, som ingav aktning.
— Gift 1) 1668 med Margareta
Odhe-lia, † 1693; 2) 1695 med Anna Maekeij.
— Litt.: H. Afzelius, "E. B. d. ä."
(1—2, 1897—1902). N. B.
2. Benzelius, Erie, d. y.,
ärkebiskop, f. 27 jan. 1675 i Uppsala, † 23
sept. 1743 i Linköping. Son till B. 1.
-— B. blev 1682 student i Uppsala, där
han 1694 avlade ex. i teologiska
fakulteten. Med k. stipendium företog han
1697—1700 en studieresa i Europa, där
lian uppsökte Leibniz o. a. tidens lärde,
medan han samtidigt inriktade sin
uppmärksamhet på de bokskatter,
som gömdes i bibi. och stundom voro
obekanta för ägarna själva. Framför
allt i det Bodleianska bibi. i Oxford,
där han gjorde märkliga fynd,
utvecklade han det intresse för
handskrifter. som sedan kom att spela en
central roll i hans liv. Under sin
utländska resa grundlade B. en
vetenskaplig mångsidighet av sällsynt
omfattning. Genom faderns inflytande fick
den ograduerade studenten 1702
befattningen som univ.-bibliotekarie,
och fastän utnämningen väckte ond
blod bland professorerna, visade sig
B. genom sin begåvning, lärdom och
överlägsna personlighet vara rätte
mannen på platsen, "ty B:s tid har
gjort epok i bibliotekets historia, och
det har aldrig haft en mer lysande,
knappt en dugligare ledare" (C.
Annerstedt). Genom ett klokt
utnyttjande av univ.-bibl :s begränsade
inköpsmedel och genom en vidsträckt
korrespondens med lärde, boksamlare
och sv. studenter i utlandet kunde B.
anskaffa vetenskaplig litteratur och
för handskriftsamlingen, som särskilt
låg honom om hjärtat, och som under
lians tid kraftigt tillväxte, förvärva
bl. a. "Diarium Vazstenense",
orientaliska codices, som samlats av J. G.
Sparfwenfeldt, M. Eneman, A. Celsius
och H. Benzelius, samt nyare
arkivalier, ss. Palmskiöldska samlingen.
Bokbeståndet ökades under hans tid med
3 331 volymer. B. utarbetade även en
handskriftskatalog. Ilans
skarpsinnighet, mångsidiga och djupa
bildning och ständiga kontakt med
samtidens vetenskapliga och litterära liv
kommo honom till hjälp vid den
historiska källforskningen, där han var
långt före sina efterföljare. För att
göra studenterna förtrogna med
bibl:s skatter av antik och rabbinsk
litteratur började han 1704 hålla
föreläsningar i lärdomshistoria, utg. i
disputationsform 1716—21. Han
föreläste från 1712 även över sv. historia
och övergick därvid snart från latinet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
