Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Benzelius, Eric, d. y. - 3. Benzelius, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benzelius
216
Benzelstierna
Erie Benzelius d. y.
Målning (detalj) av J. H. Scheffel (Uppsala domkapitel).
till modersmålet. Med sin strängt
källkritiska behandling av ämnet
inneburo dessa föreläsningar, som
sedan bristfälligt utgåvos av sonen C.
J. B. (B. 5), en avgjord brytning
med den rudbeckianska
uppfattningen av Sverige som historiens vagga.
Till de äldre arbeten av skilda slag,
som B. utgav i utmärkt
kommenterade uppl., höra J. Vastovius’
"Vitis Aquilonia" (1708), "Diarium
Vazstenense" (1721) och en serie
källskrifter till Sveriges
medeltidshistoria, "Monumenta vetera ecclesiæ
Sveo-Gothicæ", som trycktes i form
av disputationer 1709—13 och
inrymma gamla kronologier,
biskopskrönikor m. m. B. planerade även ett
"Corpus scriptorum historiæ
Svio-gotliicæ", ett "Bullarium Romanum"
(påvebullor ang. Sverige), samlingar
av kyrkomötesbeslut och en sv.
historisk bibliografi. Från besöket i Oxford
1700 arbetade B. på en uppl. av Philo
Judæus’ verk men blev förekommen av
engelsmannen T. Mangey. Hans övers.
av Ulfilas gotiska evangelietext kom
ut 1750, först efter hans död. Även
sv. språket var föremål för B:s
forskarintresse, ocli lian gjorde bl. a.
omfattande samlingar rörande de sv.
dialekterna. På basis av
kvrkoboksut-drag försökte lian sig också på
befolkningsstatistiska beräkningar, och
för naturvetenskaperna hade han den
lärde mångfrestarens intresse. Som
den ende humanisten bland en mängd
naturvetenskapsmän var B. 1710 med
om att stifta Sveriges första lärda
sällskap, Collegium curiosorum, som
dock tynade bort men 1719
återuppstod i form av Uppsala k.
vetenskaps-societet, vars program var så
omfattande, att den i sig förebildade både
Vet. akad., Vitt. akad. ocli Sv. akad.
I samfundets tidskr., "Acta
literaria", var B. en trägen medarb. —
Sedan B. 1709 prästvigts och 1719
blivit teol. dr, blev han teol. prof.
1723, biskop i Göteborg 1726 och i
Linköping 1731. Året före sin död
utnämndes han till ärkebiskop men hann
aldrig tillträda ämbetet. Han ligger
begraven i Linköpings domkyrka. — Som
biskop var B. nitisk men gjorde sin
mest bekanta insats inom politiken,
för vilken hans praktiska läggning
även var lämpad. I riksdagen satt
lian från 1723 ocli var talman i
prästeståndet 1740 samt 1742—43. Han var
en ivrig anhängare av det nya
statsskicket, ocli som framskjuten medl.
av sekreta utskottet kom lian alltmer
att gilla riksdagens maktställning.
Först tillhörde han det holsteinska
partiet men anslöt sig snart till det
framväxande hattpartiet, där han
framstod som utpräglad
ytterlighetsman. Till beslutet om det lättsinnigt
förberedda angreppet på Ryssland
1741 anses lian ha en dryg skuld. B:s
notisartade randanteckningar i sv.
historia, kända under namnet
"Anec-dota Benzeliana", ha senast utgivits
1914. — Gift 1703 med Anna
Swedenborg, dotter till biskop Jesper
Swedberg. — Litt.: minnesteckning av H.
Forssell i Sv. akad: s handl. 1883. N. B.
3. Benzelius, Jacob, ärkebiskop,
f. 25 febr. 1683 i Uppsala, † 19 juni
1747 i Stockholm. Bror till B. 2 — B.
blev student i Uppsala 1690 och fil.
mag. där 1703, anträdde 1707 en nära
tvåårig studieresa genom Danmark,
Tyskland, Frankrike och Holland,
blev adjunkt i Uppsala univ:s
filosofiska fakultet 1704 och i dess
teologiska fakultet 1706, blev tredje
teol. prof. i Lund 1718, var univ:s
rektor 1722, blev andre teol. prof.
1728, kontraktsprost i Bara härad
1729, biskop i Göteborg 1731 och
brodern Erie B:s (B. 2) efterträdare
som ärkebiskop och Uppsala univ:s
prokansler 1744. Han blev teol. dr
1725. B. bevistade nästan alla
riksdagar 1719—47, var i likhet med
bröderna Erie ocli Henric B. (B. 4)
medl. av hattpartiet men som
sådan synnerl. måttfull. — Fastän
B. var underlägsen brodern Erie i
begåvning och brodern Henric i
lärdom, kom lian som teolog att
utöva ett större och långvarigare
inflytande än de. Som univ.-lärare var
lian uppskattad för sina
föreläsningar, och genom tvenne arbeten,
"Repe-titio theologica" (1735) och ett
sammandrag av detta arbete, "Epitome
repetitionis theologicæ" (1734), som
påbjödos till användning vid rikets
undervisningsverk och begagnades
långt in på 1800-talet, kom han under
långa tider att framstå som ett slags
normalteolog. Hans arbeten utmärkte
sig för ortodox ståndpunkt, klarhet,
tydlighet och systematisk
fullständig-liet. I de religiösa stridigheterna
uppträdde B. mot den radikala pietismen
ocli var en av dem, som vid 1726—27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
