Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berch - 1. Berch, Reinhold - 2. Berch, Anders, d. ä. - 3. Berch, Anders, d. y. - Berco, pseud. för Carlberg, Berndt - Berendes, ätt, se Berndes (Berendes) - Berens, Hermann Johann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berch
220
Berens
kamreraren Anders B. (f. 1662, †
1732), far till numismatikern
Reinhold B. (B. 1), adlad 1762 men ej
introducerad, och till nationalekonomen
Anders B. d. ä. (B. 2). En son till B. 2
var v. fiskalen i Riksbanken,
journalisten Anders B. d. y. (B. 3).
Släkten B. har intet samband med den
urspr, från Schlesien härstammande
adliga ätten Berch.
1. Berch, Carl Reinhold,
numismatiker, f. 29 jan. 1706 i Stockholm,
† 22 dec. 1777 därstädes. Föräldrar:
kamreraren Anders B. och Regina
Catharina Tersmeden. — B. kom från
ett ganska förmöget hem och fick en
vårdad uppfostran. Redan i skolan
hade han fått intresset väckt för
mynt- och medalj studier. I Uppsala
fortsatte han 1722—28 sina studier
och tog där särskilt intryck av Erie
Benzelius d. y., som bibragte honom en
mera kritiskt-historisk uppfattning.
B. fick även tillträde till Riksarkivet,
som då var en för allmänheten sluten
institution, och fullföljde sin
utbildning genom resor till univ. i Halle,
Paris och London (1729—31). Vid
hemkomsten gick han på inrådan av C.
Hårleman och C. G. Tessin in vid
Antikvitetsarkivet samt tjänstgjorde
även tidvis i Kanslikollegium, hos
rikshistoriografen och vid Riksarkivet.
Befordringsutsikterna voro emellertid
små inom Antikvitetsarkivet, och för
att meritera sig till chefsplatsen, då
denna blev ledig, sökte och fick B.
platsen som kommissionssekr. i Paris
1739(—46). Från 1746 var han
faktiskt den ledande kraften i
Antikvitetsarkivet, och 1750 blev han utsedd
till dess chef. Som sådan företog han
sig energiskt att rycka upp arkivet ur
dess förfall. Hans arbete försvårades
dock i hög grad av de odrägliga
be-fordringsförhållandena: anciennitets-principen var allenarådande, såvida
Reinhold Berch. Pastell (detalj) av G.
Lundberg omkr. 1750 (Konstakademien).
icke rent politiska synpunkter spelade
in. Slutl. indrogos alla platser, så att
B. året före sin död var ensam i
tjänsten. Trots allt utförde B. ett
omfattande arbete med att ordna
samlingarna av brev, handskrifter, mynt
o. s. v. Hans numismatiska arbeten
"Beskrifning öfwer svenska mynt och
Kongl, skåde-penningar" (1773) och
"Namnkunniga svenska herrars och
fruers skåde-penningar afritade och i
koppar stuckne; med bifogade
lefver-nesbeskrifningar utgifne" (1—3, 1777
—81) stå högt över tidigare sv.
arbeten av samma art och ha ännu kvar
sitt värde. Även som förf. förtjänar
B. att omnämnas. En samling
politiska och kulturhistoriska essäer, som
ingick i "Anmärckningar wid swenske
post-tidningarne" (1734—35),
utmärkes av en klar och ledig stil. Pä
1760-och 1770-talen inflöt en mängd
uppsatser från B:s penna i Gjörwells
populära tidskr., alla väl skrivna,
vittnande om lärdom och älskvärd
humor. B. själv var en god ämbetsman
och verkligt lärd, men han var ingen
pedant utan en praktisk och klok man
och en angenäm sällskapsmänniska.
Hans samlingar finnas i Vitt. akad.,
K. bibi. och Uppsala univ.-bibl. — B.
hade fått kansliråds titel 1755, han
adlades 1762 men tog ej introduktion
på Riddarhuset; han var led. av Vet.
akad. från 1749 (preses 1753, 1756)
och var Vitt. akad:s förste valde led.
1754. — Ogift. — Litt.: H. Schück,
"C. R. B." (1923). G. U.
2. Berch, An d er s, d. ä.,
nationalekonom, f. 4 mars 1711 på Larsbo
bruk, Söderbärke skn, Kopparb. län,
† 14 dec. 1774 i Uppsala. Bror till
B. 1. — B. studerade i Uppsala 1726
—31 och tjänstgjorde därefter i
Kommerskollegium, tills han 1741 utsågs
till prof. i ekonomilagfarenliet och
statsekonomi vid univ. i Uppsala och
därigenom blev Nordens förste prof.
i nationalekonomi. Han blev på denna
post en företrädare för sin tids
mer-kantilistiska teori, vars
problemställningar han undersökte i "Sätt, at
igenom politisk arithmetica utröna
länders och rikens hushåldning"
(1746) och "Inledning til almänna
husliålningen" (1747). Målet för
samhällsekonomin, den borgerliga
menighetens "lycksalighet", som innebar
folkrikedom, ett blomstrande
näringsliv och god tillgång till pengar, var
det statens uppgift att befordra
genom en energisk befolknings- och
näringspolitik, stödd på den statistiska
kännedom om samhällsföreteelserna,
som B. kallade "politisk aritmetik".
För B. liksom för de ledande
politikerna stod det klart, att statens
ingripande överallt i näringslivet
utgjorde en förutsättning, utan vilken
Anders Berch d. ä. Målning (detalj) av F.
Bränder (Uppsala universitet).
produktionen inte kunde fylla
samhällets behov. — B. blev 1770
akade-miräntmästare. Han blev led. av Vet.
akad. 1746. — Gift 1734 med Johanna
Helbeck. — Litt.: K. Petander, "De
nationalekon, åskådningarna i
Sverige" (1, 1912). T. D.
3. Berch, Anders, d. y.,
ämbetsman, tidningsutgivare, f. 1736 (döpt
31 aug.) i Stockholm, † 13 eller 15
jan. 1770 därstädes. Son till B. 2. —
B. inskrevs vid Uppsala univ!. 1742 och
avlade där juridisk ex. 1754, varefter
han tjänstgjorde först i Svea hovrätt
och sedan i Riksbanken, där lian blev
vicefiskal 1762. Han ägde en
betydande litterär bildning och var ss. led. av
Utile dulci en avgjord anhängare av
upplysningsidéerna. För dessa idéer
och för hattarnas politik gjorde han
sig bl. a. till tolk i den tidskr., Posten,
som han med två nr i veckan började
utge sommaren 1768, men som efter
144 nr måste nedläggas dagen före
nyårsafton 1769. Trots sin korta
livslängd blev Posten, som bland sina
medarb. räknade Per Jusleen, av både
litterär och politisk betydelse, och den
blev i flera avseenden belysande för
stockholmskulturen under
frihetstidens slutskede. Den avslöjade
dessutom B. ss. en av sin tids märkligaste
prosaförf., som i en förfinad
Voltaire-influerad stil skrev eleganta skisser,
kåserier och fingerade brev samt
porträtt och biografier av inom sv.
publi-cistik dittills okänt slag. — Ogift. —
Litt.: F. Böök, "Stridsmän och
sångare" (1922); G. Svanfeldt, "Posten
1768—1769 och dess författare"
(1937). R. A.
Berco, pseud. för Carlberg, Berndt.
Berendes, ätt, se Berndes
(Beren-des).
Berens, Hermann Johann,
tonsättare och pianist, f. 7 april 1826
i Hamburg, † 9 maj 18S0 i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
