Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Berg, Fredrik - Berg - 1. Berg, Henrik - 2. Berg, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berg
231
Bergegren
därunder även sjukhus- och
skolläkare, samt är prof. i oftalmiatrik vid
Uppsala univ. sedan 1933. Han har
företagit flera utrikes studieresor.
— B. har utgivit oftalmologiska
arbeten med kliniskt och anatomiskt
innehåll, bl. a. gradualavliandl. över
främre hornhinneytans form. Arbetet
"Ögat och dess sjukdomar" (1929)
ingår i serien "Medicinskt
folkbibliotek". — Gift 1915 med Stina Frisell.
P. H. T.
Berg, från Kölaboda. Släkten
härstammar från Magnus B.,
underofficer vid Kronobergs reg. († 1773),
far till Johan Georg B., major i
armén och kapten vid Kronobergs reg.
(f. 1763, † 1839), och farfars far till
författaren Bengt B. (B. 2). En kusin
till dennes far var läkaren Henrik B.
(B. 1).
1. Berg, Lars Johan Henrik,
läkare och hygieniker, f. 8 april 1858 i
Skatelövs skn, Kronob. län, † 23 maj
1936 i Stockholm. Föräldrar:
kaptenen Mauritz B. och Augusta
Theolan-der. —- B. blev student i Växjö 1876
och studerade först kemi i Lund, där
han blev fil. kand. 1878, fil. lic. 1882
och fil. dr 1883 på en avhandl. i
organisk kemi (om toluolens sulfonsyror).
Han genomgick där en religiös
väckelsekris och "tyckte sig bättre kunna
tjäna mänskligheten som en kristen
läkare" (enligt broderns minnesruna),
varför han började studera medicin;
han blev med. kand. 1885, med. lic.
1888 och med. dr 1899, allt i
Stockholm. Han utövade från 1888 till sin
död en mycket omfattande praktik i
Stockholm samt var läkare vid olika
badorter (bl. a. Visby, Skagersbrunn,
Östhammar, Hellby) talrika somrar
1887—1916 samt 1927. — B. var intill
sin långa levnads slut livligt verksam
som hygienisk folkbildare och
nykterhetsman samt inom K. F. U. M. ocli
missionskretsar. Han var sålunda
1890—96 ordf. i kommittén för sv.
missionen i Kina samt styr.-led. i sv.
K. F. U. M. På hans initiativ
grundades "Mamre", "en asyl på Sundbyberg
invid Stockholm för fallna qvinnor",
samt vidare alkoliolistkuranstalterna
på Eolshäll i Huvudsta 1897 och på
Kurön i Mälaren 1912, vid vilka
senare ban länge (intill 1913 resp. 1920)
var läkare. Hans outtröttliga
författarskap bidrog till att göra honom
till en av sin tids mest kända sv.
läkare ; bland lians talrika populära och
andra skrifter må nämnas
"Söndagshvilan ocli dess välsignelse" (1890),
"Lärobok i helsolära för flickskolor"
(1891), "Lärobok i helsolära för
folkskolan" (s. å.), "Vattenläkaren"
(1895), "Våra underkläder" (1896),
"Om räddningshem för alkoholister"
(1897; 2:a uppl. 1907), "Skisser från
en studieresa i Tyskland, Belgien och
Danmark" (s. å.), "Till frågan om
lungsotssanatorier med särskild
hänsyn till s. k. folksanatorier"
(gradualavliandl. 1899), "Läkarebok" (1903
—05; 2:a uppl. 1918), "Om
lungsot" (1905), "Sexuella nutidsfrågor"
(1906), "Lärobok i alkohologi" (2:a
uppl. 1906), "Hygieniska strövtåg"
(1—2, 1906 och 1910), "Barnavård"
(1910), "Könsfrågan" (s. å.),
"Kortfattad handbok i vattenbehandling"
(s. å.), "Människans könslif" (1913;
4:e uppl. 1924), "Sexuell impotens"
(1914), "Om tobak" (1915), "Om
kaffe" (s. å.), "Om kaffemissbruket bland
svenska folket" (tills, med C. G.
Santesson, 1917), "Äktenskap och fri
kärlek" (1921) samt den av National
-fören. mot tuberkulos prisbelönade
"Svenska folkets hygien" (s. å.). Han
utgav därjämte många övers, i
hygieniska ämnen, bl. a. av H. Lahmanns
böcker, och var slutl. 1905—36 red.
för sin tidskr. Hälsovännen. — Få
läkares namn torde ha i så hög grad
levat på folkets läppar som B:s. Helt
ett barn av åttiotalet, var B. en
idealist och entusiast av stora mått; med
ofantlig energi, understödd av
omfattande beläsenhet i såväl medicinska
som allm. ämnen samt ett fenomenalt
minne, ägnade han i tal och skrift
lejonparten av tid och intresse åt sina
medmänniskors "sedligt-fysiska
fostran". Alkoholen, tobaken,
vivisektio-nen och andra ruskiga ting anföll han
med samma varma själ och samma
klippfasta övertygelse om att alltid
kämpa på det rättas sida. Han var
"ett stort barn" med barnets
omedelbarhet, självupptagenhet och
företagsamhet (K. A. Fries i Hälsovännen
1936). — Gift 1885 med Louise
Bergqvist. — Litt.: flera minnesrunor i
Hälsovännen 1936. P. H. T.
2. Berg, Bengt Magnus
Kristoffer, författare, f. 9 jan. 1885 i
Kalmar. Föräldrar: läroverksadjunkten
Bengt Berg.
Bengt Johan Fabian B. och Oda
Angeldorff. — Efter skolgång i
Kalmar utbildade B. sig till konservator,
var assistent vid Königs zoologiska
mus. i Bonn 1910—13 och blev fil.
hedersdr vid Bonns univ. 1935. Under
länga och tålmodiga studier skaffade
han sig ingående kunskap om
fåglarnas vanor. Med överlägsen skicklighet
fotograferade han dem i deras
naturliga omgivning. Redan
förstlingsarbetet "Måseskär" (1912) visade hans
mästerskap som kamerajägare och
grundlade den popularitet han
åtnjuter. "Tåkern" (1913) är ett
monumentalverk över vår märkligaste fågelsjö,
och i "Stora Karlsö" (1915) skildrade
B. Sveriges enda fågelberg i Östersjön.
Högt skattade äro hans följ. arbeten:
"Sällsynta fåglar" (1, 1916; 2, 1919),
"Min vän fjällpiparen" (1917),
"Hägrar och storkar" (1920), "Med
tranorna till Afrika" (1922), "De sista
örnarna" (1923), "Abu Marküb" (1924),
"På jaktefter Enhörningen" (1932) och
"Mina försök med vildgäss" (1937).
Av fågellivet i Sverige, Afrika och
Indien, dit han företagit flera
expeditioner, har han gjort
uppmärksammade filmupptagningar, bl. a.
"Storkarna", "Som flyttfågel i Afrika" och
"De sista örnarna". En ypperlig
skildring är hans bok "Tigrar" (1934). B:s
stil är frisk, lugn och klar och hans
landskapsskildringar målande samt
välgörande fria från överdrift. Genom
sina livfulla skildringar i ord och bild
har han kraftigt bidragit till att
väcka allmänhetens intresse för
naturen och djurlivet och till att fästa
uppmärksamheten på de värden vi där lia
att vårda och förkovra. Ur
fotografisk synpunkt betecknar hans
verksamhet en betydande pionjärinsats;
hans djurbilder äro både i tekniskt
och zoologiskt avseende av liög rang.
Under senare år har lian själv genom
praktiskt arbete visat vägen för akti-
Henrlk Berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
