Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergeron, Tor - Bergeström, Hans - Bergfalk, Pehr Erik - Bergfors, Gustaf - Berggren, Anders Peter - Berggren, Edward, porträttmålare, se s. 244 - Berggren, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergeström
242
Berggren
Pehr Erik Bergfalk. Målning (detalj) av
K. T. Staaff (Stockholms nation, Uppsala).
han i modern prognosteknik pä Malta
1928 och i Moskva 1930 och 1932. —
B. deltog i den av prof. V. Bjerknes
grundlagda norska meteorologskolans
(Bergenskolans) arbete och har
kraftigt medverkat till att uppbygga en
rationell väderlekslära, som låter
skolans rön om lågtryckens uppkomst och
byggnad gagna den praktiska
väderlekstjänsten. Han har på
väderlekslärans område publicerat ett stort
antal arbeten, bland vilka särskilt
märkas "Wellen und Wirbel an einer
quasistationären Grenzfläche" (1924)
och "über die dreidimensional
ver-knüpfende Wetteranalyse" (1,
drsav-handl., 1928; 2, på ryska, 1934). För
det internat, samarbetet inom
meteorologin har B. varit mycket verksam.
— Gift 1) 1926—31 ’med Elfriede
Seliinze; 2) 1932 med Vera Ignatievna
Romanovskaja. S. L.
Bergeström, Hans, präst,
författare, f. 23 juli 1735 i Enslövs skn,
Hall. län, † 19 juli 1784 i Hälsingborg.
Föräldrar: tillsyningsmannen och
dy-kerikommissarien Magnus Bergström
och Engela Wernberg. —-B.blev i Lund
student 1754, fil. kand. 1755 och fil.
mag. 1757. Han prästvigdes i Uppsala
1758, blev teol. dr 1769 och
utnämndes till kyrkoherde i Hälsingborg
1774. — Som prästman blev B. genom
sitt uppflammande temperament ofta
invecklad i uppmärksammade
religiösa strider, i vilka han som rättrogen
pietist bekämpade de
upplysningsidéer, som han i sin ungdom själv
tagit intryck av. Tydligast preciserade
han sin egen ståndpunkt i "Försök
till den rätta christeliga uppfostrans
kännedom" (1766). I B:s övriga
författarskap märkas pietistiska dikter
samt vår litteraturs första skånska
landskapsdikter. Mest känd för
eftervärlden har han dock blivit genom
sina swift-influerade satiriska roma-
ner "Indianiske bref, eller utförl.
beskrifning öfwer twänne obekanta
rikens moraliska, politiska och
oecono-miska beskaffenhet" (1770) och "Om
Nahkhanahamalihem eller dumhetens
och dårskapens land" (1771), i vilka
han bl. a. gör sig till tolk för
utopiskt-socialistiska idéer. — Gift 1763 med
Maria Klein. R. A.
Bergfalk, P e h r E r i k, rättslärd,
f. 4 febr. 1798 i överselö skn,
Södermani. län, † 31 jan. 1890 i Stockholm.
Föräldrar: prosten Erik B. och Maria
Sofia Thyselius. — B. blev student i
Uppsala 1816, där han under ledning
av bl. a. Geijer studerade historia och
juridik. Han blev fil. kand. 1824, fil.
mag. s. å., jur. kand. 1830, jur. lic.
1832 och jur. utr. dr 1838. S. å. blev
han innehavare av professuren i
lag-farenhet och ekonomi i Uppsala efter
att tidigare ha uppehållit densamma
1833 och 1835—37. De vetenskaper,
som B. särskilt intresserade sig för,
motsvara stats- och finansrätt samt
nationalekonomi. Han var led. av
kyrkolagskommittén 1838—46 och
sekr. i 1840—41 års riksdags
konstitutionsutskott, som hade till uppgift
att framlägga förslag om
representationsreform. I samband därmed
framlade B. en utredning om
tvåkammarsystemet, som gick ut på skapande av
två jämställda kamrar med lika
folkligt ursprung. Han tillhörde
lagberedningen 1844—48, där hans insats
rörde privaträtten och präglades av
en långt gående reformvänlighet,
samt var författningskommissionens
ordf. 1859—68. På denna post fick
han användning för sin grundliga
kännedom om Sveriges ekonomiska
författningar. Han torde ha gjort det
huvudsakliga arbetet på
"Sammandrag af gällande författningar
angående finansverket", som
kommissionen utgav 1866—68. Bl. a. arbeten, som
B. utgav, märkas "Om svenska jordens
beskattning" (1832), "Omförsvarslösa
personers behandling enligt Kongl,
förordningen d. 29 juni 1833" (1833),
"Om svenska städernas författning och
förvaltning" (1838), "Om den
ungerska urbarialförfattningen" (1842)
jämte viktiga recensioner av Geijers,
Strinnliolms och andra historiska
arbeten i tidskr. Skandia, Frey m. fi.
Ären 1849—50 företog B. en
studieresa till Förenta staterna. Han blev
led. av Vet. akad. 1862. — Ogift. T. D.
Bergfors, Gustaf Abdon
Gregorius, tandläkare, antropolog, f. 13
nov. 1891 i Ytterlännäs skn,
Väster-norrl. län. Föräldrar: handlanden
Grels Olof B. och Greta Stina
Källman. — Efter teknisk
elementarskole-ex. 1910 var B. ingenjör vid Bolinders
mekaniska verkstad i två år, blev
student i Lund 1913 och folkskollärare
1915 samt var lärare vid Östersunds
högre folkskola 1915—18. Han avlade
tandläkarex. 1922 och innehar sedan
dess tandläkarpraktik i Örnsköldsvik.
Vid sidan av denna har B. varit
verksam som antropolog, var 1924—26
assistent vid Statens inst. för
rasbiologi i Uppsala och 1930 tf. antropolog
där. Han har utfört
tandantropolo-giska undersökningar av lapparna och
företog en forskningsresa 1927—28
till Polynesien och 1928 till Förenta
staterna. Han har utgivit skrifter i
frågor rörande tandvård och
antropologi, bl. a. "Odontologiens
betydelse för den antropologiska
forskningen" (1926) och "The genetic factor in
the bite of man" (1935). — Gift 1928
med Iris Wdngström. S. L.
Berggren, Anders Peter,
skådespelare, teaterföreståndare, f. 15
febr. 1792 i Stockholm, † 10 mars
1847 på sin egendom Grindhult, Bäve
skn, Bohuslän. — B. blev balettelev
vid K. teatern 1801, anställdes vid
P. Lewenhagens sällskap 1803, blev
1812 figurant vid K. teaterns balett,
tog 1S14 engagemang vid
Djurgårdsteatern och var 1816—18 anställd som
skådespelare vid K. teatern. Åren
1818—20 var han anställd hos C. G.
Bonnivier, som förestod teatern i Åbo
och 1820 utarrenderade den åt B. År
1823 blev han dansmästare vid Åbo
akad. men trivdes ej med
anställningen utan återvände snart till Sverige,
där han sedan till 1839 gav
föreställningar i landsorten med eget sällskap.
Samtiden omnämner B. som en
framstående och mångsidig
karaktärsskådespelare; bland sina roller hade
lian Karl Moor i Schillers
"Rövarbandet", titelrollen i Skjöldebrands
"Herman von Unna" och Polykarpus i
En-vallssons "Kronofogdarne". — År
1831 fick B. hovsekr:s titel, enligt
fullmakten för "förtjänster om
lantbruket". — Gift 1) 1811 med Sofia
Magdalena Malmström; 2) 1837 med
Jenny Martina Fredrika Edlund, i.
Unger. A. L., S. T.
Berggren, Edward,
porträttmålare, se s. 244.
Berggren, Karl Gunnar,
arméofficer, f. 28 juni 1893 i Åsele, Västerb.
län. Föräldrar: jägmästaren Henrik
B. och Hildur Bexelius. •— B. blev
underlöjtnant vid Jämtlands
fältjä-garreg. 1915, genomgick
Krigshögskolan 1921—23, blev kapten vid
Generalstaben 1928 och var lärare i
krigskonst vid Artilleri- och
ingenjörhögskolans högre kurs 1928—33. Sistn.
år blev han kapten vid Hälsinge reg.
och 1935 major. Han var lärare vid
Krigshögskolan 1935—37, utnämndes
sistn. år till major vid
Generalstabskåren, 1938 till överstelöjtnant där
och blev 1939 överstelöjtnant vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
