- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B /
259

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergman, Torbern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berghman

259

Bergholm

Bergman, Torbern Olof,
naturforskare, främst kemist, f. 9 mars
1735 på Katrineberg i Låstads skn,
Skarab. län, † 8 juli 1784 i Medevi,
V. Ny skn, östergötl. län. Föräldrar:
kronobefallningsmannen Barthold B.
och Sara Hägg. ■— B. blev student
1752, fil. kand. 1756, fil. mag. 1758,
docent i fysik s. å., adjunkt i
matematik 1761 och prof. i kemi och
farmakologi 1767, allt vid Uppsala
univ. Han invaldes i Vet. akad. 1764.
— B. skickades 1746 till Skara
gymnasium, där han genom lektor
Sven Hof lärde känna traktens
växter. Hösten 1752 kom han till
Uppsala, där han redan från början med
iver ägnade sig åt matematik och
naturkunnighet, ehuru han tillråddes
att studera ämnesområden, som er^
bjödo bättre befordringsmöjligheter.
Från sommaren 1753 till hösten 1754
vistades B. i sitt föräldrahem och
studerade därunder främst botanik,
entomologi och matematik. Han
insamlade en stor mängd insekter och
sände ett antal, som han ej lyckats
bestämma, till Linné, som fann, att
de flesta voro nya och okända arter.
Hösten 1754 återkom B. till univ. och
disputerade följ. vår pro exercitio
men måste därefter ta en
informa-torsplats i Uppsala. Vid 21 års ålder
lämnade B. sin första avhandl. (om
iglar) till Linné, som först betvivlade
vissa av iakttagelserna men sedan
gav sitt erkännande och med
påskriften "Vidi et obstupui" (jag har sett och
förvånats) sände den till Vet. akad.
för publicering i dess handlingar. B.
gjorde 1768 en viktig entomologisk
upptäckt, då lian visade, att
frostfjärilens vinglösa honor krypa uppför
trädens stammar för att lägga ägg. För
att förebygga larvernas härjningar
föreslog B., att man skulle fästa en
tjärad näver omkring stammen på
fruktträden. —■ B. hade dock ej enbart
biologiska intressen. Vid många
tillfällen hade han gjort astronomiska
observationer och även stundom
förestått observatoriet samt blev fil. mag.
efter en astronomisk disp. 1758. Tills,
med några andra yngre
vetenskapsmän stiftade han s. å. Kosmografiska
sällskapet i Uppsala. Detta sällskap
beslöt att utarbeta ett stort verk, som
skulle inrymma en matematisk, en
historisk och en fysisk
världsbeskrivning. B. åtog sig den fysiska, som
utkom 1766 under titeln "Physisk
beskrifning öfver jordklotet" (2:a uppl.
1773—74; även dansk, tysk och
engelsk uppl.). Detta arbete var
överlägset tidigare liknande verk och kan
sägas vara den första fysiska
geografin i modern mening. B. uppställde
där en indelning av jordskorpans
avlagringar, som längre fram upptogs

av A. G. Werner, "geologins fader".
Sedan B. 1758 blivit docent i fysik,
utgav han flera arbeten inom detta
område. Det viktigaste behandlar de
elektriska egenskaperna hos mineralet
turmalm, som han fann bli elektriskt
ej genom värme i och för sig utan
genom temperaturändring. B. utgav
märkliga arbeten om regnbågen,
åskan, kornblixtar, norrskenet och dess
höjd samt om gnidningselektriciteten.
Av grundläggande betydelse voro de
av B. utgivna tabellenia över
specifikt värme. ■— Då B. utnämndes till
prof. i kemi, hade han i detta ämne
blott utgivit två avhandl., den ena
om en förbättrad metod för
alunberedning. Vid B:s tillträde befann sig
den kemiska institutionen i ett
bedrövligt skick på grund av 1766 års
brand. Han lät ombygga laboratoriet
efter egna ritningar, kompletterade
apparatutrustningen samt ordnade
och utvidgade, framför allt genom
egna bidrag, de mineralogiska och
geologiska samlingarna. Av stor
betydelse för undervisningen var en av
B. åstadkommen modellsamling, som
avsåg att åskådliggöra ugnar och
andra hjälpmedel i industrin,
särskilt bergshanteringen. — Det är som
kemist B. gjort sin betydelsefullaste
insats. Ett bevis på den internat,
uppskattningen av honom var det
anbud om en professur i Berlin, som han
erhöll från Fredrik den store med
löfte con en mångdubbelt större lön
än han tidigare hade. B. övervägde
länge detta erbjudande, främst med
hänsyn till sin hälsa, men avböjde det
efter ett personligt ingripande av
Gustav III. Såsom lärare var B. en av
univ:s yppersta. Bland den lysande
raden av lärjungar märkas Scheele,
Gahn, Afzelius och Gadolin. -— B:s
förnämsta kemiska arbeten behandla
deri analytiska kemin och
affinitets-läran, och han är grundaren av
både kvalitativ och kvantitativ
kemisk analys i nutida mening.
Tidigare liade man huvudsakl. använt
analys på torra vägen (med
smältning och upphettning av
substanserna), och B. lyckades genom
förbättring av blåsröret, framställd i den
klassiska "Afhandling om blåsröret"
(1781, på latin 1779), och studiet av
oxiderande och reducerande lågors
inverkan på olika substanser i hög
grad förbättra denna metod. Han var
icke den förste, som utförde analys
på våta vägen (med substanserna i
lösning) — detta hade K. Boyle redan
försökt — men han skapade ett
systematiskt förfaringssätt, en analysgång,
genom att utexperimentera lämpliga
reagenser och i lösningar pröva
sådana reaktioner, varigenom olika
ämnen kunde avskiljas och identifieras.

Torbern Bergman. Gipsmedaljong (detalj) av
J. T. Sergel 1782 (Gripsholm).

Den av B. grundlagda analysgången
är fortfarande i huvudsak den allm.
använda. Till hans viktigaste arbeten
höra "De analysi aquarum" (1778),
"De minerarum docimasia humida"
(1780), "De terra gemmarum" (s. å.)
och "De præcipitatis metallicis"
(s. å.). B. var den förste som
analyserade olika järnsorter, och han
utarbetade metoder för analys av
malmer, hållande silver, kvicksilver,
bly, koppar, tenn, arsenik, antimon
m. m. Han klarlade den kemiska
sammansättningen av många viktiga
föreningar, bl. a. kräkvinsten, blyvitt
(dittills ansett som blyacetat),
knallguld och spanskt grönt. För den
kvantitativa analysen blev det av
genomgripande betydelse, att B. icke
avskilde och vägde substansens
beståndsdelar isolerade utan i lätt
framställbara, till sammansättningen
kända föreningar. —- Affinitetslärans
utveckling främjades verksamt av B.
Han uppställde tabeller över det
"begär", med vilket olika ämnen förena
sig med varandra. Dessa
affinitets-eller frändskapstabeller, som voro
mycket fullständiga, angiva
fränd-skapen t. ex. mellan en viss syra och
olika baser på det viset, att basernas
namn uppställas under syrans namn
i sådan ordning, att affiniteten
(attraktionen) till syran minskas, ju
längre ned man kommer i tabellen.
Otaliga försök lågo till grund för dessa
uppställningar, som skattades högt
av samtiden för sin exakthet. B:s syn
på den kemiska affiniteten blev
ledande under ett sekel. -— Av största
betydelse äro B:s grundläggande
forskningar över kolsyran, "Om luftsyra"
(1773), och dess salter. Han påvisade,
att den "luft", som fås t. ex. ur krita,
är identisk med den "fixa luften" i
atmosfären och har syra-natur. Han
undersökte dess löslighet i vatten vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:29:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/1/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free