- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B /
271

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergström, David - Bergström, Endis, målarinna, se s. 274 - Bergström, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bergeström 271 Berggren

1905 samt var 1897—1905 souschef i
sistn. tidn:s morgonuppl., Dagen. Han
var Publicistklubbens ordf. 1900—01
och utsågs sistn. år till ordf. i Sv.
journalistfören., till vars instiftande
B. själv hade tagit initiativet. Efter
Liberala samlingspartiets bildande
1900 kom B. att spela en mera
framskjuten roll i riksdagen. Han
tillhörde sålunda konstitutionsutskottet
1903—05 och unionsutskottet på 1905
års urtima riksdag. Knuten till Karl
Staaff med varm vänskap alltifrån
uppsalatiden tillhörde han den
trängre kretsen kring denne, och när Staaff
i nov. 1905 bildade regering, blev B.
konsultativt statsråd. Som
statsministerns specielle förtrogne tog han
verksam del i regeringens talrika
reforminitiativ, främst dess proposition
i rösträttsfrågan. Efter regeringens
avgång i maj 1906 sällade sig B.
till den politiska oppositionen i
riksdagen och fick där en framskjuten
ställning som led. av bevillnings- och
rösträttsutskotten. År 1907 mottog
emellertid B. förordnande som
generalkonsul i Helsingfors, och lian
lämnade därmed för några år politiken.
När Karl Staaff 1911 ånyo fick i
uppdrag att bilda regering, inträdde B.
i den nya ministären som chef för
Lantförsvarsdep. Han blev
samtidigt invald i Första K. Vid den nya
regeringens tillkomst krävde en
växande opinion en mycket betydande
ökning av landets försvar. Det ständigt
mulnande världsläget gjorde B.
liksom regeringens övriga led. alltmera
benägna att hörsamma
upprustningskravet, och flera betydande militära
reformer genomfördes även,
exempelvis lag om försöksmobilisering (1912),
förbättrad vinterutrustning för
armén (1913) och landstormsförrådens
ordnande (s. å.). Arbetena på den
planerade stora försvarsrevisionen
fortsattes 1913 i ökat tempo. Då
emellertid statsministern inte kunde
förmås att genomföra försvarsreformen i
en sådan form, att han kom i konflikt
med sina 1911 avgivna vallöften,
uppstod en storm, som till en del fick
en personligt hätsk prägel, och som i
hög grad kom att gå ut över
lantför-svarsministern. Denne framstod
redan i sin egenskap av civil innehavare
av Lantförsvarsdep: s chefspost — den
förste i sitt slag — som en källa till
förargelse. I anledning av den efter
bondetåget i febr. 1914 utbrutna
konflikten mellan konungen och hans råd
begärde B. liksom regeringens övriga
led. sitt avsked. Vid 1914 års
B-riks-dag tillhörde B. försvarsutskottet.
Han medverkade där efter
världskrigets utbrott till försvarsfrågans
lösning i den av sakkunskapen önskade

David Bergström.

riktningen. De skarpa angrepp mot
B:s ämbetsförvaltning, som gjordes
under riksdagen, kunde han med
lätthet parera. B. var 1915 ordf. för
statsrevisionen men återvände 1916 till
diplomatisk tjänst ss. generalkonsul
i Montreal. Han var 1918—22 envoyé
i Tokio och Peking, försattes sistn.
år i disponibilitet och tog 1925
avsked från den diplomatiska tjänsten.
Återkommen till Sverige blev B. 1924
åter invald i Första K., denna gång
som led. av Frisinnade folkpartiet,
och tillhörde därefter kammaren till
1932 års val. Han var 1925 v. ordf. i
tillfälligt utskott, 1925—32 led. av
konstitutionsutskottet, 1926 av
utri-kesnämnden och 1927 av
skolutskottet. Inom Frisinnade folkpartiet
intog B. en framskjuten ställning som
led. av Frisinnade landsfören:s verkst.
utskott (1923—34) och därmed av
förtroenderådet. B. har under sin
långa politiska bana medverkat i ett
flertal offentliga utredningar. Bland
dessa må nämnas universitetsexa-

menskommittén (betänkanden
avlämnade 1903—06), yrkesfarekommittén
(betänkandet avlämnat 1909),
Vaxholmskommissionen (betänkandet
avlämnat 1907). B. var 1926—33 ordf. i
kommunikationsverkens lönenämnd.
■—- Som agitator i rösträttsstriden
utanför riksdagen och som ivrig
be-främjare av olika reformyrkanden
inom riksdagen och regeringen bidrog
B. synnerl. verksamt till det
demokratiska genombrott, som efter
världskrigets slut kom till stånd. Han
framstår som en av genombrottets ledande
män vid sidan av Karl Staaff. Sin
egentliga insats gjorde han före
genombrottet, och han fick därför i rikt
mått utstå kampens hetta och tunga.
Han gav och tog hårda hugg och
tvekade inte att utmana mäktiga
motståndare. — Gift 1889 med Ingrid
Anjou. Å. Th.

Bergström, E ndis, målarinna,
se s. 274.

Bergström, Erik Walter,
arméofficer, f. 5 april 1857 i Linköping, †

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:33:32 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free