Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berzelius, Jacob - Beskow, von Beskow - 1. Beskow, Bernhard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskow
292
Beskow
förbättrat förfarande användes denna
metodik ännu i dag. B. framlade även
ett nytt mineralogiskt system, det
kemiska mineralsystemet. Detta
modifierades senare av B. själv och
till-lämpas i denna form i flertalet nu
använda hand- och läroböcker. Han
publicerade 1812 grunddragen av sin
berömda elektrokemiska teori. Enligt
denna var den kemiska affiniteten av
elektrisk natur. Varje kemisk
förening består enligt denna uppfattning
av en positivt och en negativt laddad
del, vilka sammanhållas av elektriska
attraktionskrafter. Denna teori
visade sig föga tillämplig på den
organiska kemin, som befann sig i full
utveckling under senare delen av B:s
levnad. På grundval av sin teori sökte
B. utreda organiska ämnens
konstitution och mötte därvid stora
svårigheter samt kom i motsatsförhållande
till en del yngre vetenskapsmän. Efter
B: s död övergavs hans elektrokemiska
teori fullständigt — till förfång för
den oorganiska kemins utveckling. En
senare tids forskning liar i viss mån
återgått till B:s uppfattning, när det
gäller särskilda grupper av
oorganiska föreningar. — B. visade, att
svavels, selens och tellurs föreningar med
vissa element till sammansättning ocli
egenskaper äro analoga med
motsvarande syreföreningar. Genom dessa
undersökningar lade lian grunden till
en lielt ny gren av kemin. Han införde
även begreppet isomeri, vilket särskilt
inom den organiska kemin kommit att
få den största betydelse. År 1835
uppställde lian det viktiga begreppet
katalys, varmed avses den spontana
ändring av en reaktions hastighet,
som åstadkommes genom närvaron av
en främmande, i reaktionen skenbart
ej deltagande kropp. Bland hans
experimentalundersökningar märkas
även hans arbeten över ett stort antal
fluorider och hans talrika
mineralanalyser. Han lyckades också för
första gången framställa
grundämnena kisel och zirkon, -— Som sekr.
i Vet. akad. inlade B. stora
förtjänster ocli fick till stånd en rad
genomgripande reformer. En viktig sådan
var åläggandet för vissa ämnesrepr.
att varje år inkomma med en
berättelse över framstegen inom sitt
vetenskapsområde. De
betydelsefullaste berättelserna blevo B:s egna,
som utkommo 1821—47. Deras
viktigaste ämnesområde var kemin, och de
innehålla allt av värde rörande
kemisk forskning under denna tid. De
kunna anses som föregångare till
den moderna vetenskapens
referat-tidskrifter. Efter B:s död fortsattes
de under några år av L. F. Svanberg,
och man kan också anse J. von Liebigs
tidskr. i Tyskland som en fortsättning
av dem. — På grund av svårigheten
att få sitt material publicerat utgav
B. tills, med Hisinger o. a. en
skriftserie med titeln "Afhandlingar i
fysik, kemi ocli mineralogi", som utkom
i 6 volymer 1806—18. I denna
offentliggjorde B. resultaten av en stor
mängd undersökningar. För att
undanröja bristen på läroböcker i kemi
på svenska utgav B. sin stora
"Lärbok i kemien" (6 bd, 1808—30),
vilken översattes till de flesta
kultur-språk. Av betydelse var även hans
"Föreläsningar i djurkemien" (2 bd,
1806—08), vilken är den första
läroboken i djurkemi ocli innehåller
talrika av B. företagna analyser. — B.
är näst Linné Sveriges mest berömde
naturvetenskapsman och är en av de
främsta kemister, som någonsin levat.
Han ägde en arbetsförmåga, som
aldrig upphörde att förvåna samtiden,
ocli lian utförde sina arbeten så gott
som uteslutande ensam utan hjälp av
lärjungar eller assistenter. Han
mottog dock under sin verksamhet talrika
kemister från in- och utlandet, som
under hans ledning arbetade på hans
laboratorium. Bland dessa märkas -T.
A. Arfwedson. K. G. Mosander, K. G.
Sefström. L. F. Svanberg, C. G.
Gme-lin, E. Mitscherlich, G. Magnus, F.
Wöhler, H. Bose och G. Bose. B:s
"Själfbiografiska anteckningar"
ut-gåvos 1901 av H. G. Söderbaum. — B.
är begravd på Solna kyrkogård. Hans
staty av C. G. Qvarnström avtäcktes
10 år efter hans död i Berzelii park i
Stockholm. I Vet. akad:s byggnad vid
Frescati i Stockholm har ett
Berze-liusmus. inrättats. — Gift 1835 med
Johanna Elisabeth (Betty) Povpius.
— Litt.: H.G.Söderbaum,’"J.B." (1—
3, 1929—31); A. Holmberg,
"Bibliografi över J. ,T. B." (1933—36). H. W.
Beskow, von Beskow, släkt,
härstammande från staden Beeskow
i Preussen, varav namnet är taget.
Släktens äldste kände stamfar var
skräddaråldermannen i Stralsund
Arendt B. (f. 1718, † 1790), vars söner
Johan Jacob och Bernhard B. under
1700-talets andra hälft överflyttade
till Sverige och blevo stamfäder för
släktens nu levande tvenne grenar. —
Johan Jacob B. (f. 1753, † 1795) blev
stadskirurg i Arboga och assessor. En
yngre son till honom, sjökaptenen och
godsägaren Jacob B. (f. 1788, † 1849),
blev far till a) kaptenen vid
Västmanlands reg. Carl Henric Beinhold B.
(f. 1S28, † 1908), far till
industrimannen, generaldir. Jakob B. (B. 8),
och b) ståletsaren, civilingenjören
Bernhard B. (B. 3). — Den yngre
grenens stamfar var Bernhard B.,
grosshandlare i Stockholm, bruks- oeh
godsägare (f. 1762, † 1820). Hans
andre son, förf., överstekammarjunka-
ren och ständige sekr. i Sv. akad.
Bernhard B. (B. 1), adlades 1826
under namnet von B. och blev 1843
friherre, allt enligt 37 § R. F.; han slöt
själv sin ätt. -—- Hans bror,
grosshandlaren i Stockholm Gustaf B. (f.
1799, † 1890), blev farfar till
bröderna a) kyrkoherden i Stora Malms
pastorat av Strängnäs stift,
hovpredikanten Fritz Arthur B. (f. 1860, †
1932), far till verkst. dir. i
östergöt-lands enskilda bank ab. Einar B. (B.
10), samt b) kyrkoherden Nils B.
(B. 4). En sonson till grosshandlaren!
Gustaf B. är även landshövdingen
August B. (B. 9). •—-En yngre bror
till B. 1 och Gustaf B. var
häradshövdingen Fritz B. (f. 1S04, † 1861);
dennes äldste son, kontraktsprosten
Johan Fredrik Bernhard B. (f. 1832,
† 1901), blev far till föreståndaren
för Birkagården i Stockholm, teol. dr
Natanael B. (B. 5), som i sitt gifte
med konstnärinnan och förf. Elsa
Maartman (B. 7) blev far till geologen
och förf. Gunnar B. (B. 11) och
målaren Bo B. (B. 12). — En yngre son
till häradshövdingen Fritz B.,
hovpredikanten Gustaf B. (B. 2), blev far till
förf. Elisabeth B. (B. 6).
1. Beskow, Bernhard von,
friherre, författare, f. 22 april 1796 i
Stockholm, † 17 okt. 1868 därstädes.
Föräldrar: grosshandlaren Bernhard
B. och Anna Catharina Dalin. ■—- I
det förmögna hemmet åtnjöt B. en
omsorgsfull uppfostran, och hans
informator Jonas Magnus Stiernstolpe
uppmuntrade hans tidigt väckta
poetiska anlag. I Uppsala, dit han kom
1807, avlade han kansliex. 1814 och
inträdde s. å. i Handels- och
finansexpeditionen. Hans befordran gick
raskt. Han blev protokollssekr. 1818,
förste expeditionssekr. 1825 och
övergick som kronprins Oscars liandsekr.
i hovtjänst 1825. Följ. år blev lian
kammarherre och samtidigt adlad. År
1831 inträdde B. som dir. vid K.
teatern, men på grund av svårigheter
med skådespelarna och försämring av
teaterns redan förut dåliga ekonomi
avgick han 1832. Som teaterchef
favoriserade lian det historiska
skådespelet, bl. a. Schillers "Orleanska
jungfrun", som lian själv översatt. År 1832
blev B. hovmarskalk hos kronprins
Oscar. Han upphöjdes i frilierrligt stånd
1843. I vad mån lian utövat något
politiskt inflytande vid hovet är svårt
att avgöra, men säkert är, att Karl
XIV Johan satte stort värde på hans
bildade umgänge. Fastän Karl XV
mindre uppskattade honom,
upphöjdes B. likväl till
överstekammarjun-kare 1861 och till serafimerriddare
s. å. — När B. 1819—21 företog en
utrikesresa i Mellaneuropa,
sammanträffade han med bl. a. Tieck, Goethe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
