Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Beskow, Bernhard von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskow 293 Beskow
Fr. von Schlegel och F. Grillparzer
och blev nära vän till Oehlenschläger.
Åren 1827—28 vistades han i Paris.
Sina resor har han skildrat i
"Wand-rings-minnen" (1833—34). Sedan B.
1822 gift sig, blev hans hem under
fyra decennier en medelpunkt för
landets litterära och konstnärliga liv.
Till hans umgängesvänner och
gynnare hörde bl, a. Leopold, Franzén,
Wallin och Tegnér. Som skönlitterär
förf. var B. eklektiker. Han
debuterade med "Witterhets-försök" (1818),
där särskilt Tegnérs påverkan är
skönjbar. Fastän B. i de poetiska
dagsstriderna sökte inta en åt alla
sidor välvillig hållning,
sympatiserade lian dock mest med göterna, i
vilkas krets han upptogs 1822 (under
namnet Thidrekr). Helt i götisk
mening var det retoriskt-lyriska
glansnummer "Sveriges anor", varmed lian
1824 vann Sv. akad:s stora pris.
Efter Lings och Nicanders föredömen
flyttade B. göticismen också över till
teatern under trogen anslutning till
Schillers historiska dramer och med
en och annan sidoblick på
Sliakespea-res krönikespel. Schillers inflytande
är — som B. själv påpekar — särskilt
märkbart i första delen av
dubbeldramat "Erik konung" och "Eriks
försoning" (1827); andra delen har
trol. inspirerats av Calderons "Den
ståndaktige fursten". Högre stå B:s
dramer med motiv ur Folkungasagan,
"Torkel Knutsson" och "Konung
Birger och hans ätt" (1836—37),
upplagda som en sliakespearesk
drarncy-kel, där hugosk teknik förenas med
hegelsk historiesyn och tegnérsk
modernisering av forntiden. I "Torkel
Knutsson", som skildrar, liur den
gamle marsken går under, när lian
vill försona stridande partier, har
versen klang och fart, men
huvudpersonen själv blir en övermänskligt ädel
gestalt, "den förkroppsligade
kungatroheten" (H. Schück); B:s rojalism
hindrade honom från att umgås
tillräckligt fritt ens med döda kungar
i dikten. Av hans dramatiska verk
nådde endast "Torkel Knutsson"
scenen (1862); regissör var A.
Bournonville, och huvudrollen innehades av
G. Dalilqvist. En viktig insats gjorde
B. som utgivare av sv. klassikers
arbeten, bl. a. Wallins, Valerius’ och
Lings. — I Sv. akad. invaldes B. 1828
och blev där 1834 Franzéns
efterträdare som ständig sekr. På denna post
utförde lian sin viktigaste gärning.
Inom akad., "som var allt för honom
och som i honom egde allt" (J. E.
Rydqvist ss. tf. sekr. i skrivelse till
Sv. akad:s led.), blev han så
småningom den allenarådande. Arbetet på
ordboken återupptogs och omlades efter
hans förslag (1S42), som (med Samuel
Bernhard von Beskow.
Kopia av J. P. Södermark efter målning av O. J. Södermark (Vitterhets-,
historie-oeh antikvitetsakademien).
Johnsons "Dictionary of the English
language" till förebild) gick ut på att
akad:s led. skulle tilldelas var sin
bokstav och samla ord och exempel ur
mera kända förf: s skrifter från Gustav
Vasas dagar t. o. m. Dalins. Själv var
B. den flitigaste samlaren. För akad:s
handl. skrev lian en rad
minnesteckningar, av vilka många lia ett
bestående värde, då de bygga på grundlig
forskning och kritisk granskning av
källorna. I detta hänseende bilda de
epok i akad., även om deras retoriska
stil anknyter till äreminnets. Alla ha
inspirerats av strävan att
återupprätta en död mans minne. Detta
gäller också B:s historiska skildringar
"Om Gustaf III såsom konung och
människa" (påbörjad 1859, sista delen
oavslutad, tryckt 1869 efter B:s död)
och "Karl den tolfte i Alt-Ranstadt"
(1866; omarb. uppl. "Karl den tolfte",
186S—69), riktad mot Fryxells Karl
Xll-framställning. — I Vitt. akad.
blev B. hedersled. 1834 (preses 1835
och 1859) och i Mus. akad. 1837. B:s
intresse för de bildande konsterna var
stort, och han knöt nära vänskap med
bl. a. Byström, O. J. Södermark, P. D.
Nyström och B. E. Fogelberg. Sedan
lian valts till hedersled, av Konstakad.
1837, kom han genom sitt inflytande
hos kronprinsen, som under en följd
av år var dess preses, att inta en
ställning, som närmast påminner om en
ministers för de fria konsterna. — I de
kulturpolitiska dagsstriderna visade
B. en annan sida av sitt väsen. Mot
Anders Lindeberg, som angripit hans
dir.-verksamhet vid K. teatern, utgav
lian anonymt pamfletten
"Flugsmällan" (1833), som då ansågs kvick men
som för vårt sätt att se mest ter sig
oförskämd. I sin senare publicistiska
verksamhet, som hade rent politisk
prägel, företrädde B. skickligt de
monarkistiska och konservativa idéerna
och utgav 1838—41 flera
stridsskrifter, ss. "Dagens händelser,
bedömde af en landtman", "Upplösning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
