Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Beskow, Bernhard von - 2. Beskow, Gustaf - 3. Beskow, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beskow
294
Beskow
icke upplysning", "Har Sverige
publicitet och publicister?", "Den irrande
publicisten, sin samtids nöje ocli
varning" ocli "Pappers-kråkorna". Dessa
skrifter, som formellt höra till det
bästa i tidens politiska litteratur,
hävda genomgående den åsikten, att
landets oppositionspress drev
opposition ss. självändamål, ej ss. medel,
och att den saknade sans, allvar ocli
insikt. B. var den främste ekonomiske
intressenten i det konservativa
organet Svenska biet, där lian även
utövade anonymt medarbetarskap. När
detta upptäcktes, ådrog det honom
våldsamma angrepp från liberalt håll.
Sedan B. tröttnat på polemiken,
ägnade lian sig åt praktisk levnadskonst
och framställde i skriften "Om själens
hälsa" (1858) en måttfull epikureism
som livsidealet. Hans
"Lefnadsminnen", som närmast är en
anekdotsamling från Gustav IV Adolfs och Karl
XIII:s tid, hunno endast påbörjas
(utg. 1870; ny uppl. med förord av F.
Böök, 1928). Boken, som ofta ger en
ovärderlig belysning av tiden och
människorna, präglas av en typisk
gustaviansk berättarton,
karakteristisk för den, som "Leopold ocli
Rosenstein roade sig med att kalla en
efter-boren Gustavian, mindre passande för
den nya tiden" (B. i brev till L. Fr.
Rääf). Liksom gustavianerna kände
B. "konsten att snudda vid det
an-stötliga, så lätt att det knappast
märkes" (F. Böök), även om lian i
t. ex. sina brev till Tegnér (en del
av dem utg. i Sv. akad:s handl.
1926, 1936, 1938) inte alltid lade
sig vinn om ett så delikat
handlag. "Hans godhet ocli hjelpsamhet
antogo i sina yttringar alltid en fint
förbindlig form, värdigheten var
parad med hjertlighet, och det allvar
han inlade i handlingen uteslöt icke
ett behagfullt skämt vid utförandet"
(G. Ljunggren). Om B. gäller Geijers
omdöme, att "i redligt nit för Svenska
Gustaf Beskow.
vitterheten ingen har honom
överträffat". Han utövade ett generöst
mecenatskap till gagn för konstnärer ocli
förf., ocli hans testamentariska
dispositioner utgjorde en sista honnör till
de samfund, som vårdade litteratur,
konst och vetenskap: sin boksamling
och sina stora konstskatter skänkte
ban till Uppsala univ. och sin
litterära kvarlåtenskap och sitt hus
Skeppsbron 18 till Sv. akad. —
Uppsala univ. kallade honom till hedersdr
1842. Han var led. av ett stort antal
sv. och utländska lärda sällskap. —
Gift 1822 med Magdalena (Malin) af
Wahlberg. — Litt.: G. Ljunggren,
"Sv. akad:s historia 1786—1886" (2,
1886); C. D. af Wirsén,
"Lefnadsteckningar" (1901); G. Rydell,
"Adertonhundratalets historiska skådespel
i Sverige före Strindberg" (1928);
H. Schiick, "Sv. akad:s historia" (5—
6, 1938). N. B.
2. Beskow, Gustaf Emanuel,
präst, f. 25 febr. 1834 i Stockholm, †
11 april 1899 därstädes. Föräldrar:
häradshövdingen Fritz B. och
Augusta Wilhelmina Moll. — B. var
kadett vid Krigsskolan 1850—51, blev
1852 student i Uppsala, där lian först
studerade medicin men genomgick en
religiös väckelse i den evangeliska
lågkyrklighetens anda och avlade
teoretisk teologisk ex. ocli praktisk
teologisk ex. 1857, tjänstgjorde efter sin
prästvigning 1859 i flera
stockholms-förs. till 1868, då Blasieholmskyrkan,
som uppförts på hans initiativ,
invigdes som ett kapell under Jakobs förs.
ocli B. förordnades till predikant där.
Denna lians skapelse har en förs.-krets
med prägeln av fri förs. utan att
därför utgöra någon självständig
frikyrkobildning; dess styr. har
patronats-rätt. Predikoverksamheten erbjöds där
i viss mån friare former än inom det
vanliga förs.-arbetet. B. samlade där
stora åhörarskaror. Han liade i
sällspord grad ordet i sin makt. Hans
predikan vädjade på ett inträngande sätt
i den evangeliska väckelsens anda till
åhörarna. Hans gestalt och
förkunnelse kom att betyda mycket i
huvudstadens religiösa liv under 1800-talets
tre sista decennier. Från 1S66
tillhörde B. Evangeliska
fosterlandsstiftelsens styr. och var dess ordf. från 1892.
— B. grundade 1867 en privatskola i
Stockholm, den s. k. Beskowska
skolan, där han kvarstod i ledningen till
1883. Den blev ett medel att vidga
förbindelserna mellan den lågkyrkliga
evangeliska väckelsen och de högsta
klasserna i samhället, då den kom att
frekventeras särskilt av aristokratins
och storbourgeoisiens söner med
konung Oscars i spetsen. Som e. o.
hovpredikant från 1879 ocli ord. från 1898
Bernhard Beskow.
kom B. att särskilt stå drottning
Sophia nära. — B. var led. av Andra K.
1888—90. — Bland B:s skrifter
märkas "Reseminnen från Egypten, Sinai
och Palestina" (1861,10:e uppl. 1891),
"Den korsfäste.
Passionspredikningar" (1875, 3:e uppl. 1912),
"Betraktelser för hvar dag i året" (1890) och
"Lefnadsminnen" (1899). — Gift 1862
med Anna Emanuelson. N. B.
3. Beskow, Bernhard August,
ingenjör, ståletsare, f. 4 april 1837 på
Lundby, Munktorps skn, Västmanl.
län, † 31 dec. 1910 i Göteborg.
Föräldrar: sjökaptenen Jacob B. och Ulrica
Maria Norman. — B. utbildade sig
vid Slöjdfören:s skola 1857—58 och
vid Teknologiska inst. 1858—60. Han
arbetade 1860—70 som elev och
bokhållare vid bruk och mekaniska
verkstäder ocli var 1871—77 ritare och
materialbokhållare vid Karl Gustafs
stads gevärsfaktori i Eskilstuna. Där
lärde han sig etsa och förgylla stål,
en gammal konst, som i Sverige
av-Sven Rinman infördes till Eskilstuna
på 1770-talet och därefter utövats av
artisten Kr. Johannesén därstädes men
sedan förfallit. B. har förtjänsten av
att ha återupplivat metalletsningen.
Han etsade icke blott i stål utan även
i koppar o. a. metaller samt inbrände
sedan förgyllning på den djupetsade,
oxiderade bottnen. Från omkr. 1880
och till sin död utövade B. flitigt
detta konsthantverk och uppnådde
enligt dåtidens omdöme en utmärkt
verkan genom de olika tonerna, de
vackra ornamenten och förgyllningen.
Hans orneringar utfördes i
"gammalnordisk stil" med starkt inslag av
runslingor, drakar o. dyl. men med
däremellan naturalistiskt utförda vyer,
porträtt och avbildningar. Hans
arbeten finnas bevarade hos privatpersoner
ocli i sv. och utländska mus., bl. a.
Nat. mus., Nord. mus. och Tekn. mus.,
och lian mottog flera utställningspris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
