Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beyron, Einar - Bianchini, Artur - Biberg, Nils Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bianchini
300
Biberg
ren i Sevilla" samt är sedan 1926
engagerad därstädes. Han har även
gästspelat oeh konserterat i utlandet,
bl. a. i de nordiska huvudstäderna, i
Prag och i Förenta staterna. — Med
sin uttrycksfulla lyrisk-dramatiska
tenor, sitt intelligenta spel ocli sin
kultiverade apparition vann B. snabbt
en rangplats bland vår operas
artister. Från början mest lämpad för den
italienska och franska repertoarens
lyriska partier liar han efterhand
framgångsrikt tolkat mer krävande
partier ocli blivit teaterns mest
uppburne wagnertenor. Tannhäuser,
Tris-tan, Parsifal, Don José och
(Masse-nets) Des Grieux räknas som lians
bästa roller. Med stor framgång liar
han sjungit mot sin maka -—- utom
som Tannhäuser och Tristan även
som Lohengrin, Stolzing, Bodolphe,
Cavaradossi, Pedro i "Låglandet",
Matts i "Kronbruden", Gösta Berling
i "Kavaljererna på Ekeby" och Sergei
i "Katerina Ismailova"; deras
tolkningar av operalitteraturens
berömda kärlekspar vittna om inlevelse och
konstnärlig mognad. Bland B:s
talrika partier märkas vidare Wagners
Erik; Verdis Hertigen, Manrico, Don
Carlos ocli Badamès; Puccinis Des
Grieux, Linkerton ocli Calàf; Canio
i "Pajazzo", Turiddu i "Cavalleria
rusticana", Paolo i "Francesca da
Bimini"; i franska verk Roméo,
Pel-léas ocli Julien i "Louise"; i slaviska
verk Sadko, Golizin i
"Howantschi-na", Hans i "Brudköpet", Steva i "
Je-nufa" m. fi. roller. B:s mångsidighet,
sceniska begåvning och popularitet
ha även flitigt utnyttjats i teaterns
många operettprogram; hans Danilo
i "Glada änkan" har ställts i
jäm-bredd med Barcklinds. — Musikalitet
och temperament prägla B. även som
konsertsångare; till hans
konstnärliga framgångar på detta område hör
främst tolkningen av det krävande
tenorpartiet i Mahlers "Lied von der
Einar Beyron.
Erde". Han fick hovsångares titel
1942. — Gift 1932 med hovsångerskan
Brita Hertzberg. P. H. T.
Bianchini [-ki’-], Artur August
Teodor, målare, f. 18 okt. 1869 i
Stockholm. Föräldrar: affärsmannen
August B. och Charlotta Lindahl. ■—
Efter skolgång i S:t Petersburg 1877
—79 och sedermera i Stockholm for B.
1889 till Paris, där han studerade vid
Acad. Julien. Året därpå återvände
ban till Stockholm och inträdde 1891
i Konstnärsförb:s målarskola. Han
tillhörde stiftarna av
konstnärssammanslutningen "De frie" 1901. -— B.
liar så gott som uteslutande målat
landskap, huvudsakl. från Stockholms
utkanter och skärgården. Hans
färgskala är hård och klar, hans
uppfattning av motiven realistens. Han älskar
dagsljuset och solskenet, som kommer
gullregnet att gnistra som
halvädelstenar mot den knallblåa
himmelsfonden, medan skuggan ristar sitt
dekorativa mönster i sanden. — Bland B:s
talrika dukar kunna nämnas "En
slocknad fyr", "Guldregn" (Nat. mus.),
"Högsommar på Sandhamn", "Staden
i fjärran" (Nat. mus.), "Fyren
tändes" (Thielska galleriet), "Tallar i
morgonsol" (Östersunds mus.),
"Vargögat" (Stockholms stadshus), "Lilla
Bålambshov" (Stockholms stadsmus.)
och "De vita flyglarna" (Nat. mus.).
— Gift 1899 med Lisa Wadström, f.
1867, dotter till k. sekr. Adolph W. och
Emelie Sehalin; hon har gjort sig
känd som en skicklig målarinna av
miniatyrporträtt. Th. N.
Biberg, Nils Fredrik,
universitetslärare, filosof, f. 20 jan. 1776
i Härnösand, † 25 mars 1827 i
Uppsala. Föräldrar: lektorn Isak B. ocli
Catharina Unæus. •— B. inskrevs 1793
vid Uppsala univ., där han 1797 blev
fil. mag., 1799 docent i estetik, 1805
adjunkt i vitterheten och s. å. tf.
skytteansk prof. Han kallades 1806
till lärare för dåv. kronprins
Gustaf, uppfördes, i andra
förslagsrummet efter B. Höijer till
professuren i logik och metafysik 1808 och i
grekiska 1810 och utnämndes efter
konkurrens med S. Grubbe 1811 till
prof. i praktisk filosofi i Uppsala
som efterträdare till Daniel Boëthius.
Två gånger var han univ:s rektor
och blev jur. hedersdr 1818. Han
invaldes i Vitt. akad. 1809. •—- Som
filosof ombildade B. föregångarens
kantianism på ett sätt, som i vissa
hänseenden kom att förutbestämma
utvecklingen av senare sv.
personlighetsfilosofi. Ehuru lian i sin
kunskapsteori röjer en viss reaktion mot
Kants kriticism, tillerkänner han dock
det antropologisk-kunskapsteoretiska
problemet en så stor allm. betydelse,
att ban anser det kräva behandling
Nils Fredrik Biberg. Teckning av G.
Brandelius (Nationalmuseum, Helsingfors).
före det metafysiska. Den mänskliga
kunskapsförmågan tredelar han i
sinnlighet, förstånd och förnuft, som
dock samtidigt äro uttryck för en och
samma enhet. Förståndet verkar som
kunskapsorgan indirekt: det kan
endast sätta i relation och bearbeta det
innehåll, som det får från de bägge
andra kunskapsorganen. Förnuftet är
en från sinnligheten artskild förmåga,
som till en början i känslans eller
aningens dunkla form (som "tro")
riktar sig mot en högre verklighet
och ytterst blir "en förmåga att
förnimma väsendet" (Gud). Gud fattas
av B. teistiskt (hans ståndpunkt var
urspr, schellingianism, men han
stöttes tillbaka av Schellings panteism):
det absoluta tänkes ss. en fullständigt
konkret förnuftig verklighet, i sig
innehållande idéerna, som ge uttryck
åt oändlig fullhet, oändlig
bestämdhet och oändligt liv. Människans
förnimmande av Gud måste enligt B.
vara Guds förnimmande av sig själv
i och genom människoanden.
Förnuftet blir alltså både ett uttryck
för Gud i människan och för vår
möjlighet att lära känna Gud. I denna
uppdelning av kunskapsförmågan har
B. otvivelaktigt tagit intryck både av
den tyske filosofen Jacobi och av
Leopolds teori om "det moraliska
sinnet". På samma sätt som förnuftet
är ett uttryck för en gudomlig
princip, måste enligt B. det sedliga
handlandet vara "en realisation i handling
av den gudomliga nödvändighetens
upptagande i och införlivande med
den mänskliga friheten". I
anslutning till Schleiermacher betonar lian
det sedliga livets positivitet och
individualitet, i det att han avlägsnar sig
från den negativa formalismen i
Kants etik. I sin rättsfilosofi
hävdar B. rätten som visserl. självständig
gentemot men dock i viss mån sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
