Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. (Bielke), Nils - 4. (Bielke), Sten - 5. (Bielke), Ture - 6. (Bielke), Erik - 7. (Bielke), Anna - 8. (Bielke), Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bielke
302
Bielke
B. innehade Gästrikland, Norrbo,
Seunda, Gorunda och Tjurbo
hundaren i Västmanland, Nyland,
Tavastland och otvivelaktigt även sitt gamla
län Karelen med Viborg. Därigenom
kom han att få den ojämförligt
främsta platsen bland de sv.
herremännen kring Albrekt. Han stupade
redan i sept. 1364 vid Albrekts
belägring av Åbo slott. — Gift 1) före
1339 med Ingrid Sunesdotter; 2) före
134S med Margareta Matsdot ter
(sparre); 3) möjl. 1351 med Sigrid
Håkans-dotter. T. D.
4. (Bielke), Sten Bengtsson,
marsk, † 20 juli 1408 på slottet
Marieborg nära Enköping. Föräldrar:
riksrådet Bengt Turesson (B.) och
Ingeborg Magnusdotter (av
Ulvåsasläk-ten). Brorson till B. 2 och B. 3. — B.
var 1368—69 hövitsman på Viborg.
Han blev marsk 1376 och tillhörde från
1370-talets senare hälft den grupp av
sv. andliga och världsliga stormän,
som under Bo Jonsson Grips ledning
lyckades inskränka konung Albrekts
maktställning. Efter Bo Jonsson
Grips död övertogo några av dessa,
bl. a. B., i egenskap av Bo Jonssons
testamentsexekutörer skyddet av hans
arv mot konung Albrekt och
föran-lätos därigenom att söka hjälp hos
den norska drottningen Margareta,
som de 1388 hyllade som drottning.
B. gjorde en stor insats i kampen mot
Albrekt och var från denna tid en av
Margaretas förnämsta förtroendemän
i Sverige. Liksom Bo Jonssons
anhängare i allmänhet var B. frikostig
gentemot Birgittas klosterstiftelse i
Vadstena. — Gift 1371 med Katarina
Holmgersdotter (ulv). T. D.
5. (Bielke), Ture Turesson,
riksråd, f. 1425, † 1489 eller 1490.
Föräldrar: riksrådet Ture Stensson (B.)
och Margareta Eriksdotter
Krumme-dige. Sonson till B. 4. -— B. hade
förbindelser med Danmark genom sin
mor och ekonomiskt genom
godsbesittningar. Det var därför naturligt,
att han politiskt kom att bli en
typisk unionsman. Han var senast 1450
riksråd och 1451 hövitsman på det
viktiga fästet Axvall i Västergötland.
Bl. a. genom privata arvstvister
förbittrades B:s inställning till konung
Karl Knutsson Bonde. Under
striderna mellan Sverige och Danmark
1452, då B:s svåger Claus Rönnow
förde den danska hären, intog Törd
Bonde Lödöse och fann där brev av
förrädiskt innehåll, som växlats
mellan B. och en dansk
underbefälhavare, varefter han på Axvall
arresterade B. Denne lyckades emellertid
fly till Rumlaborg i Småland, där
hans vän Eggert Krummedige förde
befälet, och därifrån till Danmark,
under det att Karl Knutsson lät döma
Axel Eriksson (Bielke). Gravsten i Lof ta
kyrka, Småland.
lionom förlustig liv, ära och gods
samt lade beslag på lians egendomar
(1453). Vid Kristian I:s
tronbestigning i Sverige 1457 blev B. dennes
marsk och utnämndes samtidigt eller
strax efteråt till slottshövitsman i
Stockholm och innehavare av Kalmar
län, de två viktigaste strategiska
punkterna i det sv. försvarssystemet.
Dessutom återtog B. inte bara sin
tidigare privategendom utan
bemäktigade sig även egendomar, som han
icke hade någon rätt till. Under den
politiska krisen 1463 var B. en av
Kristian I:a främsta medhjälpare.
Han bidrog bl. a. kraftigt till
Stockholms försvar mot den anfallande
bondehären, varav lian fick namnet
"allmogeslaktaren" (i
Sturekrönikan). Året därpå, då Karl Knutsson
mot hösten kom tillbaka, höll B.
Stockholms slott fram till början av 1465
under utnyttjande av fiendens inre
splittring och överflyttade sedan till
Kalmar. År 1468 förmedlade han en
tids stillestånd mellan Kristian I och
Karl Knutsson, understödde därefter
den förre från Kalmar med kapare,
härjade i inlandet och torde på
Kristians sida ha deltagit i slaget vid
öresten 1470. Därefter försvarade lian
Kalmar, deltog på dansk sida i slaget
vid Brunkeberg ocli fann sig slutl.
1472 tvungen att överge Kristian I.
Han återinträdde i sv. riksrådet och
intog där till sin död en framskjuten
ställning. B. var en stor vän av
klosterväsendet och grundade själv ett
franciskankloster på ön Torkö i
Blekinge. — Gift före 26 mars 1459 med
Ingegärd Hyrning. T. D.
6. (Bielke) , Erik Turesson,
riddare, riksråd, f. trol. på 1460-talet,
† i maj 1511 på Viborg. Son till
B. 5. — B. blev 1487 slottsfogde i
Stockholm. Han tillhörde kretsen
kring Sten Sture d. ä. Som hövitsman
på Stäkeborg (i nuv. Ö. Ny skn,
östergötl. län) 1494—99 deltog han
med kraft i 1497 års inbördeskrig på
sturepartiets sida dels i Östergötland,
dels i Stockholm och Uppland. S. å.
erhöll lian riddarslaget ocli trol. även
rådsvärdighet vid konung Hans’
kröning. År 1499 erhöll han Viborgs ocli
S:t Olofsborgs (Nyslotts) län i
förläning. Hans uppgift var därmed
angiven som försvarare av Sveriges ö.
gränstrakter, där moskoviterna 1499
inledde härjningar i syfte att pressa
gränsen väster ut. B. höll dock stånd,
och ett par år senare, då Moskva
råkade i krig med den livländska
ordensstaten och med Litauen, upprätthöll
lian vänskaplig neutralitet gentemot
Moskva. Därigenom vann han fred vid
Sveriges östgräns för hela sin
livstid trots konung Hans’ försök att
utnyttja Moskva i kampen mot de
unionsfientliga kretsarna i Sverige.
Samtidigt skapade hans
neutralitetspolitik goda tider för Viborg, som
under några år framåt övertog Revals
och Dorpats uppgifter som
transite-ringsort för östersjöhandeln med
Ryssland. — År 1504 förenade sig B.
med Svante Sture och erhöll därvid
hela Finland som ståthållarskap. Han
bistod honom därefter energiskt i
försvaret av Sveriges
självständighet. Svante Stures förbindelser med
de vendiska hansestäderna jämte
tvister om gods försämrade 1510 det
goda samarbetet mellan B. och denne.
— B. var en klok, framsynt och
kraftfull politiker, som i sitt verk för det
sv. oberoendet förenade sin strävan
efter fred i öster med en utpräglad
misstro mot konung Hans i Danmark
och mot hansestäderna. — Gift 1490
med Gunhild Johansdotter (Bese).
T. D.
7. (Bielke), Anna Eriksdotter, †
omkr. 1525. Dotter till B. 6. — År
1514 ingick B. äktenskap med
liövits-mannen i Kalmar Johan Månsson
(Natt och Dag). Efter mannens död
1520 övertog hon själv befälet på
Kalmar slott under kriget mot Kristian
II samt försvarade slottet i flera
månader. Under denna tid anlände
Gustav Vasa från Lybeck till Kalmar och
mottogs med stor välvilja av B., som
beklagade, att hon inte kunde göra
något för att bidra till hans egen ocli
fäderneslandets räddning.
8. (Bielke), Axel Eriksson,
riksråd, f. omkr. 1500, † före 29 juni 1559.
Bror till B. 7. — Sedan Gustav Vasa
äktat Margareta Leijonhufvud (1536),
som var syster till B:s första hustru,
blev B. en av de förnämsta
adelsmännen i Östergötland, där hans gods voro
belägna. Han mottog i samband med
konungens äktenskap stora
förläningar och utnyttjades i Dackefejden som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
