Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Bielke, Sten - 17. Bielke, Sten, d. y. - 18. Bielke, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bielke
306
Bielke
Sten Bielke d. ä. Kopia (detalj) av
"Salsta-kopisten" efter målning av okänd konstnär.
teriseras av Axel Oxenstierna som en
man med "bekväma kvaliteter, har
ambition, men modererad och
regule-rad till fäderneslandets tjänst, samt
vet, vad han gör". — Ogift. T. D.
17. Bielke, Sten, d. y., friherre,
riksskattmästare, f. 8 aug. 1624 på
Åbo slott, † 8 sept. 1684 i Stockholm.
Son till B. 15. — I början av
1640-talet företog B. en utrikes studieresa,
som bl. a. förde honom till Leidens
univ., gick vid hemkomsten in vid
flottan och avancerade slutl. till amiral
och riksråd 1657. Sina största insatser
kom lian att göra på den diplomatiska
banan. Då Karl X Gustav kort efter
sin tronbestigning angrep Polen
(1655), sändes B. till hoven i Wien
och Dresden för att betyga kungens
fredliga avsikter gentemot Tyskland.
Följ. år biträdde han rikskanslern Erik
Oxenstierna vid de underhandlingar
med Brandenburg och Nederländerna,
som ledde till förbundsfördraget i
Marienburg och traktaten i Elbing.
Under det första danska kriget
åtföljde B. kungen; vid
fredsunderhandlingarna i Roskilde 1658 var
han en av de sv. delegaterna. Han
gjorde sitt inflytande gällande till
förmån för en relativt lindrig fred
för Danmark, då han ifrågasatte
möjligheten att bevara alltför stora
erövringar. När det andra danska
kriget bröt ut, befann sig B. i
Köpenhamn, tillfångatogs av danskarna,
frigavs 1659 och deltog i de nya
sv.-danska fredsförhandlingar, som
ledde till freden i Köpenhamn 1660.
Efter Karl X Gustavs död
medverkade B. i rådets beslut i fråga om
kungens sista förordningar, kämpade
för sin svåger Herman Flemings rätt
till riksskattmästarämbetet och
hävdade mot ridderskapet och adeln
kraftigt regeringens myndighet. Han blev
kansliråd 1660 och var därjämte pre-
sident i reduktionskollegiet 1663—68.
I rådet tillhörde B. oppositionen mot
rikskanslern Magnus Gabriel De la
Gardie, ivrade beträffande
statsutgifterna för sparsamhet och i fråga om
utrikespolitiken för anslutning till
sjömakterna och Österrike.
Trippelalliansen mellan Sverige, Holland och
England 1668 var ett verk av
Mattias Biörenklou och B.; Sveriges
förbund med Frankrike 1672 gick
däremot i linje med den av rikskanslern
företrädda utrikespolitiska
orienteringen. År 1668 omintetgjorde
rikskanslern B:s val till
riksskattmästare; 1672 erhöll lian emellertid
ämbetet. Någon större insats kom han
icke att göra på denna post. Efter
Karl XI: s regeringstillträde 1672
intogo de höga riksämbetsmännen icke
heller samma självständiga
ställning som förr. Vid 1675 års
riksdag tog B. till orda för
förmyndarräfsten — hans syfte torde särskilt
lia varit att komma åt Magnus
Gabriel De la Gardie — men hans iver
dämpades, när undersökningarna
syntes börja hota honom själv. B. ingick
en formlig förlikning med
rikskanslern 1677 utan att dock därigenom
kunna skydda rådsmakten eller
avvärja reduktionen. I motsats till
förmyndarräfsten kom denna att drabba
B. ganska hårt, men han undgick dock
alltid att falla i kungens onåd. År
1679 blev han president i
Bergskollegium och 1680 i det nyinrättade
Statskontoret. Vid rådets rensning
1682 fick B. kvarstå i tjänsten, och
till sin död behöll lian sitt höga
ämbete, även om titeln förändrades
till konungens skattmästare. — Gift
1) 1655 med Brita Rosladin, † 1675;
2) 1676 med friherrinnan Märta
Sparre. G. U.
18. Bielke, Nils, greve, militär,
ämbetsman, f. 7 febr. 1644 i
Stockholm, † 26 nov. 1716 på Salsta i Lena
skn, Uppsala län. Föräldrar:
riksrådet friherre Ture B. och friherrinnan
Christina Anna Banér. Sonson till B.
15. -— B. förlorade tidigt sina
föräldrar. Han inskrevs vid Uppsala univ.
1654 och vistades 1661—64 i
Frankrike som kavaljer i Claes Totts
ambassad, där han utbildades till en
fulländad hovman och tog
livsavgörande intryck av fransk kultur och
diplomati. Han blev kaptenlöjtnant
vid artilleriet och kammarherre hos
Karl XI 1664, företog vidsträckta
resor i Europa 1666—68 och blev sistn.
år överkammarherre och
överhovstall-mästare hos änkedrottning Hedvig
Eleonora. Han blev 1673
överstelöjtnant ocli senare s. å. överste vid
Konungens livreg. (Upplands
kavalleri-reg.) samt ägnade den närmaste
tiden åt dess reorganisation. I kriget
mot Danmark hade B. viktiga
uppgifter vid arméns rekrytering och
gjorde en av krigets främsta insatser
i fält som chef för sitt reg. 1676 vid
Halmstad och Lund, där "Sveriges
krona hängde på Bielkens värjspets",
och 1677 vid Landskrona. B. visade
på slagfältet en påfallande tapperhet,
och konungen gav honom också
smickrande prov på sin tacksamhet samt
utnämnde honom 1677 till
generalmajor och 1678 till generallöjtnant
över kavalleriet. B. var 1679—82 sv.
ambassadör i Paris, där han trivdes
ypperligt men inte gjorde någon
diplomatisk insats av betydenhet.
Delvis med anledning av
samhällsutvecklingen i Sverige — aristokratins
politiska fall och reduktionen — sökte
sig B. i utländsk tjänst och deltog
1684—87 i kriget mot turkarna, blev
fältmarskalkslöj tnant i bayersk t j änst
1684 och general av det kejserliga
kavalleriet 1687 samt tyskromersk
riks-greve sistn. år. Han utmärkte sig för
tapperhet och duglighet särskilt vid
Mohacs 1687 och vann europeisk
ryktbarhet som krigare. År 1687
inkallades han av Karl XI i rådet, blev
general av kavalleriet och infanteriet och
utnämndes till generalguvernör i
Pommern samt blev slutl. s. å. sv.
greve oeh 1690 fältmarskalk. Som
generalguvernör i Pommern verkade B.
till 1698. Han gav därunder prov på
administrativ skicklighet förenad
med en utpräglad egennytta. Genom
sin tröghet att genomföra
reduktionen i Pommern ådrog han sig
konungens ovilja ocli misstänksamhet.
Tjänsten innefattade även betydande
diplomatiska uppgifter, och vid sitt
bedömande av europeisk politik
leddes B. av sin gamla förkärlek för
Frankrike till strävanden, som
av-veko från Sveriges utrikespolitiska
kurs. Han inlät sig bl. a. på
vidlyftiga försök att åstadkomma en sv.-
Sten Bielke d. y. Målning (detalj) av D. K.
Ehrenstrahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
