Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Billing, Gottfrid - 4. Billing, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Billing
316
Billmark
Herman Billing.
nylutherskt program med
huvudvikten lagd vid kyrkans universella
betydelse ss. förvaltare av nådemedlen.
Framför allt i sitt viktigaste arbete
"Lutherska kyrkans bekännelse" (1876
—78) men också i "Om luthersk
kyrkotukt" (1880) och "Lutherska
kyrkans bekännelseskrifter" (1895) har
han närmare utvecklat denna
åskådning och betonat vikten av en levande
evangelieförkunnelse från en fri och
självständig kyrka. I polemik mot
bl. a. P. P. Waldenström hävdade han
emellertid energiskt, att kyrkans
tillväxt och vidgade inflytande var
beroende av ett fortsatt förbund med
staten. Enligt B. borde "stat och
kyrka få verka efter sina egna
inneboende lagar men sedan också
samverka på ett organiskt sätt". Någon
vetenskaplig teolog eller abstrakt
tänkare var dock B. knappast; hans
teologi blev i stället av betydelse genom
dess praktiska och aktuella
inriktning. Sina viktigaste insatser som
prästman kom han också att göra på
de områden, där den praktiska
begåvningen betydde mera än den
teoretiska. Hans personlighet med dess på
samma gång bredd och pondus, allvar
och humor hörde till de originellaste
i samtidens offentliga liv, och den
popularitet och aktning han tillvann
sig som predikant, själasörjare och
stiftschef var stor och obestridd. Som
förf. blev han också mest läst genom
sin predikosamling "En årgång
hög-messo-predikningar" (1S87) och
framför allt genom sina sakliga ocli på ett
enkelt vardagsspråk avfattade
upp-byggelseböcker "Betraktelser för hvar
dag i kyrkoåret" (1—2, 1906—07; ny
uppl. 1910) och "För de gamla" (1915,
8:e uppl. 1926). Även hans
kyrkopolitiska insatser voro präglade av
saklighet och nykter klarsyn. Han var led.
av samtliga kyrkomöten 1878—1920
(v. ordf. 1898—1920) ocli försvarade
vältaligt kyrkomötets vetorätt, angrep
den religionsfientliga propagandan
och hade ett fruktbringande och
bestämmande inflytande på
prästutbildningen. Han var även led. av
kyrkolagskommittén 1890—91 och
utarbetade förslag till ändring av
kyrkohandboken 1913 och 1915 samt
deltog i utarbetandet av 1920 års
psalmboksförslag. Sin konservativa
grundinställning till de kyrkopolitiska
frågorna behöll han hela livet igenom,
men han kom dock med åren att ställa
sig alltmera förstående gentemot
nyare betraktelsesätt och blev
därigenom otvivelaktigt av betydelse ss.
medlare i kyrkliga tvister. Särskild
uppmärksamhet rönte lian vid de
kyrkomöten, där han försvarade
kon-kordieboken ss. kyrkans
bekännelseskrift (1893), och där han genomdrev
en mildare formulering av prästlöftet
(1903). — Även som politiker hörde
B. till sin tids mest
uppmärksammade och inflytelserika. Han var medl.
av stadsfullmäktige i Västerås 1887
—91 (ordf. från 1888), led. av
Väst-mani. läns landsting 1887—9S, av
Första K. 1889—1906 samt 1908—12,
av konstitutionsutskottet 1892—93,
av statsutskottet 1891—1912 (ordf.
från 1908), v. talman 1909—12 och
led. av Malmöh. läns landsting 1900
—19 (ordf. 1901—19). I riksdagen
anslöt han sig till den
protektionistiska majoritet, som bildade "det
stora partiet", och då detta 1912
sam-manslogs med Moderata partiet till
Nationella partiet, blev B. dettas
förste ordf. Om denna politiska karriär
har han själv yttrat, att han med
tiden blev partichef men aldrig
partiman, och det är säkerl. en riktig
karakteristik. Liksom i kyrkliga
frågor intog han även i den
allmänpolitiska debatten en klart konservativ
ståndpunkt, men han var icke ensidig,
och lians starka ställning i det
politiska livet berodde till stor del på
hans obundna oeh självständiga
bedömningsgrunder. Framför allt i
statsutskottet blev han också känd
som en kompromissens man, och han
hävdade med allvar och bestämdhet,
att en utskottsled. ingenting kan
uträtta, "om lian icke vill beträda den
så mycket klandrade
kompromissvägen". Klart moderata åsikter
förfäktade han bl. a. i rösträttsfrågan, där
lian med sin motion 1893 föreslog
allm. rösträtt med proportionell
valmetod, samt i unionsfrågan. På grund
av dessa ståndpunktstaganden
betecknades B. på sina håll som "röde
biskopen", men i andra avseenden, ss.
genom sin sparsamhetspolitik och sin
inställning till kyrkan och
undervisningsväsendet, var han ett av den
konservativa politikens fastaste stöd.
Hans segrar i riksdagen voro också
många — av nederlagen grämde
honom egentligen endast ett: 1903 års
beslut om indragningen av Kalmar
stift — och han anlitades flitigt
för kommittéuppdrag. Utom i
kyrkolagskommittén gjorde lian
betydelsefulla insatser i bl. a. kommittén
ang. minderåriga förbrytares och i
sedligt avseende försummade barns
uppfostran (ordf. 1896—99),
präst-löneregleringskommittén (1897—98)
och univ.-kommittén (ordf. 1899—
1901). — B:s "Anteckningar från
riksdagar och kyrkomöten 1893—1906"
ha utgivits av C. Hallendorff (1928).
— Gift 1868 med Ulrika Fredrika
(Frida) Elisabet Bring. — Litt.:
"G. B., minnesord av H. Larsson, E.
Billing och E. Aurelius" (1926); H.
B. Hammar, "G. B." (1926); E.
Pet-zäll, "G. B. som andlig talare ocli
förf." (1930). B. A.
4. Billing, Sven Johan Ulrik
Herman, jurist, ämbetsman, f. 16
sept. 1849 i önnestads skn, Kristianst.
län, † 12 jan. 1917 i Stockholm.
Bror till B. 3. — B. blev student i
Lund 1868 och jur. utr. kand. där
1875, ingick på ämbetsmannabanan
och avancerade till v. häradshövding
1877, blev stadsnotarie vid Stockholms
rådsturätt 1886, rådman i Stockholm
1891 och var justitieråd 1897—1917.
Han var led. i styr. för Stockholms
enskilda bank 1889—97 och blev jur.
hedersdr i Lund 1900. — Under åren
1880—97 deltog B. verksamt i
lagstiftningsarbetet. Han var bl. a. sekr.
i nya lagberedningen vid revision av
strafflagen 1885—87, led. i
bolagskommittén 1888—90, blev led. av nya
lagberedningen 1891, av lagbyrån 1894
och deltog därvid väsentligt i
utarbetandet av förslagen ang. ändring av
strafflagen (1886 och 1887), förslaget
till lagar om olika former av
bolag och fören. för ekonomisk
verksamhet (1890) ocli förslaget till lag
om köp och byte (1894), som ligger
till grund för 1905 års lag om köp
och byte av lös egendom och 1915 års
lag om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område. — B:s insats som lagförf.
karakteriserades av högt uppdriven
teknisk skicklighet och av hans
universella bildning, hans sinne för
språkets skiftningar och rytm samt hans
förmåga att på förhand överblicka
den mångfald av växlande
förhållanden, varpå en ifrågasatt rättsregel
kan tänkas bli tillämpad. I en
dödsruna har han betecknats som
"poly-histor, utan spår av den trånghet,
som mången lekman vill räkna till
juristvärldens yrkessjukdomar, en
forskande och sökande ande". — Ogift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
