Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Billström, Lars - Bilmark, Johan - Birch-Lindgren, Gustaf, arkitekt, se Lindgren - Birger - Birger, Hugo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bilmark
319
Birger
Lars Billström. Gouache (detalj) av okänd
konstnär (Hälsingborgs museum).
man i Lund, och 1844—60 var han led.
av riksdagens borgarstånd för Lund
m. fi. städer. Han ägde i riksdagen
en vidsträckt auktoritet genom sin
sakliga och sansade inställning och
var orubbligt tillgiven de liberala
idéerna. A. W. Björck ansåg, att B. "var
borgarståndets faktiske, om också ej
alltid synbare ledare". B. tillhörde
lagutskottet 1844—45,
konstitutionsutskottet 1847—60 och hemliga
utskottet 1853—54. Efter
representationsreformen tillhörde B. Första K.
1867—71 utan att där göra någon
avsevärd insats. Han utnämndes till
borgmästare i Lund 1855. Av hans
filantropiska verk är särskilt den
folkhögskola minnesvärd, som lian
upprättade i sin födelsebygd Tjörn,
"Billströmska folkhögskolan",
öppnad 1876. — Ogift. T. D.
Bilmark, Johan, lärd, donator,
f. 3 juli 1728 i Skara, † 12 april 1801
i Åbo. Föräldrar: kyrkoherden Johan
B. och Anna Maria. Bierehenia. — B.
inskrevs 1746 vid Åbo akad., där han
blev fil. mag. 1754, extra fil. adjunkt
1756 och prof. i historia och moral
1763. — B. utgav bl. a. Messenius’
rimkrönika om Finland (1774). Bland
hans 232 akademiska disp., som till
stor del behandla Finlands historia,
har "Historia regiæ academiæ
aboën-sis" (1770—76) ett varaktigt värde.
B:s arbeten bidrogo i icke oväsentlig
mån till att den historiska
forskningen vid Åbo akad. kom att få den nya
inriktning, som nådde en höjdpunkt i
H. G. Porthans undersökningar. Sin
hopsparade förmögenhet, omkr. 46 000
rdr., testamenterade B. huvudsakl. till
Åbo akad. — Gift 1776 med Ulrika
Helena Hastfer.
Birch-Lindgren, Gustaf,
arkitekt, se Lindgren.
Birger, konung, f. 1280, † 1321 i
Danmark. Föräldrar: konung Magnus
Ladulås och drottning Helvig. Om
B:s ätt se artikeln Folkungaätten. —
Vid faderns död 1290 var B. endast
tioårig, och en förmyndarregering
med marsken Torgils Knutsson som
ledande kraft övertog tills vidare
styrelsen. Även sedan B. nått mogen
ålder, bevarade marsken till en
början sitt inflytande. B. synes ha varit
en svag natur, lätt påverkad av sin
omgivning. År 1302 blev han krönt,
och arvskifte förrättades mellan
honom och hans bröder, hertigarna
Erik och Valdemar, som inträdde i
kungens råd och därigenom fingo ett
visst inflytande på riksstyrelsen. Det
harmoniska samarbetet mellan
marsken, kungen och hertigarna varade
dock inte länge. Då B. 1303 fick sin
son Magnus hyllad som tronföljare,
hade hertigarna och framför allt
marsken förstått att sälja sitt
medgivande dyrt. Till en öppen brytning
ledde maktkampen mellan B. och
hertigarna redan följ. år. Hertig Erik
var den mest betydande, begåvad
och förslagen, en politisk intrigör av
rang och ganska skrupelfri i sina
metoder. Valdemar synes i allt ha
följt hans ledning. Då hertigarna
1304 besökte marskens gård Årnäs,
tvingades de av marsken och B. till
en förödmjukande förbindelse, som
väsentl. stäckte deras makt. Deras
försök att med stöd av Norge —
hertig Erik var förlovad med kung
Håkans dotter — tilltvinga sig
upprättelse ledde tack vare marsken ej till
något resultat (fördrag i Kolsäter
1305). En yttre försoning följde.
Hertigarna inriktade sig på att avlägsna
Torgils Knutsson, kungens förnämsta
stöd, och torde slutl. ha övertygat B.,
att marsken även stämplade mot
honom. Tills, infunno sig kungen och
hertigarna i dec. 1305 på marskens
gård Lena i Västergötland, fängslade
honom och togo honom i febr. 1306
av daga. Redan på hösten s. å. följde
den s. k. "Håtunaleken", då B.
överrumplades av sina bröder på sin
kungsgård Håtuna i Uppland och
fången fördes till Nyköpings slott.
B:s enda stöd var svågern kung Erik
Menved i Danmark, medan hertigarna
förbundit sig med kung Håkan i Norge
och hertig Kristoffer av Halland. B.
såg sig därför 1308 tvungen att gå
med på en förlikning, som gav honom
friheten mot att han till hertigarna
avstod större delen av riket. Under
den därpå följ. tiden lyckades hertig
Erik alltmer befästa sitt välde. I
hans äktenskap med den norska
prinsessan Ingeborg föddes 1316 en son,
och hans dynasti syntes därför
tryggad. Dock hade B. inte givit upp
striden, och hans planer underblåstes
av drottning Märta och drotsen Johan
Brunke. Då hertigarna 1317 kommo
på besök till Nyköping, mottogos de
med pomp och ståt, men om natten
blevo de förrädiskt överrumplade och
kastade i tornet. Detta var det
berömda Nyköpings gästabud. B: s
maktställning var dock så svag, att han ej
kunde utnyttja framgången.
Hertigarnas anhängare och bundsförvanter
uppbådade sina krafter för att
befria dem. B. skall då ha låtit dem
svälta ihjäl. Hans son Magnus kom
honom till hjälp med en dansk
rytteristyrka, men slutl. måste B.
uppgiva sina sista fästen i Sverige och
med drottning Märta fly över till
Gotland. Deras son Magnus tillfångatogs
och blev avrättad (1320). — Gift 1298
med Märta, dotter till kung Erik
Glipping i Dun mark. G. U.
Birger, Hugo, till 1878 Hugo
Birger Pettersson, målare, f. 12 jan.
1854 i Stockholm, † 17 juni 1887 i
Hälsingborg. Föräldrar: litografen Sven
August Pettersson ocli Eugenia
Rundqvist. — B. blev elev vid Konstakad :s
principskola 1867, vann k. medaljen
1877 och begav sig s. å. till Paris, där
lian utförde en rad mjuka och
finstämda friluftsstudier och interiörer,
bl. a. den utsökta "Rue Gabrielle"
(1879, Göteborgs mus.). Till salongen
1880 fullbordade han en större
målning, "Toaletten", där
halwärlds-miljö skildras med fyllig och flott
penselföring. Från samma tid
härrör den i Nat. mus. befintliga "I
bersån". Under en vistelse i
Spanien blev han hänförd av det spanska
solskenet, soon han tolkade i den
ljus-och färgmättade stora målningen
"Frukost i Granada" (1882,
Göteborgs mus.). Han besökte även
Nordafrika, varifrån han medförde en rad
motiv, som präglas av energiskt
luft-studium och koloristisk prakt.
Sommaren 1885 tillbragte B. i Lysekil,
där han målade bergknallar med röda
Hugo Birger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
