Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger, Hugo - Birger, Selim - Birger Brosa - Birger Gregersson - Birger jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birger
320
Birger jarl
stugor och blommor men utan att
lyckas fånga det specifikt svenska.
Efter återkomsten till Paris
skildrade lian i "Frukost hos Ledoyen"
(färdig till salongen 1886, Göteborgs
mus.) det parissvenska
konstnärslaget, som firar salongens vernissage
med festfrukost i sin traditionella
lokal, Ledoyens restaurang vid
Champs-Elysées. Det var B:s största tavla
och även en bland hans sista. En
lungsjukdom hade undergrävt hans hälsa,
och ledsagad av sin hustru och sin vän
Puck Munthe reste lian hem för att få
dö i Sverige. — B. var en sorglös
bo-liemnatur och muntergök, full av
galna upptåg, men sitt konstnärskap tog
han på allvar. Hans konstnärsbana
blev bruten i förtid och sträcker sig
blott över ett decennium, men B. hann
dock skapa tillräckligt för att säkra
sig en plats bland 1870- och
1880-ta-lens förnämsta parissvenskar. Hans
"Frukost hos Ledoyen" är ett
huvudverk i 80-talets sv. måleri,
betydelsefullt både som tidsdokument och som
konstnärlig manifestation, men i väl
så hög grad framträder hans ovanliga
begåvning i hans mindre dukar, inte
minst hans parisiska gatubilder och
han® studier från den franska kusten,
vilka utgöra högklassiga prov på
tidens friluftsmåleri. B. var en av de
ivrigaste deltagarna i den
antiakade-miska rörelsen 1885 och var väl repr.
på de båda utställningarna "Från
Seinens strand" och "Opponenterna"
s. å. Han hörde till Pontus
Fürsten-bergs skyddslingar, och hans konst är
särskilt rikt företrädd i Göteborgs
mus. — Gift 1882 med Mathilda Gadea
från Granada. — Litt.: Spada (I.
Janzon), "Sv. pariserkonstnärer i
hvardagslag" (1913); G. Pauli,
"Parispojkarna" (1926). Th. N.
Birger, Selim Gotthard, läkare,
botanist, f. 18 febr. 1879 i Ystad † 17
okt. 1931 i Stockholm. Föräldrar:
civilingenjören Carl Johan Andersson
och Eva Charlotta Malmström.. — B.
blev student i Lund 1897, med. kand.
1904 och med. lic. 1909 i Stockholm,
var amanuens vid S:t Görans sjukhus
i Stockholm 1909—11 ocli läkare vid
dess poliklinik för hud- och
könssjukdomar sedan 1912 samt praktiserande
läkare sedan 1911. Han utgav några
smärre arbeten inom sitt fack samt en
sammanställning "Om frossan i
Sverige" (1913). — Sin betydelsefullaste
insats gjorde B. emellertid inom
botaniken, särskilt växtgeografin och
floristiken. Han företog
forskningsresor inom Europa samt 1904 till
Sydamerika och Falklandsöarna. I ett
flertal arbeten behandlade lian
växtvärlden i n. Sverige, bl. a. Paj ala
skn (1904) och Härjedalen (1908),
och tills, med brodern, C. F. Gunnar
Andersson, utgav han det stora
verket "Den norrländska florans
geografiska fördelning och
invandringshistoria" (1912). Ett betydande
arbete är "De (vid sjöns sänkning)
1882—1886 nybildade Hjälmaröarnas
vegetation" (1905). För Sv.
turist-förena resehandböcker utarbetade B.
översikter av växtvärlden inom olika
delar av landet, och tills, med brodern
skildrade han stockholmstraktens
naturförhållanden, växtgeografi ocli
botaniska utforskande. Hans samling av
ormbunkar, som var mycket
omfattande, finns nu i Riksmus. B. var
personhistorisk intresserad och
publicerade många minnesteckningar över
botanister. —- Gift 1907 med Signe
Falck. — Litt.: biografi av H.
Hesselman i Sv. botan. tidskr. 1933. S. L.
Birger Brosa (brosa = den leende),
Sveriges jarl, † 1202. Son till Bengt
Snivils (se Folkungaätten). ■—- B. var
besvågrad med både sverkerska oeh
erikska ätterna. Under hans jarltid
1174—1202, som till större delen
sammanföll med Knut Erikssons
regering, rådde fred mellan dessa ätter.
Förmodl. bidrog B. till att hägna den
inre freden. Genom sin gemål
Bri-gida, oäkta dotter till kung Harald
Gille i Norge ocli änka efter Magnus
Henriksson, Erik den heliges
baneman, hade B. även nära förbindelser
med Norge. Han understödde Sverre,
då denne 1177 i spetsen för
birkebei-narna beredde sig att överta makten.
B:s äldste son Filip gick i Sverres
tjänst och dog som hans jarl 1200. B.
träffade även tills, med kung Knut
ett avtal med Lybeck om handeln
mellan Sverige och hansestaden. G. U.
Birger Gregersson, ärkebiskop, f.
trol. 1327, † 11 mars 1383 antagl. på
slottet Arnö vid Mälaren i Uppsala
län. Son till Greger Jonsson av den i
Uppland bosatta Malstaätten. —• B.
utnämndes av påven till kanik i
Strängnäs 1342, en syssla, som torde
givit honom ekonomiska möjligheter
till utlandsstudier. Senare blev han
även kyrkoherde i österhaninge. Stor
betydelse för B:s karriär liade hans
befattning med den påvliga
skatteuppbörden under 1350-talet,
varigenom lian meriterade sig för
domprost-värdigheten i Uppsala, som han fick
1356. Politiskt tillhörde B. liksom sin
farbror och gynnare Tomas Jonsson,
sedermera biskop i Växjö, en grupp
herremän, vilkas strävanden stodo i
samklang med Birgittas politiska
idéer — samma grupp, som
medverkade vid Albrekts av Mecklenburg
usurpation av kungamakten i Sverige.
B. var under den mecklenburgske
furstens tidigare regering tills, med
Tomas Jonsson och ännu en biskop
konungens mest anlitade medhjälpare
och kallas 1365—66 dennes kansler.
År 1366 valdes han av Uppsala
domkapitel till ärkebiskop och utnämndes
följ. år därtill vid ett besök hos påven
i Viterbo. Denna händelse utgör en
gränspunkt i tidens sv. kyrkopolitik.
Den mecklenburgska regeringen
började pressa ut oerhörda skatter av
kyrkan, samtidigt som laglöslieten
blev olidlig. Men kyrkan fick i B. en
kraftfull och självständig ledare, som
bl. a. återupplivade hållandet av
pro-vinsialsynoder, vilka han gjorde till
organ för ett gryende
nationalkyrk-ligt medvetande. Av avgörande
betydelse för kyrkans ställning var B:s
samförstånd med de ledande
politikerna, främst Bo Jonsson Grip, ett
samförstånd, som hade sin grund i det
gemensamma intresset för Birgitta och
hennes verk, och som manifesterades
särskilt tydligt, när den stridbare
Nicolaus Hermanni (Nils
Hermansson) mot konungens vilja valdes till
biskop i Linköping 1374, samt genom
den stora landsfredsstadgan 1375, som
stadfäste den sv. aristokratins
maktställning i förhållande till Albrekt.
Som ett tecken på B:s förmåga att
samla de ledande männen för kyrkliga
syften torde man få fatta beslutet av
1381 ang. den s. k.
Vårfrupenningen, avsedd att finansiera
klosterstiftelsen i Vadstena. B:s auktoritet
gentemot konungen kom också till
synes vid tvisten om rätten att
tillsätta föreståndare för Enköpings
hospital (1382), varvid B. med
framgång hävdade sina intressen. — B.
har författat ett par officier, ett över
Botvid, Sörmlands apostel, och ett
över Birgitta, vilka anses äga en
innerlig ton och poetiskt behag.
Dessutom liar han skrivit en legend om
Birgitta. Hon synes i hög grad ha
angivit riktningen för hans politiska
och kyrkliga strävanden. T. D.
Birger jarl, Sveriges regent under
mer än ett kvartssekel, † 1266 och
begravd i Varnhems klosterkyrka i
Västergötland. Föräldrar: Magnus
Minnesköld (se Folkungaätten) och Ingrid
Ylva. — B. anses vara född på Bjälbo
i Östergötland ocli var redan genom
sin börd förutbestämd till en
framskjuten plats inom landet. Då konung
Erik Eriksson i början av 1230-talet
efter en tids landsflykt återvände,
synes lian lia vunnit B:s mäktiga
släkt för sig. B. förmäldes med
konungens syster Ingeborg († 1254), och
Erik själv gifte sig med en annan
medl. av folkungaätten. Efter Ulf
jarls död (omkr. 1247) inträdde B.
på dennes ledande plats vid konung
Erik Erikssons sida och torde ha
bidragit till att nedslå ett farligt
uppror, som ungefär samtidigt
riktades mot denne. Man får en före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
