Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Björling, Carl Olof - 2. Björling, Emanuel - 3. Björling, Emanuel - 4. Björling, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björksten
345
Björling
Emanuel Björling (2).
gans lösning nedlade lian ett stort
arbete, som dock knappast ledde till
åsyftat resultat. — För eftervärlden
är B. mest bekant genom sitt stora
arbete "Den christeliga dogmatiken"
(1866—77). Bland de dogmatiska
förf., till vilka han där ansluter sig,
befinner sig främst tysken F. A.
Philippi. I likhet med denne anlägger
B. strängt kyrkligt konfessionella
synpunkter. Fastän hans bok ej
utmärkes av större originalitet eller
systematisk kraft, bär den vittnesbörd om
betydande lärdom, imponerande flit
och grundligt tankearbete. — Gift
1836 med Harriet Bratt.
2. Björling, Emanuel Gabriel,
matematiker, pedagog, f. 2 dec. 1808
i Västerås, † 3 nov. 1872 därstädes.
Föräldrar: rådmannen Carl Adolf B.
och Anna Margareta Lagervall. —
B. blev student 1826, fil. kand. 1829
och fil. mag. 1830, allt i Uppsala. Han
blev lärare vid Hillska skolan å
Barnängen, Stockholm, 1831 och skolans
rektor 1835 samt docent i mekanik
1836 och i matematik 1843 vid
Uppsala univ. B. utnämndes 1845 till
lektor i matematik vid Västerås
läroverk och var dess rektor 1842—50
samt 1855—62. Han var led. av flera
kommittéer och blev 1850 led av Vet.
akad. — B. utövade en omfattande
vetenskaplig författarverksamhet ocli
behandlade i talrika avhandl.
matematiska serier, differentialekvationer,
allm. funktionsteori, elliptiska
funktioner m. m. Han var i Sverige
banbrytare för den moderna riktning
inom matematiken, som krävde större
stränghet i definitioner och bevis än
dittills varit brukligt, och som i
Frankrike företräddes av A.-L.
Cauchy. B:s vetenskapliga skrifter
ha dock icke haft någon större
betydelse för matematikens utveckling.
Däremot har han spelat en viktig roll
för matematikundervisningen i våra
elementarskolor, särskilt genom sin
"Elementarlärobok i algebra" (1832,
9:e uppl. 1873—76), där han med
vetenskaplig grundlighet och
noggrannhet fastställer de algebraiska
begreppen. B. var uppskattad som en
utmärkt lärare och åtnjöt allm. aktning
för sin stora lärdom och sina
personliga egenskaper. — Gift 1837 med
Sophia Emilia Böttiger. —- Litt.:
biografi av C. F. Lindman i Vet. akad:s
lefnadsteckn., bd 2 (1878—85).
3. Björling, Carl Fabian
Emanuel, matematiker, f. 30 nov. 1839
i Stockholm, † 6 maj 1910 i Lund.
Son till B. 2. — B. blev student 1857,
fil. kand. 1862 och fil. dr 1863, var
docent i matematik 1863—66, allt vid
Uppsala univ., blev lektor vid
Halmstads högre elementarlärov. 1867 och
var prof. i matematik vid Lunds univ.
1873—1904. Han blev led. av Vet.
akad. 1886, var ordf. i Akademiska
Emanuel Björling (3).
fören. i Lund 1882—88 och led. av
1882 års läroverkskommitté. — B.
sysselsatte sig i yngre år främst
med den matematiska analysen och
ekvationsteorin men övergick senare
till att nästan uteslutande ägna sig
åt geometriska frågor. Inom
plan–geometrin behandlade han bl. a.
singu-lariteterna hos kurvor och inom
rymdgeometrin de dubbelkrökta kurvornas
singulariteter. Hans arbete
"Singu-läre Generatricen in algebraischen
Regelflächen" (1888) tillhör
rymdgeometrin. Flera förträffliga
läroböcker härröra från hans hand,
främst "Lärobok i nyare
plangeometri" (1896), som fick användning
i hela Skandinavien. B. var
mångsidigt och gediget bildad med intresse
främst för naturvetenskap. Han
utgav flera, mycket spridda
populärvetenskapliga arbeten, ss. "Solen" (1869),
"Om vindarnes lagar" (1871),
"Meteoriter och kometer" (1874) och "Klang-
färger och språkljud" (1880). — Gift
1867 med Minna Agnes Cecilia von
Schéele. S. L.
4. Björling, Carl Georg Emanuel,
rättsvetenskapsman, f. 16 sept. 1870 i
Halmstad, † 14 mars 1934 i
Stockholm. Son till B. 3. — B. blev
student i Kristianstad 1887, jur. utr.
kand. 1891, docent i rättshistoria och
romersk rätt 1894, jur. utr. lic. och
jur. utr. dr 1S96, allt vid Lunds univ.
Efter en del förordnanden som notarie
och amanuens blev han e. o. prof. i
romersk rätt och rättshistoria vid
Lunds univ. 1897 och var prof. i
civilrätt därstädes från 1901 samt univ:s
prorektor från 1926. Han tillhörde
Lunds stadsfullmäktige 1907—22 och
var dess ordf. från 1911, var led. av
lagberedningen 1914—18, under
vilken tid lian gjorde en betydelsefull
insats vid utarbetandet av vår
gällande giftermålsbalk, samt innehade ett
stort antal sakkunnig- och
förtroendeuppdrag. — I sitt författarskap
behandlade han rättshistoriska ämnen,
ss. "Om bötesstraffet i den svenska
medeltidsrätten" (1893), "Den
svenska medeltidsrätten" (1893), "Den
svenska rättens exstinktiva laga fång
till lösören på grund af god tro"
(1896) och "Historisk översikt över
den svenska lagstiftningen angående
makars rättsförhållanden" (i
förslaget till giftermålsbalk 1918). På
civilrättens område utgav han bl. a.
"Bidrag till obligationsrättens lära
om prestationsorten" (1897), "Om
dödande av bortkomna handlingar"
(1899) samt det mönstergilla arbetet
"Lärobok i civilrätt för nybörjare"
(1910, 6:e uppl. 1930), som ger en
utförlig skildring av liela den sv.
civilrätten och är ett förstlingsarbete i
sitt slag. B. författade därjämte de
civilrättsliga delarna av "Lärobok i
rättskunskap för blivande
landsfiskaler" och "Svenska jordbrukets bok".
Han utövade även ett högt uppskat-
Carl Björling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
