Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Björnstjerna, Magnus - 2. Björnstjerna, Magnus - 3. Björnstjerna, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnstjerna
351
Björnstjerna
Magnus Björnstjerna (1). Samtida målning
(detalj).
major vid Västmanlands reg.
förmådde han detta att göra gemensam sak
med Georg Adlersparre vid resningen.
B. sändes, möjl. på grund av
svårigheter att komma överens med
Adlersparre, våren 1809 tills, med greve
R. M. von Bosen till kejsar Napoleon
för att söka hans fredsmedling och
råd i fråga om den sv.
tronföljden, till vilka frågor kejsaren dock
ställde sig likgiltig. B. blev
överstelöjtnant vid Kalmar reg. 1810,
sändes 1811 till Norge för att undersöka
läget och stämningen där och 1812
till England för att förbereda
underhandlingar om allians samt för att
överenskomma om förvärvet åt
Sverige av en västindisk ö, som blev
Guadeloupe, till ersättning för
Sveriges deltagande i kriget mot Napoleon.
I detta krig deltog B. först under
G. von Döbeln och sedan som
generaladjutant och chef för
fältmarskalken C. von Stedingks
generalstab, bevistade slagen vid Grossbeeren,
Dennewitz och Leipzig, avslutade
underhandlingarna om Lybecks
kapitulation och befordrades till
generalmajor 1814. Han följde den sv. armén
till Köln, Liège och Bryssel,
användes sedermera som generaladjutant
för yttre ärenden vid
underhandlingarna i Norge samt undertecknade
jämte A. F. Skjöldebrand konventionen i
Moss, varefter han som sv.
kommissarie hos norska regeringen
kontrollerade överenskommelsens fullgörande.
B., som upphöjdes till friherre 1815
och greve 1826, var generaladjutant
för armén och chef för Generalstaben
1815—28 samt artilleriinspektör från
1821, i vilken ställning han bidrog
till moderniserandet av den sv. armén.
Dessutom uppträdde B. på
riksdagarna som regeringsanhängare,
exempelvis i 1822 års finanskommitté. B.
övergick slutl. till diplomatin och
var sv. minister i London 1828—46.
Under londonvistelsen sysslade han
mycket med historiska och politiska
studier. Han utgav bl. a. "Om
beskattningens grunder i Sverige" (1S32),
"Grunder för representationens
möjliga ombyggnad och förenkling"
(1835), som innehåller ett
konservativt representationsförslag om ett
överhus av adel och biskopar och ett
underhus, valt av övriga stånd, "Det
brittiska riket i Ostindien" (1839),
ytterligare skrifter rörande
representationsfrågan m. m. Dessutom
publicerade han "Mémoires posthumes
du feldmaréchal comte de Stedingk"
(1—3, 1844—47) men hindrades av
Oscar I att fullfölja verket. Han blev
general 1843, led. av Krigsvet. akad.
1807, led. av Vet. akad. 1835 och
sera-fimerriddare 1838. — Gift 1815 med
friherrinnan Elisabet Charlotta von
Stedingk. T. D.
2. Björnstjerna, Johan Magnus,
arméofficer, politiker, f. 28 jan. 1805
på Kristinelund i Arby skn, Kalmar
län, † 20 mars 1898 i Stockholm.
Föräldrar : generalmajoren Magnus Johan
B. och Sara Elisabet Nilsson. — B.
blev student i Uppsala 1818, kadett
vid Karlberg 1820, utexaminerades
därifrån 1822 och blev s. å. fänrik vid
Andra livgardet. Han blev kapten i
reg. 1839, kammarherre hos
drottningen 1843 och deltog som
kompanichef i hjälpexpeditionen till Fyen 1848.
År 1854 befordrades lian till överste
och chef för Första livgrenadjärreg.
Vid denna tid hade han redan börjat
delta i politiken. Han bevistade
riksdagarna 1853—54 och 1856—58,
varunder han tillhörde statsutskottet och
var statsrevisor 1853, blev 1858
generalmajor i armén och var 1858—62
statsråd och chef för Lantförsvarsdep.
Som sådan var han en typisk
fackminister och tog bl. a. initiativet till
Magnus Björnstjerna (2). Målning (detalj)
av J. P. Södermark 1875.
Carl Björnstjerna. Målning (detalj) av L.
Hansen 1846.
1861 års stora lantförsvarskommitté,
genom vars arbete den politiska
kampen om försvarsfrågan inleddes. B.
främjade i riddarhuset
representationsreformen 1866, tillhörde Första
K. 1867—75, var led. av
statsutskottet 1867—69 och av särskilt utskott
1871. Han intog en utpräglat
konservativ hållning, men som ordf. i 1873
—74 års kommitté för granskning av
Generalstabens förslag till grunder
för ny härordning accepterade han
idén om värnpliktsarmé efter att
tidigare ha föredragit
indelningsverket. Vid sin avgång från
statsrådsämbetet 1862 utsågs han till
generalbefälhavare i fjärde militärdistriktet,
blev vid sitt avsked ur aktiv tjänst
1871 generallöjtnant i armén och
general 1874. Han blev led. av
Krigs-vet. akad. 1858 och serafimerriddare
1869. — Gift 1863 med Magdalena
Lovisa Augusta Skogman. T. D.
3. Björnstjerna, Carl Magnus
Ludvig, greve, arméofficer, politiker,
f. 20 nov. 1817 i Stockholm, † 19 juni
1888 på Almarestäket i
Stockholms-Näs skn, Uppsala län. Son till B. 1.
— B. uppfostrades i England, där
fadern var sv.-norsk minister, blev
student i Uppsala 1835, avlade
officers-ex. 1836, kansliex. i Uppsala 1838 och
blev, sedan 1836 underlöjtnant vid
Livgardet till häst, ordonnansofficer
hos konungen 1839, löjtnant 1842,
ryttmästare 1849, adjutant hos
konungen s. å., kabinettskanimarherre
1853 samt överste och chef för
Kronprinsens husarreg. 1858. Under tiden
användes B. för olika beskickningar
till främmande hov och besökte
framdeles i militärt studiesyfte Italien
1862, danska armén under kriget 1864,
Byssland 1867 och Preussen 1873.
Han blev 1864 sekundchef för
Livgardet till häst och generalmajor s. å.
Som inspektör för kavalleriet 1872—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
