Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Björnstjerna, Oscar - 5. Björnstjerna, Carl - Björnström, Fredrik - 1. Björnståhl, Jacob Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björnstjerna
353
Björnståhl
förlagts till Berlin, det nya Tyskland
kunde vid behov ge en värdefull
betäckning mot Ryssland, om denna
makt i framtiden skulle vilja rikta
sin expansion mot nordväst. Dess
dåv. vänskap med Tyska riket,
symboliserad i det s. k.
trekejsarförbundet, var även en anledning för den
sv. utrikesledningen att söka vinna
Tysklands vänskap, särskilt som det
sv. försvaret befann sig i lägervall.
Slutl. sågo både B. och Oscar II i
Tyskland värnet för den bestående
samhällsordningen i Europa, de voro
påverkade av tysk kultur och hade en
viss germansk samkänsla med tyska
nationen — de senare synpunkterna
synas dock ha påverkat B. mindre än
hans monark, som även genom
släktförbindelser var nära förbunden med
tyska furstehus. Även till Ryssland
eftersträvades ett gott förhållande,
och B. kunde ss. utrikesstatsminister
fullfölja sitt tidigare arbete i den
ryska huvudstaden. Under det
ryskturkiska kriget intog Sverige-Norge
en fullt korrekt hållning mot
Ryssland. I de förenade rikenas
neutralitetspolitik ingick även en nära
samverkan med Danmark. Vissa
slitningar och mindre tvistigheter —- främst
den s. k. lotsfrågan 1873 — kunde B.
icke förebygga, men i stort sett
förbättrades förhållandet även till
Danmark, och under den storpolitiska
krisen 1878, som sedan utlöstes i
Berlinkongressen, överlade de sv.-norska
och danska regeringarna om
utfärdandet av gemensamma
neutralitetsdeklarationer. Myntkonventionen 1873
mellan Sverige och Danmark, vartill
Norge anslöt sig 1875, var också ett
led i en skandinavisk politik. Under
B:s tid som utrikesstatsminister
av-slöts traktaten om ön S:t
Barthéle-mys avträdande till Frankrike 1877.
De handelspolitiska frågorna ägnade
B. mycken uppmärksamhet. -— B:s
politiska åskådning var konservativ.
Han deltog i ståndsriksdagarna 1845
—66, var därefter led. av Första K.
1874—1901, samt tillhörde därunder
ett flertal utskott bl. a.
bevillningsutskottet 1882—87 och statsutskottet
1894—95. Under ståndsriksdagens
tid hade han kraftigt kämpat för
adelns representationsrätt och varit
motståndare till
representationsreformen. I försvarsfrågan uppträdde lian
1850 till försvar för den indelta
armén. Ännu på 1870-talet höll lian fast
vid indelningsverket, fastän han
ansåg, att värnplikten avsevärt borde
utsträckas. Detta finge dock icke ske
mot priset av grundskatternas
avskrivning. Även efter sin avgång från
utrikesledningen 1880 verkade B.
ivrigt i försvarsfrågan — lian var från
1893 under en följd av år Allm. för-
svarsfören:s ordf. Han tillstyrkte
slutl. varmt 1S92 och 1901 års*
härordningsförslag. Även i
unionspolitiken intog han en framskjuten
ställning. Han hade visserl. icke motsatt
sig riksståthållarämbetets
upphävande 1S73 men var dock i princip mot
ensidiga eftergifter, då dessa endast
skulle leda till ökade norska
anspråk. Unionens stöd i Norge såg
lian i den norska högern, och dess
successiva tillbakagång var honom
därför en källa till oro. Under
1890-talets stora unionskris spelade han
en betydelsefull roll som enskild
rådgivare åt de ledande sv. politikerna. I
tullfrågan var B. frihandlare och
motsatte sig 1885 och 1886 bestämt
spannmålstullarna. B. hade
mångsidiga kulturella intressen, utövade en
storartad enskild välgörenhet och ett
omfattande mecenatskap. Han blev
led. av Krigsvet. akad. 1851,
hedersled. av Lantbruksakad. 1878 och av
Vitt. akad. 1876 samt
serafimerrid-dare 1874. — B:s papper, som
förvaras på familjegodset Almarestäket
i Uppland, äro en rik källa till tidens
historia. — Ogift. G. U.
5. Björnstjerna, Carl Johan
Magnus, greve, arméofficer, f. 7 april 1886
i Stockholm. Föräldrar: översten greve
Gustaf Magnus OscarRogérB. och
Ellen Mathilda Jonzon. Sonson till B. 3.
■— B. blev underlöjtnant vid Livregis
dragoner 1906, genomgick
Krigshögskolan 1915—17, var aspirant vid
Generalstaben 1918—21 och blev kapten
vid Generalstaben 1921. Han
tjänstgjorde som adjutant hos chefen för
Generalstaben 1921—24, gjorde
trupptjänst som ryttmästare vid reg. 1924
—27, blev major vid Generalstaben
1928 ocli var avd.-chef vid dess
ut-rikesavd. 1930—33. Han befordrades
till överstelöjtnant 1933, var
militärattaché i London, Paris och Bryssel
1933—35, utnämndes till överste och
chef för Norrlands dragonreg. 1935
och övergick till reservstat 1940. B.
blev greve vid faderns död 1942.
—-Gift 1915 med Sonja Emelie
Wallenberg. F. M.
Björnström, Fredrik Johan,
läkare, f. 28 april 1833 i Stockholm, †
23 sept. 1889 därstädes. Föräldrar:
assessorn Johan B. och Magdalena
Christina Malmstedt. — B. blev
student 1851, avlade teoretisk teologisk
ex. 1856, blev fil. kand. s. å., fil. mag.
1857, med. kand. 1859, med. lic. 1862,
adjunkt i kirurgi och obstetrik 1863,
med. dr 1864 och adjunkt i teoretisk
och praktisk medicin 1865, allt vid
Uppsala univ. Han hade flera
förordnanden som prof. och överläkare vid
Uppsala hospital, var intendent vid
Sätra brunn 1868—78, blev
medicinalråd 1878 och e. o. prof. i psykiatri
Fredrik Björnström,
vid Karol. inst. samt överläkare vid
Stockholms hospital (Konradsberg)
1884. — B:s mångsidighet i intressen
röjde sig genom examina i tre
fakulteter. Han bedrev långt fullföljda
teologiska studier och vann den
filosofiska graden med en botanisk
avhandl. "Grunddragen af Piteå
Lappmarks växtfysiognomi" (1856), som är
det grundläggande arbetet för
kännedomen om floran i denna trakt. Som
läkare visade han likaledes
mångsidighet och verkade på de flesta av den
dåtida praktiska medicinens områden.
Han var känd för omtanke om
patienterna och sökte bereda de sinnessjuka
sysselsättning, bl. a, genom
inrättande av ett tryckeri. Han utgav talrika
medicinska arbeten, bl. a. "De
psychi-atriska systemerna" (1877) ocli
"Sinnessjukdomar och abnorma
sinnestillstånd, betraktade
hufvudsakligen från rättsmedicinsk synpunkt"
(1883). — Gift 1) 1863 med Hedvig
Johanna Lovisa Siefvert, † 1872; 2)
1873 med Maria Eleonora
Håkansson. S. L.
1. Björnståhl, Jacob Jonas,
orientalist, resebeskrivare, f. 23 jan.
1731 på Rotarbo i Näshulta skn,
Södermani. län, † 12 juli 1779 i
Salo-niki. Föräldrar: fänriken Magnus
Gabriel B. och Anna Regina
Hjortsberg. — Efter skolstudier under
försakelser och umbäranden blev B. 1754
student vid Uppsala univ., där han
genast väckte uppmärksamhet för
ovanlig lärdom, och efter disp.-prov
blev han fil. mag. 1761. En docentur i
sv. filologi (1763) utbytte han mot en
i arabiska (1765), sedan han utgivit
och försvarat en disp. "Decalogus
Hebraicus ex Arabica dialecto
illustratus", som gjorde honom känd även
i utlandet. Som handledare för A. Fr.
och C. Fr. Rudbeck anträdde lian 1767
en utrikes resa, från vilken han aldrig
23 Svenska män och kvinnor I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
