Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladin, Johan Adolf - Blanc, Johan von - Blanch, Theodor - Blanche av Namur, drottning, se Blanka - Blanche - 1. Blanche, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blanc
356
Blanche
med mer än två kväveatomer syntes
emellertid svår, varjämte
föreningarnas stabilitet troddes vara ringa. Så
mycket större uppmärksamhet väckte
det, då B. genom täml. enkla
metoder — behandling av hydrazidiner
med karbonsyror resp.
salpetersyrlig-het — lyckades syntetisera femlediga
kärnor såväl med tre som med fyra
kväveatomer och erhålla triazoler resp.
tetrazoler. Dessa substanser hade, med
undantag för den nyl. upptäckta
pen-tametylentetrazolen (cardiazol),
vis-serl. i allmänhet icke de väntade
fysiologiska egenskaperna men voro
teoretiskt ytterst intressanta genom sina
oväntade egenskaper och stora
stabilitet. — Sina första undersökningar
offentliggjorde B. 1888 i sin
drsav-handl. "Studier öfver aromatiska
or-todiaminers och fenylhydrazins
cyan-additionsprodukter". I verket "über
Triazol- und Tetrazolverbindungen"
(1893) sammanfattade han såväl sina
egna som andras arbeten på området.
— B., som tidigt rycktes bort, måste
räknas som en av den sv. kemins
få stora organiska syntetiker. —
Ogift. B. S.
Blanc [ blår| ], J o h a n Mikael v o n,
teaterledare, f. 1738, † 22 jan. 1796 i
Karlskrona. — Jean Le Blanc eller
Johan von Blanc, som han sedermera
kallade sig, var från början
ekvili-brist av franskt ursprung samt
omtalas första gången i Sverige 1776. då
han i Göteborg uppträdde som
akrobat. I Ryssland bildade han tills, med
en framstående fransk-tysk
lindansare, Paul German, det s. k.
Gemena-siska sällskapet, vari även B:s hustru
intog en framskjuten ställning. År
1778 uppträdde sällskapet med
ekvili-brier och pantomimer i Stockholm,
varifrån det hösten 1779 överflyttade
till Göteborg, där B. med sina
kamrater vid Sillgatan inrättade den
första stående teatern. Sällskapet
erhöll K. M:ts privilegium för
teaterverksamhet i Göteborg; sedan
German lämnat sällskapet, erhöll B. 1781
nya privilegier, vilka året därpå
utvidgades att gälla hela riket utom
Stockholm. Han kallade nu sitt
sällskap Göteborgska
skådespelarsällska-pet. — På nyåret 1780 företogs
om-bildningen till ett i egentlig mening
dramatiskt sällskap. B. lyckades hålla
sin repertoar på ett anmärkningsvärt
högt plan samt uppförde verk av
Corneille, Bacine, Voltaire, Moliére,
Lessing och Holberg samt en stor del
av den samtida sv. repertoaren
(Hallman, Envallsson, Kexel, Ristell m. fi.).
Bl. a. presenterade B. 1781
Shakespea-res "Borneo och Julia" första
gången på sv. scen. Under de år han ledde
sin teater gjorde han sålunda i den
sv. teaterns tjänst en beaktansvärd
Theodor Julius Blaneh.
insats, som fick varaktig betydelse
för den följ. utvecklingen. Hans
teaterledarskap varade emellertid icke
länge, främst på grund av lians
på-stridiga och hänsynslösa
uppträdande, som till slut bragte honom i
konflikt med ordningsmakten och den
allm, opinionen. Efter ett bråk i mars
1785 förbjöds lian spela i Göteborg.
Han öppnade då i maj s. å. teater i
Karlskrona, tillbragte sommaren på
turné samt återvände på vintern till
Karlskrona. År 1786 överlät han sina
privilegier på den framstående
skådespelaren Andreas Widerberg, som
uppfostrats vid hans sällskap. B. slog
sig därefter ned som traktör i
Karlskrona samt framlevde sina sista år
i ett visst välstånd. — Gift 1) med
en lindanserska av obekant härkomst;
2) 1790 med Beata Kristina Köhler.
Blanch [blansj], Theodor Julius,
restaurangman, konsthandlare, f. 18
juni 1835 i Berlin, † 3 okt. 1911 i
Stockholm. — B. kom till Sverige
1855 och praktiserade vid
restauranger i Göteborg, Stockholm, Jönköping
ocli Hallsberg, tills han övertog
Operakällaren i Stockholm 1866. Två år
senare öppnade han Blanchs café vid
Kungsträdgården i hörnet av
Hamngatan och V. Trädgårdsgatan. Där
införde lian aftonkonserter året om,
vilket var en nyhet för Sverige. Han var
också den förste i Sverige, som
installerade elektrisk belysning 1S78. Följ.
år byggde han en teater invid
restaurangen, som han 1S81 överlämnade i
andra händer. Kort därpå lade han
ned teaterverksamheten och öppnade i
stället konstsalong och konsthandel i
syfte att göra den sv. allmänheten
bekant med utländsk konst. Det
lyckades honom också att redan 1883
ordna en utställning av huvudsakl.
franska målares tavlor, ss. Bouguereau,
Neuville och Gérome, och senare
utställde lian bl. a. verk av Canova,
Makart och Munkäcsy. Under den
stora konstrevolutionen på 1880-talet
stod B:s konstsalong öppen för bägge
parter. Där hölls sålunda
"opponenternas" utställning 1885 (den första
känd under titeln "Från Seinens
strand") och Konstakad:s 1887. År
1S89 överlät han lokalen till Sveriges
allm. konstfören. och ägnade sig helt
åt konsthandeln. Han utnämndes till
k. hovkonsthandlare 1S83. — Gift
1904 med Adolfina Paulina Amberq.
— Litt,: C. Lundin, "NyaStockholm"
(1890). Th. N.
Blanche av Namur, drottning, se
Blanka.
Blanche [blansj], släktnamn. Förf.
August B. (B. 1), illegitim son till
soldatdottern från Skinnskatteberg,
Västmanl. län, Catharina Christina
Hedberg och skvadronpredikanten,
sedermera kyrkoherden i
Ladugårdslands förs., Stockholm, Mårten
Christoffer Bergvall (f. 1782, † 1852),
antog efter sin mors giftermål med
liov-slagaren i Stockholm Johan Jacob
Blanck (f. 1784, † 1S30) dennes namn,
men i den vallonska släkten Blancks
ursprungliga namnform Blanche.
Samma släktnamn antogs av de
fullvuxna bland Johan Jacob Blancks och
Catharina Christina Hedbergs nio
barn, bland dem kyrkoherden i
Vaxholm Axel Alexander B. (f. 1823, †
1876), far till skriftställaren Thore
B. (B. 2).
1. Blanche, August Theodor,
författare, f. 17 sept. 1811 i
Stockholm, † 30 nov. 1868 därstädes.
Föräldrar: kyrkoherden Mårten
Christoffer Bergvall och Catharina Christina
Hedberg (se släktartikeln). — B:s far
visade sonen ringa intresse, ocli även
styvfadern skall ha varit sträv och
sträng mot B. Men detta förhållande
torde inte ha kastat djupare skuggor
över hans barndom, även om de oäkta
barnen till hårdhjärtade fäder spela
en framträdande roll i hans böcker.
Med stor hängivenhet slöt han sig i
stället till sin mor ocli fann i ett friskt
kamratliv ersättning för den tunga
stämningen i hemmet. Minnen från
barndomen och skolåren i Stockholm
återkomma ständigt i B:s berättelser.
Från styvfaderns smedja i
Spor-rongska gården vid Klara sjö härleda
sig trol. lians första möten med de
hyrkuskar, som odödliggjordes i Figge
Höglunds gestalt i "Hyrkuskens
berättelser"; "Ekströms paradis", lians
sista ofullbordade berättelseserie,
skildrar familjens senare hemvist, ocli
i både romaner och noveller har han
skildrat händelser och gestalter från
studietiden i Klara skola. Sedan B.
1829 blivit student i Uppsala, avlade
lian där jur. fil. kand.-ex. 1832 och efter
fortsatta studier från 1836 jur. utr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
