Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Blanche, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blanche 357 Blanche
kand.-ex. 1838. Under mellantiden var
han inskriven i Kansliet och skall ha
försörjt sig med privatundervisning
och renskrivning. För studierna visade
han föga intresse och vantrivdes med
"ett tungt studentlomande vid
Fyrisån". Efter återkomsten till Stockholm
var han från 1838 inskriven i
Riksbanken och i Svea hovrätt, blev s. å.
v. notarie i Stockholms rådhusrätt
och tjänstgjorde 1839—53 som v.
auditör vid Svea artillerireg.
Samtidigt med tjänstgöringen i
ämbetsverken utvecklade han sin första
produktivitet som förf. Under de
politiskt upprörda åren 183S—40 hade
pressen sin "rabulist"-period, och B.
gjorde 1838 sin debut med en broschyr,
som satiriserade stockholmstidn. S. à.
blev han medarb. i Freja, en
lialv-veckotidn. "i litterära och blandade
ämnen", vars redaktör han var 1839
—42. Där skrev han teater- och
musikrecensioner samt skisser.
Fastän han inte direkt befattade sig
med politiken, kom han dock i
polemik med särskilt Aftonbladet. Sedan
lian försonats med L. <T. Hierta, låg
han i delo med C. J. L. Almquist,
vars "Det går an" ban anföll i den
grova och överdrivna satiren "Sara
Widebeck" (1840). Då Almquist
tillåtit sig försåtliga insinuationer mot
B:s far, kyrkoherde Bergvall, blev B.
utom sig av vrede, och vid ett möte
med Almquist i Strömparterren 1842
spottade han denne i ansiktet, vilket
väckte en oerhörd skandal. — Därmed
hade B. fått nog av pressen. Med
avbrott för tjänstgöring hos
häradshövdingen i s. Ångermanlands
domsaga 1843 och som biträde i
bevillningsutskottet vid riksdagen 1844—
45 ägnade han sig åt dramatiskt
författarskap, som så småningom kom
att omfatta omkr. 23 pjäser, både
dramer och lustspel. "Läkaren", som
uppfördes på K. teatern 1845 och rönte
stor framgång, har
litteraturhistoriskt intresse, därför att där för första
gången i sv. litteratur en allvarlig
handling kretsar kring en borgerlig
gestalt. Till den allvarliga genren
höra även "Jernbäraren" (1845) och
"Engelbrekt och hans dalkarlar"
(1846), men f. ö. ligger B:s viktigaste
dramatiska insats inom lustspelet,
som hos honom för första gången
sedan Gustav III:s dagar visar en
äkta sv. färg och ton. Redan B: s
dramatiska förstlingsverk
"Positivhata-ren", som gavs 1843 på Mindre
teatern, väckte uppmärksamhet genom
att framställa Djurgårdens
folkvimmel i realistisk vardaglighet, och
otvivelaktigt är den genuina
stock-holmsstämningen där och i andra av
hans pjäser det, som ger dem deras
största värde. Likväl äro de flesta och
August Blanche.
bästa endast lokaliseringar av
franska, tyska och danska original, vilket
gäller även de mest berömda, ss.
"Hittebarnet" (1847) och "Ett resande
teatersällskap". Det sistn. stycket,
som gavs på K. teatern 1848 under
namnet "En tragedi i Vimmerby",
blev då utvisslat men återuppstod
1853 med den titel, som det nu bär,
och under vilken det blivit klassiskt.
Även om pjäsen har fransk förebild,
är travestin synnerl. självständigt
genomförd och Sjövalls och ölanders
gestalter äro B:s egna skapelser. —•
Med 1840-talet var B:s dramatiska
författarskap väsentl. avslutat, men
under detta decennium inleddes i
stället hans roman- och
novelldiktning. Den franska sensationsromanen,
främst företrädd av Eugene Sue ocli
införd i Sverige av C. J. L. Almquist,
utgjorde modellen för hans
romaner, där vanl. en verklig
brottmålshistoria ligger till grund. Lika litet
som Sue sparar B. alltifrån
"Jernbäraren" (1845) på social tendens eller
sensationella effekter, ss. rån, gift-
mord och tjuvjakter, liksom hans
hjältar ofta förföljas av en jättelik bov,
besläktad med mästarens
rännstens-giganter. "Flickan i Stadsgården"
(1847), "Vålnaden" (1—4, s. å.),
"Banditen" (1848) och "Första
älskarinnan" (1—2, s. å.) överträffa i
spänning och rivande fart den franska
förebilden, medan B:s grunda, för
själspejling föga danade natur röjer
föga förståelse för brottets realitet.
Med "Sonen af Söder och Nord" (1—
2, 1851), som i romantiserad form
skildrar februarirevolutionen och
återger intryck på ort och ställe
under en vistelse i Paris tills, med
fadern 1850, avslutades hans
romandiktning. — B. var 1855—56 och 1865
medarb. i Aftonbladet, där han skrev
dels kåserier (sign. Vidar), dels serien
"Berättelser efter klockaren i
Dande-ryd". Åren 1857—63 var han redaktör
för Illustrerad tidn., som under hans
ledning nådde en uppl. på över 3 000
ex. Än kåserande, än patetiskt sade
han där sin mening i politiska
frågor och skrev personligt hållna bio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
