Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Blomstrand, Wilhelm - Blotsven - Blum, ätt - Blume, Lars - Blume, släkt - Blumenthal, Ida Gawell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blotsven
371
Blumenthal
varvid han fann den egendomliga,
2-värdiga radikalen Mo3C14. Han sökte
därefter utreda tantalsyrornas
problem’, vilket förde honom in på
mineralanalysens område, som kom att
bli hans egentliga praktiska
arbetsfält, och där han blev sin tids
måhända främste. Han beskrev ett
stort antal nya mineral, särskilt
från Västanå i n. Skåne, och ägnade
omfattande undersökningar åt de
sällsynta jordarterna. Efter honom
äro mineralen blomstrandin och
blom-strandit uppkallade. B. utgav på den
teoretiska kemins område två stora
arbeten, "De organiska kropparnes
konstitution" (1864), en
historiskt-kritisk framställning av nyare
teorier, och "Die Cliemie der Jetztzeit
vom Standpunkte der
electrochemi-schen Auffassung aus Berzelius’
Lehre entwickelt" (1869), en brett
lagd översikt av den samtida kemiska
vetenskapen. B. sökte bringa
Berzelius’ övergivna elektrokemiska teori
åter till heders och vände sig mot
uppfattningen, att säkra
konstitutionsformler ej kunde uppställas för
kemiska föreningar. I frågan om
konstant eller växlande atomvärde
hävdade han med mycken skärpa och
bestämdhet, i strid med Kekulé,
atomvärdenas lagbundna föränderlighet.
Efter 1870 gingo hans forskningar ut
på att finna bevis för växlingar i
atomvärdet, och inom den organiska
kemin påvisade han som den förste,
att diazoföreningarna innehålla både
3-värdigt och 5-värdigt kväve. I
samma syfte studerade han
ammoniaka-liska metallföreningar. Av sin
företrädares N. J. Berlins
"Elementar-lärobok i oorganisk kemi" utgav B.
(1870) en ny uppl., som genom hans
åsikter, kända från "Die Chemie der
Jetztzeit", blivit en verkligt klassisk
bok av stort historiskt intresse. Han
författade själv "Kort lärobok i
oorganisk kemi" (1873, 4:e uppl. 1897)
och "Lärobok i organisk kemi" (1877).
— B. förde, enligt P. Klasons omdöme,
den inliemska, kemiska forskningen
ur den återvändsgränd, i vilken den
råkat efter Berzelius’ död, och in i
ett skede av ny och kraftig
utveckling. ■— B. hade en konstnärs
känsliga natur, och hans studier voro länge
närmast humanistiskt orienterade.
Hans lätthet att uttrycka sig och den
vackra stämman gjorde honom till en
gärna hörd talare, särskilt då ämnet
livade hans sinne. Å andra sidan var
lian också något av ett original. —
Vid firandet av 100-årsminnet av B:s
födelse reste Kemiska fören. i Lund,
vars stiftare lian var, hans byst
framför kemiska institutionen där (1926).
—• Ogift. — Litt.: biografi av M.
Weibull i Geol. fören:s förhandl. 1897,
av P. Klason i Vet. akad:s
lefnads-teckn., bd 4 (1899—1912). S. L.
Blotsven, konung, levde trol. omkr.
1070. — B. framträdde bland svearna
i samband med att de hedniska
intressena levde upp efter Stenkils död. I
Hervararsagan ges de bekanta — till
sitt sanningsvärde diskutabla —
upplysningarna om B., att han fick
efterträda sveakonungen Inge d. ä., då
denne nekade att förrätta biotet, men
att Inge d. ä., efter att ha dragit sig
tillbaka till Västergötland, tre år
senare överrumplade oeh nedhögg B.
T. D.
Blum, livländsk adlig ätt, från
Holstein. Ättens äldste kände medl.,
överstelöjtnanten Johan Blum eller
Blume (f. 1674 i Livland), deltog i
Karl XII:s polska krig och dog trol.
i Finland. Han blev farfar till de av
Runeberg besjungna bröderna
löjtnanten vid Björneborgs reg. Magnus
B. (f. 1779, † 1808), som fann
hjältedöden i slaget vid Lappo, och översten
för Värmlands fältjägarreg. Michael
Adolf B., en av de mest kända
hjältarna från 1808 års fälttåg (f. 1785, †
1864), far till föreståndaren för
frö-kontrollanstalten i Linköping Carl
Henrik Adolf B. (f. 1828, † 1901).
Från Michael Adolf B. härstamma
alla nu levande släktmedl.
Blume, Lars Vilhelm, ingenjör,
industriman, f. 4 juni 1873 i Laxarby
skn, Älvsb. län. Föräldrar:
provinsialläkaren Laurentius Riber B. och
Hanna ’Nordin. — B. utexaminerades från
Tekn. högskolans fackavd. för
mekanik och mekanisk teknologi 1894 och
företog därefter studieresor i Förenta
staterna, England och Tyskland. Han
började sin praktiska verksamhet ss.
konstruktör vid W. Wiklunds
verkstäders ab., Stockholm, anställdes 1899
hos Asea i Västerås och var 1903—09
chef för bolagets elektromekaniska
avd. Ären 1910—26 var B. verkst. dir.
i ab. Arboga mekaniska verkstad.
Under B:s ledning utvecklades och
moderniserades verkstäderna; bl. a.
anlades 1914—15 en vattenkraftstation
på 1 800 hkr i Arbogaån, från vilken
ej blott bolagets verkstäder utan även
staden Arboga och den
omkringliggande trakten erhöllo elektrisk energi.
Under sin verksamhet i Arboga
anlitades B. även i många kommunala
värv, bl. a. ss. ordf. i stadsfullmäktige,
i sjukhusdirektionen m. m. B.
utsågs 1926 till verkst. dir. i Luth &
Roséns elektriska ab., som 1930
förvärvades av Asea-koncernen. Åren
1927—41 var han även verkst. dir. i
en annan av Aseas koncernfirmor,
Elektriska ab. Chr. Bergh & co.,
Sva-löv. Under hela sin industriella
verksamhet har B. ivrigt tagit del i
fackorganisationernas arbete, bl. a.
Lars Blume.
ss. led. i Sveriges verkstadsfören:s
överstyr., Sveriges
elektroindustri-fören. och Sveriges
maskinindustri-fören., och har utgivit många
broschyrer om maskinindustri. — Gift
1904 med Anna Lisa Högberg.
Blume, bild- och stenhuggarsläkt,
vars äldste kände medl., Heinrich B.
(† 1648), i början av 1620-talet
flyttade från Bremen till Sverige. Han
följdes senare av sina bröder Johan
B. († 1657), som 1625 arbetade på
Vibyholms slottsbygge och senare i
Stockholm, Gert B". († 1664) och
Di-rich B. († omkr. 1667), vilka bosatte
sig ss. bild- och stenhuggarmästare i
Stockholm. Den sistnämndes änka
Maria B. och efter henne sonen
Anders B. († 1687) fortsatte att driva
verkstaden.
Blumenthal, Ida Albertina
Gawell- ("Delsbostintan"),
berättarin-na på landsmål, f. 4 nov. 1869 i Arbrå
skn, Gävleb. län. Föräldrar:
kyrkoherden Jonas Gawell och SophieSteinr
metz. — Efter skolgång i Gävle var B.
där anställd på Norrlandspostens
kontor 1888—95 och genomgick 1895—98
Tekn. skolan i Stockholm. —
Uppvuxen i ett prästhem, där många av
allmogens sedvänjor och bruk
iaktto-gos, fattade B. tidigt intresse för
bygdekulturen i Hälsingland. De sägner,
historier och visor, som hon hört där
på bondgårdar och i fäbodar och
samlat i kongenialt minne, har hon med
naturlig berättargåva, parad med
värme, humor,
improvisationsförmåga och slagfärdighet, återgivit för
en större publik, framför allt på
Skansen i Stockholm, där hon sedan
1895 varit en centralfigur i det
kulturella nöjeslivet. Även gamla vallåtar,
spelade på en ålderdomlig
fingerpipa, som förr trakterades i hennes
hembygd, har hon brukat föredra.
"Hennes betydande kulturgärning
består i att hon så långt hon förmår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>