Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Boëthius, Daniel - 3. Boëthius, Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boethius
377
Boethius
är tänkesättet i hans arbete "Utkast
till föreläsningar i den naturliga
sedeläran" (1782). Men snart förde honom
hans egen utveckling över till den
kantska filosofin, för vilken han (och
inte, ss. ofta trötts, Benjamin Höijer)
banade vägen i Sverige. Redan 1789
hade B. så starkt vuxit in i den
nya åskådningen, att han kunde ge
den plats i de akademiska
dissertationerna. För B. var det den kantska
filosofins största uppgift att befria
tänkandet ur den skepticism, vartill
empirismen fört. I "Försök till en
läro-bok uti natur-rätten" (1799) ocli
"Anvisning till sedeläran såsom
vetenskap" (1807) framträdde B:s
slutgiltiga praktiska filosofi, där element
inte bara ur Kants utan också Fichtes
idévärld sammansmälts med hans
egna tankar. B:s tidigare filosofiska
inställning gör, att han i motsats till
Kant anser, att sedligheten ytterst
bygger på religionen. Sedelagen är
Guds bud, Guds oss kungjorda vilja,
säger han. Mot Kant framhåller lian
även, att vårt sedliga mål inte är en
dödad utan en förädlad natur. Inom
rättsfilosofin mottog B. viktiga
impulser från Fichte, fastän han med
sin humana uppfattning bestämt
opponerar sig mot den statsdespotism,
vartill dennes statsuppfattning måste
leda. Icke utan både inre och yttre
strider genomförde B. sin filosofiska
frontförändring. Han behövde flera
år av kritisk granskning, innan lian
insåg, vart den kantska filosofin
egentl, syftade. När han väl fattat
sitt beslut, möttes han av opposition
särskilt från sin vän och lärjunge
C. G. Leopold och lärare och kollega
prof. P. N. Christiernin (se denne),
som inte bara skriftl. sökte komma
honom till livs utan även vid
disputa-tionerna framdrog de nya tankarnas
samhällsvådliga natur ocli i egenskap
av univ:s rektor försökte att med
disciplinära medel motverka B:s
inflytande bland studenterna. — B:s
skrifter representera det första sv. försöket
att uppställa en egentlig vetenskaplig
etik och rättslära, och detta försök
är buret av en djupt sedlig anda, som
ej kunnat undgå att göra intryck
på hans åhörare, bland vilka befunno
sig män som B. Höijer, N. F. Biberg,
S. Grubbe, E. G. Geijer och J. O.
Wallin. Om B. också inte var särskilt
självständig som tänkare, liar dock
lians inflytande varit större än
åtskilliga mera originella filosofers, främst
genom att lian kom att påverka de
ovannämnda tänkarna och därigenom
indirekt också J. Chr. Boström. Sin
stora betydelse har B:s filosofi på
grund av att lian med kantianismen
lyckats sammansmälta drag från sin
tidigare filosofi. Därigenom kom ton-
Simon Boethius.
vikten inom sv. filosofi att läggas på
individens fullkomlighet, vilket varit
av stor betydelse för den sv.
personlighetsfilosofins utveckling. Även
utanför specialstudiernas område gjorde
han den kant-fichteska filosofin aktad
och känd. — Gift 1787 med Hedvig
Sophia Runeberg. (T. T. S.)
3. Boëthius, Simon Johannes,
historiker, politiker, f. 6 mars 1850
i Säfsnäs skn, Kopparb. län, † 29 mars
1924 i Uppsala. Föräldrar:
kontraktsprosten Daniel Edvard B. ocli Johanna
Arosenius. — B. avlade mogenhetsex.
i Falun 1869 och började därefter
studera i Uppsala, där han blev fil. kand.
1872, fil. lic. 1875 och fil. dr 1877 på
avhandl. "Om den svenska högadeln
under konung Sigismunds regering";
lian blev docent i historia vid Uppsala
univ. s. å. Från 1874 hade B.
undervisat i olika skolor i Stockholm och
Uppsala; han blev lektor i historia
med geografi, modersmålet och
filosofisk propedeutik vid Uppsala högre
allm. läroverk 1879, var rektor för
Högre elementarläroverket för flickor
i Uppsala 1882—85, utnämndes till
e. o. prof. i historia i Uppsala 1889
och till skytteansk prof. i vältalighet
och statskunskap 1901. — B:s
produktion inom historien omfattar både
vetenskapliga och populära arbeten.
Utom drsavhandl. märkas bland de
förra "Hertig Karls och svenska
riksrådets samregering 1594—1596"
(Hist. tidskr. 1884—86), "Gustaf IV
Adolfs förmyndareregering och den
franska revolutionen" (Hist. tidskr.
1888—89), byggd på forskningar bl. a.
i franska utrikesministeriets arkiv i
Paris 1885—86, ocli "Några
anmärkningar om uppkomsten och
karaktären af frihetstidens författning"
(Hist. tidskr. 1891). Det intresse för
de politiska idéernas utveckling, som
B. där ådagalägger, var även
karakteristiskt för hans verksamhet som
skytteansk prof. Sitt ämnesområde
statskunskap fattade lian
historiskt-politiskt ocli empiriskt som en lära
om författningens och
statsinstitutionernas faktiska utveckling. Bland
hans skrifter från denna tid märkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
