Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bonde, ätt - 1. Bonde, Tord - 2. Bonde, Karl - 3. Bonde, Karl Knutsson, konung, sonson till B. 1, se Karl (VIII) Knutsson Bonde - 4. Bonde, Tord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonde
397
Bondeson
mitt ägde gärden Bordsjö i Askeryds
skn (den är fortfarande i ättens ägo),
eller i Östergötland, där bröderna
redan i förra hälften av 1300-talet voro
bosatta. Törd B., storman under kung
Birgers och kung Magnus Erikssons
tid, hade sonsonen, riddaren och
riksrådet Törd Röriksson B. (B. 1). Bland
dennes söner märkas riddaren Knut
B. († omkr. 1412) — far till Karl
Knutsson B. (B. 3), som 1448 blev
konung i Sverige — och riksrådet
Karl Tordsson B. (B. 2), far till
marsken Törd Karlsson B., slottsherre på
Axvall och hövitsman över
Västergötland (B. 4). Ättegrenen utslocknade
med kung Karl Knutssons oäkta men
på kungens dödsbädd legitimerade son
Karl Karleson B. († efter 1488). —
Den ovannämnde väpnaren Erengisle
Petersson, bosatt på sätesgården
Kedjenäs (Kianäs) i Älghults skn i
Värend, blev stamfar för den nu
levande ättegrenen. Från hans ättlingar
i sjunde led, bröderna Carl, Jöns och
Ulf B., härstamma tre huvudgrenar.
—■ a) Den äldste av bröderna,
riksrådet Carl B. (B. 5), erhöll 1651
friherrlig värdighet, blev stamfar för
friherrliga ätten B. till Laihela
samt far till riksskattmästaren
friherre Gustaf B. (B. 6) och riksrådet
och presidenten i Kommerskollegium
friherre Christer B. (B. 7); med en
son till den sistnämnde, lagmannen
friherre Christer B. (f. 1655, † 1712),
utgick den friherrliga grenen B. till
Laihela. B. 6 blev far till k. rådet
friherre Carl B. (B. 8), som 1695
upphöjdes i grevligt stånd; han
introducerades 1697 och blev stamfar för den
ännu fortlevande grevliga ätten B.
a f B j ö r n ö. Hans äldre son,
riksrådet greve Gustaf B. (B. 9), var andra
gången gift med Fredrika Vivika
Trolle, vars far, överstelöjtnanten
Fredrik Trolle, för henne och hennes
avkomlingar stiftade fideikommisset
Trolleholm i Skåne. Yngre bror till
B. 9 var landshövdingen greve Nils B.
(B. 10). B. 9 blev far till
riksmarskalken greve Carl B. (B. 11) och farfar
till excellensen greve Gustaf B. (B.
13)’, som innehade Trolleholms
fideikommiss och 1809 fick tillstånd att
kalla sig T r o 11 e - B. Detta namn
bäres även av Trolleholms senare
innehavare, B. 13 :s brorson,
överstekam-marjunkaren greve Gustaf Trolle-B.
(f. 1806, † 1884), dennes andre son,
skriftställaren greve Carl Johan
Trolle-B. (B. 16) och
fideikommissets nuv. innehavare, B. 16:s äldste
son, kabinettskammarherren greve
Gustaf Carl Trolle-B. (f. 1868). B.
16 :s äldre bror, greve Gustaf
Fredrik B: (f. 1842, † 1909), blev far till
den grevliga ättens nuv. huvudman,
hovstallmästaren greve Carl Gustaf B.
(B. 18). — b) Den ovannämnde Jöns
B., bror till B. 5 och assessor i Göta
hovrätt (f. 1582, † 1662), blev
farfars farfar till generaladjutanten Carl
Göran B. (B. 12), som 1802 erhöll
friherrlig värdighet och följ. år
adopterades och introducerades på den
1712 utgångna friherrliga ätten B:s
till Laihela nummer. Sonsöner till B.
12 voro bröderna
överstekammarherren friherre Carl Jedvard B. (B. 14)
och överstekammarjunkaren friherre
Knut Philip B. (B. 15). Den förre
blev far till talmannen i Andra K.,
överstekammarjunkaren friherre Carl
Carlsson B. (B. 17), som blev far till
legationsrådet friherre Knut Corfitz
B. (B. 19) och farfar till friherre
Carl Jedvard Carlsson B. (f. 1914),
den friherrliga ättens nuv. huvudman
och innehavare av fideikommisset
Eriksberg med Forssjö bruk i
Södermanland. — c) B. 5:s yngste bror,
översten Ulf B. (f. 1585, † 1657), blev
farfar till rikskammarrådet Claes B.
(f. 1664, † 1726), som 1719 erhöll
grevlig värdighet under namnet B.
af Säfstaholm. Denna grevliga
ättegren utslocknade på svärdssidan
med hans son, kammarherren greve
Fredrik Lorentz B. (f. 1715, † 1783).
1. Bonde, T o r d Röriksson,
riddare, f. i mitten av 1300-talet, † 21 mars
1417, trol. på Viborgs slott. Föräldrar:
riddaren Rörik B. och Märta
Gisles-dotter (sparre). — B. var Bo Jonssons
fogde på Raseborg i Finland på
1370-talet och senare (åtminstone 1395—
96), blev riksråd 1389, lagman i
Västmanland 1394, riddare 1396, var
hövitsman på Åbo slott 1400—01 och på
Viborg från 1403. Han ägde bl. a.
Penningby i Roslagen. — B. tillhörde
kretsen kring Bo Jonsson, som efter
dennes död fick till uppgift att skydda
arvet efter honom mot konung
Albrekt. I tvisten med konungen
inkallade stormännen drottning
Margareta, som efter den s. k.
Dalaborgs-överenskommelsen hyllades av
aristokratin. B. återvände 1389 till Finland,
där hans mest betydande uppgifter
blevo att bekämpa dels
vitaliebröder-na (sjörövare för mecklenburgarnas
räkning), dels efter 1403 ryssarna,
med vilka mer eller mindre viktiga
gränsintermezzon voro vanliga. —
Gift senast 1376 med Ramborg
Nilsdotter (Vasa). T. D.
2. Bonde, Karl Tordsson,
riksråd, f. trol. på 1390-talet, † mellan
jan. 1443 och nov. 1445. Son till B. 1.
— B: s danska giftermål och
godsbesittningar jämte hans politiska
förbindelser med sin unionsvänlige
morbror Kristiern Nilsson (Vasa)
utgjorde motiv för honom att motarbeta
de sv. strävandena att upplösa den
dansk-sv. unionen. Han var riksråd
från 1420-talets början och 1437—41
hövitsman på Raseborg i Finland.
Därifrån motsatte han sig tills, med
Kristiern Nilsson med vapenmakt
brorsonen Karl Knutssoiis planer på
kungatronen. Efter konung
Kristoffers kröning 1441 återinträdde B. i
rådet. Han var lagman i Västmanland
1422 (1417?)—38 och från 1442 och
bodde i Sverige på sitt gods
Penningby. —■ Gift senast 1426 med Cecilia
Bosdotter Ujure. T. D.
3. Bonde, Karl Knutsson,
konung, sonson till B. 1, se Karl (VIII)
Knutsson Bonde.
4. Bonde, Törd Karlsson,
riksråd, krigare, f. trol. på 1420-talet, †
omkr. 16 maj 1456 på Karlsborg i
den del av dåv. Viken, som nu utgör
Bohuslän. Son till B. 2. — B. blev
riddare vid sin kusin Karl Knutssons
tronbestigning 1448 och trol. följ. år
riksråd. Den befattning, som skulle
göra B. berömd samtidigt som den
medförde hans död, fick han 1452, då
han på sensommaren sattes till
befälhavare på det centrala Västergötlands
huvudfäste Axvall. Tidigare på
sommaren hade han intagit Lödöse och
fängslat Axvalls dittillsvarande
slottsherre Ture Turesson (Bielke) på grund
av dennes förräderi. B: s uppgift blev
att som hövitsman över
Västergötland leda försvaret mot danskarna.
Ett par år senare fick han titeln
marsk. På våren 1455, då krigshotet
blev allt tydligare, fängslade B. den
opålitlige Gustaf Olofsson (stenbock)
på Älvsborg, dock för sent för att
kunna rädda denna fästning från
danskarna. Faran för dansk invasion
i Västergötland från Älvsborg
avvärjdes dock genom B:s energiska
åtgärder. Han iståndsatte ett par fort,
Bil-lingsborg och Gullberg vid Göta älv,
erövrade Danaborg (därefter i Sverige
folkligt benämnt Danasorg) i s. Små-
Carl Bonde (5). Målning (detalj) av okänd
konstnär 1642.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
