Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Bonde, Carl - 15. Bonde, Knut - 16. Bonde, Carl - 17. Bonde, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonde
402
Bondeson
Knut Bonde.
led. av Lantbruksakad. och
serafimer-riddare 1878. — Gift 1846 med
grevinnan Wilhelmina (Mina) Sofia
Charlotta Lewenhaupt. G. U.
15. Bonde, Knut Philip, friherre,
politiker, godsägare ocli industriman,
f. 9 mars 1815 på Ericsberg, Stora
Malms skn, Södermani. län, † 17 okt.
1871 i Stockholm. Bror till B. 14. —
Efter slutad skolgång i Bremen var B.
kadett vid Karlberg 1830—35,
utnämndes till underlöjtnant 1837 och
lämnade militärbanan 1841. B. var
inte obegåvad men ärelysten och
ganska fåfäng, övertygad om sina liöga
förtjänster och andras obenägenhet
att erkänna dem. Hans politiska
ärelystnad torde lia underblåsts av hans
andra maka. En viss uppmärksamhet
nådde B., då lian 1849—52 i en rad
skrifter tog till orda för en modernare
handelspolitik, men hans
förhoppningar om en statskarriär ville trots
detta ej gå i uppfyllelse. Vid hovet
ägde B. goda försänkningar. Han
utnämndes 1846 till överintendent vid
hovet, var 1852—56 förste dir. vid K.
M:ts hovkapell och spektakler och
blev 1856 överstekammarjunkare.
Både med Oscar 1, kronprins Karl
(XV) och prins Oscar (II) stod B. på
förtrolig fot, och han anlitades vid
olika tillfällen av kungen som
mellanhand till den utländska pressen,
särskilt under den orientaliska krisen
vid 1850-talets mitt, då han ett par
olika gånger (1855 ocli 1856) sändes
till Paris som kungens särskilde
emis-sarie, trädde i förbindelse med
Napoleon III och bl. a. förmedlade
general Canroberts resa till Stockholm i
nov. 1856. Såväl Oscar I som B. voro
vid denna tid övertygade om att
Krimkrigets utsträckning till Östersjön
endast vore en tidsfråga, och
Sverige-Norges svängning till de allierade
makterna England-Frankrike hade
gått ganska långt, då freden plöts-
ligt följde (1856). Även i Oscar I:s
skandinaviska politik var B. invigd.
De ord. diplomaterna sågo helt
naturligt med ovilja och misstro på
kungens privatdiplomater, av vilka
B. var den främste, och B:s
förhoppningar på en ministerpost
omintetgjordes. Efter Karl XV: s
trontillträde kom B. även snart i
oppositionsställning till hovet. Förhållandet
mellan kronprins Karl och prins Oscar
hade under Oscar I:s sista tid blivit
ganska spänt, och
kronprinsen-regenten var då ganska känslig för
argumentet, att B. alltför mycket var
prins Oscars verktyg. Förhållandet
mellan dessa båda var gott, i varje fall
långt in på 1860-talet. B. stod från
slutet av 1850-talet även Carl Henric
Anckarsvärd, sin fasters man, nära
och uppges bl. a. lia påverkat dennes
aktion i den s. k. ståthållarfrågan
1859—60. Även med Crusenstolpe
umgicks B. mot slutet av sitt liv. Han
anses som en av de viktigaste
nyhetskällorna till Crusenstolpes tidskr.
"Ställningar och förhållanden" under
denna tid. — B. var stadsfullmäktig i
Stockholm 1863—67, led. av Andra K.
1870—71 och ordf. i Sv. slöjdfören.
från 1863. Genom arv tillföll honom
1865 Fållnäs fideikommiss, och han
ägnade sig därefter främst åt
jordbruk och industri. — Gift 1) 1844
med lady Augusta Margaret
Fitz-Cla-renee, † 1846; 2) 1849 med Helena
Ester Florence Robinson. G. U.
16. Bonde, Carl Johan Trolle-,
greve, godsägare, skriftställare, f. 16
juni 1843 på Kjesäter, V. Vingåkers
skn, Södermani. län, † 25 aug. 1912 på
Trolleholm, Torrlösa skn, Malmöh.
län. Föräldrar:
överstekammarjunka-ren greve Gustaf Trolle-B. och
friherrinnan Julie Vilhelmina Elise
Susatina Banér. —■ B. blev student i
Uppsala 1862, avlade officersex. 1864,
blev underlöjtnant vid Livgardet till
liäst och löjtnant där s. å. samt tog
av hälsoskäl avsked 1869. Han
övertog därefter egendomen Kjesäter 1870,
arrenderade 1878 Trolleholm ocli
övertog det senare godset som
fidei-kommissarie 1886. I samband därmed
lät han bygga om det förfallna slottet
och organiserade godsförvaltningen
efter rationella principer. Är 1886
inköpte B. Hässelby i Uppland,
Understorp i Skåne samt Baggetorp och
Rastorp i Södermanland. B. innehade
kommunala uppdrag och var led. av
Andra K. 1884 och Första K. 1885—
91 samt 1897—1902. B. ägnade ett
livligt intresse åt studiet av sin släkt.
Bl. a. utgav han "Anteckningar om
Bondesläkten" (10 bd, 1895—1912),
som innehåller biografier över
framstående släktmedl., och monografier:
"Trolleholm" (1892), "Kjesäter"
(1893), "Hesselby" (1894) samt
"Trolleholm förr och nu" (1905—07). B.
hopbragte stora samlingar av
fornsaker och skaffade sig ett bibi., som
vid hans död uppskattades till omkr.
40 000 volymer; dess viktigaste avd.
omfattade sv. topografi, historia,
biografi och genealogi — Gift 1867 med
friherrinnan Eva Fredrika
Emerentia Leijonhufvud. T. D.
17. Bonde, Carl Carlsson,
friherre, hovman, politiker, f. 11 juni 1850 i
Stockholm, † 16 nov. 1913 på
Ericsberg, Stora Malms skn, Södermani. län.
Son till B. 14. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1869 studerade B. i Uppsala
och avlade kansliex. 1872. S. å. blev
han attaché vid beskickningen i Paris,
tjänstgjorde därefter i London och
Rom, blev andre sekr. i Utrikesdep.
1876 (tf. 1875) och s. å. kammarherre.
I hovtjänsten var B.
överceremoni-mästare och introduktör för
främmande sändebud 1896—1900 och
därefter till 1911 överstekammarjunkare.
—- Sin politiska karriär förberedde
B. genom ett energiskt arbete inom
sitt läns landsting (led. från 1879,
ordf. från 1904) och
hushållningssällskap (1886—99), sedan han 1876
bosatt sig som godsägare i
Södermanland (efter 1898 på fideikommisset
Ericsberg). Ären 1884—86 och 1S91
var B. dessutom statsrevisor. Ilan
anslöt sig vid inträdet i l iksdagen, vars
Andra K. lian tillhörde 1888—90,
1894—99 och från 1903, till gamla
Lantmannapartiet, som var
frilian-delsvänligt, tillhörde från 1S95, då
Lantmaniiapartiet började glida över
åt höger, den s. k. "gruppen Bonde"
utanför partierna, bestående av
liberala lantmän, för vilka Folkpartiet
var för radikalt, och ingick 1903
i Liberala samlingspartiet. Trots sin
framskjutna ställning i
debatterna och utskottsarbetet (främst
lagutskottet 1903, bevillningsutskottet
1904—06 och 1910, särskilt utskott
Carl Trolle-Bonde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
