Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bosse, Harriet - Bossi, Domenico - Boström, Carl-Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boström
420
Boström
Domenico Bossi. Självporträtt i miniatyr 1801.
fiolen", Jolanta i H. Hertz’ "Kung
Renés dotter", Julia i Shakespeares
"Romeo och Julia", Hedvig i Ibsens
"Vildanden" och Isotta i P.
Hallströms "En venetiansk komedi".
Roller som de nämnda läto henne till
fullo spela ut sin artistiska egenart, och
hon blev sekelskiftets skådespelerska
framför andra. Kongenialt med de
samtida dramatikerna lyckades hon
hålla gränsen svävande mellan
artificiell och äkta känsla med en egenartad
och paradoxal dubbeltydighet, som
sammanhänger "med något rent genialt
i hennes sätt att umgås med teaterns
diktade väsen, som sist och slutligen
äro och förbli hälften sken och
hälften verklighet, och den mötte också
nittiotalismen i det som kanske var
det allra mest centrala hos den: en
skönhetskult som på samma gång var
programmatisk sensualism och
programmatisk verklighetsflykt" (A.
Beijer). Hennes sceniska apparition
med dess egenartade skönhet tills, med
rösten bidrog till detta intryck; ehuru
B: s diktion är sällsynt klar och vacker,
talar hon ett språk, "som egentligen
inte är hennes eget och som alltså på
sitt sätt i hennes mun är en
konstprodukt, så melodiskt smeksam, så
flöjt-klar och mjuk i sina modulationer att
den i realistiska pjäser många gånger
berett henne svårighet att verka
rest-löst trovärdig men som också varit ett
underbart instrument i alla roller som
kräva poetisk fjärrverkan eller
stegring av fantasi och känsla utöver det
alldagliga" (A. Beijer). Sedan B.
lämnat Dramatiska teatern, ägnade hon
en säsong åt gästspel, bl. a. i Göteborg
och Helsingfors, samt åt en utländsk
studieresa. Säsongerna 1906—11 var
hon knuten till A. Ranfts Sv. teatern
i Stockholm. En del av de roller, som
hon utförde där, låg helt i linje med
dem, vari hon haft sina största
framgångar vid Dramatiska teatern, ss.
Tove i H. Drachmanns "Gurre",
Méli-sande i M. Maeterlincks "Pelléas och
Mélisande", titelrollen i G.
Haupt-manns "Elga" samt
strindbergsrollerna Indras dotter i "Ett drömspel" och
Kersti i "Kronbruden". Med ökad
artistisk och mänsklig mognad vann
hon emellertid under dessa år
utomordentliga framgångar i uppgifter,
vilka inneburo en utvidgning av
hennes register, näml. realistiska
människotolkningar som Agda i T.
Hedbergs "Johan Ulfstjerna". Samtidigt
lanserades hon av Ranft som modern
comédienne och erövrade därmed
ytterligare ett rollfack, vari hennes
publik alltid med förtjusning återsett
henne, t. ex. Anna i Shaws "Mannen
och hans överman" samt Giselle
Vaud-reuil i "Kvinnans vapen" och Marthe
Bourdier i "Kungen", båda av de
Caillavet—de Flers. — Med säsongen
1911—12 återinträdde B. vid
Dramatiska teatern, där hon under de följ.
åren uppehöll en ledande position;
med den fördjupade konstnärliga
mognad hon erövrat stod hon för
många bedömare dessa år på höjden
av sin bana och betraktades på flera
håll som vår främsta skådespelerska.
Som hennes genialaste rollskapelse
under denna tid torde kunna
betecknas titelrollen i Hofmannsthals
"Elek-tra", där hon förenade fulländad form
med skakande inlevelse. Andra roller
voro titelrollen i Björnsons "Maria
Stuart i Skottland", Halla i
Sigur-jönssons "Berg-Eyvind och hans
hustru", Hélène i de Caillavet—de Flers’
"Äventyret" och Liza i Shaws
"Pygmalion". — Med utgången av
säsongen 1917—18 lämnade B. för andra
gången Dramatiska teatern samt
uppträdde under de följ. åren vid
gästspel på olika scener i Stockholm
(även Dramatiska teatern) och i
landsorten (bl. a. Lorensbergsteatern
i Göteborg); sedan 1934 tillhör hon
åter Dramatiska teatern. Bland
hennes mera observerade insatser under
senare år märkas rollerna vid den av
Eklund—Lindberg ledda
Konserthusteatern 1926—27, Kleopatra i
Shakespeares "Antonius och Kleopatra"
och Damen i Strindbergs "Till
Damaskus" III. Under de senaste åren
har B. med framgång utfört den
naturliga övergången till ett äldre
rollfack med bl. a. Farmodern i de
Caillavet—de Flers’ "Äventyret" och Modern
i R. Frankens "Claudia". — B. har
även gjort värdefulla insatser i radio
(särskilt som uppläserska) och film.
— Hon har utgivit "Strindbergs brev
till Harriet Bosse" (1932). Hon
erhöll 1916 Litteris et artibus. — Gift
1) 1901—04 med författaren August
Strindberg; 2) 1908—11 med
skådespelaren Gunnar Wingård; 3) 1927
—30 med skådespelaren Edvin
Adolphson. — Litt.: Olof Molander, "H. B."
(1920). S. T.
Bossi, Giovanni [djå-]
Domenico, miniatyrmålare av italiensk
härkomst, f. 1767 i Triest av okända
föräldrar, † 7 nov. 1853 i München.
—-B. skall ha fått sin konstnärliga
utbildning i Venedig och förde sedan en
kringflackande tillvaro, varunder han
besökte Berlin 1789, Hamburg 1794
—96, S:t Petersburg 1796 och
Stockholm, där han av signerade arbeten
att döma vistades 1797—1801. Efter
en längre bortovaro, då han bl. a.
torde ha besökt S:t Petersburg,
återkom han till Sverige 1805 eller 1806
och synes huvudsakl. lia vistats där
fram till 1811 eller 1812. Därefter
uppträdde han i S:t Petersburg 1813,
sedan i München och Venedig. Under
senare delen av sitt liv uppehöll han
sig i Wien, Hamburg och München.
Kort efter sin ankomst till Sverige
blev lian led. av Konstakad. (1798),
och så sent som 1824 utnämndes han
till sv. hovmålare, vilket tyder på
att han upprätthållit förbindelserna
med Sverige även sedan han för alltid
lämnat landet. — B. hade redan före
sitt första besök i Stockholm utfört
porträtt av svenskar och möttes
genast med stor beundran av både
konstnärerna och publiken härhemma. Han
spelade en viss roll i sällskapslivet och
uppträdde både då och långt senare
som föimedlare av konstinköp från
Italien. — Som miniatyrist har B. en
högst personlig stil. Kamationen är
uppdriven, bakgrunden består av
grova prickar i gulbrun ton,
modelleringen är kraftfull och bestämd.
B:s skickliga måleri imiterades med
en viss framgång av J. A. Gillberg, J.
E. Bolinder m. fi. av de sv.
miniaty-risterna. lian är repr. i den
Wican-derska samlingen i Nat. mus. med ett
porträtt av sin mor, i Konstakad. med
en bild av C. F. von Breda
(receptions-stycke) samt förekommer ofta i
privata samlingar i landet. -— Gift 1)
med Juliana von Arnim; 2) i Wien
1828 med Terese... — Litt.: K.
Asplund, "Den sv. porträttminiatyrens
historia" (i Konsthist. sällsk:s publ.
1916). Th. N.
Boström, Carl-Gustaf,
ögonläkare, f. 22 dee. 1876 i Sölvesborg.
Föräldrar: stadsläkaren Carl Johan
B. och Maria Elcberg. —- Efter
mogen-lietsex. i Kristianstad 1895 blev B.
med. kand. 1900, med. lic. 1906 och
med. hedersdr 1933 vid Karol. inst.
Han är praktiserande ögonläkare i
Stockholm sedan 1908, var
föreståndare för Garnisonssjukhusets i
Stockholm ögonpoliklinik 1912—15 och
läkare vid barnsjukhuset Samaritens
ögonavd. 1920—34. Ss. marinläkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
