Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bovin, Emil - Bovin, Knut - Boy, se även Boij - Boy, Willem - Boye, Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bovin
429
Boye
morskeläroanstalten i Stockholm och
bitr. läkare vid Södra
barnbördshuset 1911—24, överläkare och
styresman därstädes samt prof. och
över-lärare vid barnmorskeläroanst. 1924
—33. -— B. har främst ägnat sig åt
förlossningskonsten och
kvinnosjukdomarna. Hans vetenskapliga
författarskap innehåller huvudsakl.
kliniska rön på dessa områden. B. liar
intresserat sig för läkarkårens sociala
frågor och var ordf. i Sveriges
läkar-förb. 1928—32 samt i Sv.
läkaresällskapet 1932—33. — Gift 1900 med
Alma Wanselin. S. L.
Bovin, Knut Adolf,
trädgårdsodlare, f. 15 okt. 1853 i Arboga, † 8
aug. 1926 i Kungsängen,
Stockholms-Näs skn, Uppsala län. Föräldrar:
stadsvaktmästaren John Bowin och
Maria Lowisa Westin. —• Efter
mo-genhetsex. i Västerås 1875 bedrev B.
praktiska studier inom
trädgårdsyrket. På 1880-talet var han lärare vid
både Sv. trädgårdsfören:s och
Lant-bruksakad:s trädgårdsskolor i
Stockholm samt verkade från 1885 som
trädgårdsarkitekt i Stockholm, där
han 1890 övertog den gamla
trädgården Kräftriket vid Albano och
särskilt ägnade sig åt odling av fleråriga
blomsterväxter. År 1907 flyttade han
till Kungsängen och fortsatte där med
största intresse sin odling av perenna
växter. — B:s verksamhet på
horti-kulturens område hade stor
betydelse. Han framträdde som organisatör
av fören.-livet inom trädgårdsvärlden
och deltog bl. a. i stiftandet av
Sveriges pomologiska fören. Därjämte
tog han initiativet till bildandet av
Sveriges
handelsträdgårdsmästare-förb. och Gartnerfonden,
understöds-fören. för trädgårdsmän, samt var
som styr .-led. verksam inom olika
lokala trädgårdssällskap. B. var i 32
år redaktör för tidn. Viola, som han
startade 1S95 och ledde till sin död.
— Gift 1887 med Anna Lovisa
Jansson. S. L.
Boy, se även Boij.
Boy [båj], W illern (Boyen eller
Boy ens, Guillaume), bildhuggare av
flamländsk börd, f. omkr. 1520 i
Mecheln, † 1592. — B., som var sin tids
mest anlitade konstnär i Sverige, var
från 1558 verksam vid sv. hovet och
arbetade för Gustav Vasa, Erik XIV
och Johan III. Antagl. utgången från
Cornelis Floris’ skola var B. en av
de främsta repr. för den italienskt
betonade nederländska renässansen i
Sverige. Det första kända arbetet av
B:s hand är den i ek skurna, målade
och förgyllda reliefbilden av Gustav
Vasa på Gripsholm. År 1562
påbörjade B. ett gravmonument över
Gustav Vasa och dennes två första
gemåler. Det utfördes under B:s led-
Karin Boye.
ning 1562—71 i Antwerpen men
uppställdes i Uppsala domkyrka först
omkr. 1580. Katarina Jagellonicas
monument på samma plats utfördes
huvudsakl. av B. 1584—86.
Prinsessan Isabellas sarkofag i Strängnäs
domkyrka är likaså ett verk av B.
(omkr. 1580). Av Johan III togs B.
även i anspråk för om- och
nybyggnaden av Stockholms slott. Ståtliga
portaler, praktgavlar, salar och torn
tillkommo, och slottskyrkan erhöll en
renässansspira. Vid Svartsjö slott
fullbordade B. den tidigare
påbörjade cirkelrunda förborggården i norr
(1588—92) med sina ståtliga
pelar-arkader i två våningar. B. var även
verksam vid ombyggnaden av
kyrkonia S:t Gertrud, Klara och Jakob
i Stockholm liksom vid ett flertal
smärre byggnadsföretag. Framför allt
synes han ha tagits i anspråk för den
skulpturala utsmyckningen, men
enligt tidens sed var han samtidigt
målare och arkitekt. Hans sinne för det
kraftfulla och praktfulla motsvarade
smaken vid vasakungarnas, hov. —
Gift 2) med Margareta Larsdotter.
(Th. N.)
Boye, Karin Maria,
författarinna, f. 26 okt. 1900 i Göteborg, †
natten till 24 april 1941 nära Alingsås.
Föräldrar: civilingenjören Fritz B.
och Signe Liljestrand. — Efter
stu-dentex. i Stockholm 1920 och
folk-skollärarinneex. där 1921 studerade
B. först vid Uppsala univ. 1921—26
och sedan vid Stockholms högskola,
där hon blev fil. mag. 1928. Hon var
lärarinna i Motala 1929, red.-medl. i
tidskr. Spektrum 1931—32, medarb. i
Malmötidn. Arbetet 1932—33 och
lärarinna vid Viggbyholmsskolan 1936
—38. Sedan 1931 var hon medl. av
samfundet De Nio. — Som ung
studentska debuterade B. med
diktsamlingen "Moln" (1922), som följdes av
"Gömda land" (1924) och "Härdarna"
(1927). Dessa dikter, skälvande
samtidigt av viljespänd idealitet och av
trotsig uppbrottsstämning, av
ömtålig sanningslidelse ocli av obändig
frihetslängtan, äro ett talande uttryck
för B:s väsen. De ha i sin "fruktbara
spänning mellan temperamentets hetta
och den kallhamrade formen" (S.
Selander) beröringspunkter med Eddans
manliga stränghet, med Nietzsches
patetiska lyrik och med V. Ekelunds
epigrammatiskt korthuggna
aforismer. Mer äkta än någon annan sv.
samtida tolkade B. en underström i
tidens känslovärld; en av hennes
dikter "gav efterkrigsungdomen dess
jublande och trotsiga gånglåt" (I.
Har-rie): "Bryt upp, bryt upp! Den nya
dagen gryr. Oändligt är vårt stora
äventyr." Senare sökte B. göra den
fria modernistiska versen till sitt
tungomål; av den surrealistiske
klassikern T. S. Eliots stora diktfantasi
"The waste land" gjorde hon 1932
(tills, med E. Mesterton) en
kongenial övers. Symboliskt bildspråk och
visionär mystik återkomma särskilt i
diktsamlingen "För trädets skull"
(1935) och även i "De sju
dödssynderna" (fragment och dikter, postumt
utg. 1941 av Hj. Gullberg).
Denna skenbara frihet i formen hos B:s
senare lyrik ter sig dock, i jämförelse
med den strama brynjesmidigheten
hos hennes tidigare "stränga" dikter,
ofta bunden och oförlöst. Litterärt
sett utgör hennes tidiga lyrik en
originellare och sannolikt mer
bestående insats. —- Själv ville B. visserl.
vara diktare, men hon har — på tal
oin den dag, då mänskligheten skulle
bli så frisk, att den inte längre skrev
poesi — skrivit, att hon själv inte
skulle vara rädd för perspektivet:
"Det vore väl bra om människorna
bleve så friska, att de inte längre
för-stode den form av lindring för
nervositet som poesi är." Åtminstone
prosa-förf. B. torde också egentl, i själ
och hjärta ha varit essäist; själva
avsiktligheten i hennes strävan efter
konstnärlig form kunde stundom röja,
att hon med eller mot sin vilja brann
varmare för sanningen än för
skönheten. Hennes läggning gjorde henne mer
än andra lämpad till en de
mänskliga och moraliska problemens
debattör. Genom miljö, uppväxt ocli
utbildning djupt rotad i den sv. idealism,
vars främsta litterära företrädare
heta Viktor Rydberg och Selma
Lagerlöf och vars högborg står inom sv.
folkhögskolekultur, var B. till hela
sitt väsen en djupt allvarlig natur,
oemottaglig för varje tankens eller
känslans lättsinne. Genom sitt lika
fast rotade sanningskrav och sitt
humanitetspatos kom hon att avgö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
