Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Brahe, Per, d. ä. - 2. Brahe, Erik - 3. Brahe, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brahe
433
Brahe
(1563 och 1565). Han ryckte in i
Bohuslän men lyckades inte vinna något
resultat. Även den beskickning till
Polen, som 1564 anförtroddes åt B.,
blev resultatlös. Den avsåg att
förbättra Sveriges förhållande till Polen
utan uppgivande av de nyvunna
besittningarna i Estland. Som krigare
motsvarade inte B. Eriks fordringar.
Att lian inte vann framgång med den
polska beskickningen, berodde på att
uppgiften var olösbar. I varje fall
var B. från denna tid utsatt för Eriks
misstankar. Anklagad för att lia
velat störta kungahuset instämdes han
till Uppsala 1567 men undgick de
s. k. Sturemorden genom att helt
enkelt komma för sent. Han försonades
efter Sturemorden med kungen.
Under dennes sjukdomsperioder
ansvarade han tills, med Sten Eriksson
Leijonhufvud för regeringen. Hans
försök att vintern 1567—68 försvara
landet mot Daniel Rantzaus danska
armé misslyckades fullständigt,
vilket till stor del berodde på B:s ringa
begåvning som krigare. Under den
följ. tiden försvårades samarbetet
med Erik XIV mer och mer, tills B.
i sept. 1568 slöt sig till de upproriska
hertigarna. Av Johan belönades han
med värdigheten av riksdrots 1569 och
fick sina förläningar betydligt
utökade, varjämte hans greverättigheter
förstorades. Hans viktigaste tjänst
under den nye konungen var
ståthållarskapet över Stockholm 1585—86.
Fram till 1590 stod lian högt i gunst
men förlorade konungens förtroende
och avsattes från sitt drotsämbete vid
den allm. förföljelse mot högadeln,
som Johan III i samförstånd med
hertig Karl inledde efter mötet med
konung Sigismund i Reval. — B. var
en av sin tids främsta sv.
kulturpersonligheter. Om hans
bildningsintressen vittnar hans "Oeconomia eller
Huuszholdz-book för ungt
adels-folck", skriven 1581—85 (utg. 1677
och 1920), som ger värdefulla
inblickar i aristokratins levnadsvillkor och
livssyn från dess bästa sida, därjämte
en fortsättning av Peder Svvarts
krönika om Gustav Vasa (utg. 1896—
97), där teckningen av Gustav Vasas
personlighet är berömd. I Erik XIV:s
sjunde regeringsår, då Göran Persson
var som mäktigast, skrev B.
"Tröstbook för alle gode och gudfruchtige
menniskier". Han hade starka
sympatier för katolicismen och
understödde Johan III i den liturgiska
striden. — B. ägde synnerl. stora
jordbesittningar i Uppland,
Södermanland, Västmanland, Närke,
östergöt-land och Västergötland. I Stockholm,
Uppsala, Vadstena och Reval ägde
han hus och tomter. — Gift 1549 med
friherrinnan Beata Stenbock. T. D.
28 Svenska män och kvinnor I
2. Brahe, Erik, greve, riksråd,
f. 4 sept. 1552 på Sundholmen,
Äspe-reds skn, Älvsb. län, † 15 april 1614
i Danzig. Son till B. 1. — Efter
vidsträckta resor mellan tyska
furstehov och i Frankrike tillträdde B. 1575
tjänsten som hovmarskalk hos prins
Sigismund. Jämte sin svåger Erik
Sparre utsågs han till sv. delegat vid
underhandlingarna om Sigismunds
val till polsk konung 1587. Han blev
samtidigt medl. av riksrådet. B.
vistades därefter flera år i Polen som
konung Sigismunds överste
hovmästare och övergick i sin nya miljö till
katolicismen. Han åtföljde Sigismund
1593 till Sverige och blev tillika med
brodern Gustaf B. (B. 3) förordnad till
ståthållare över Stockholm med
Uppland och Norrland. Att B.
utnämndes därtill var helt naturligt, då han
i rang var rikets främste adelsman,
och behöver ej ha varit tänkt som ett
led i strävan att återinföra
katolicismen. Han försökte heller aldrig att i
sitt ämbete utöva någon religiös
påtryckning. Bröderna B. avsade sig
sina ämbeten redan våren 1595 på
grund av oenighet med hertig Karl.
Året därefter uppträdde B. som
konungens sändebud hos hertigen i
Stockholm i spetsen för en polsk
delegation och framförde Sigismunds
klagomål över Karls och rådets
regeringshandlingar. Han kom därvid i
skärpt motsättning till hertigen, som
säges ha farit ut emot honom och
förebrått honom äktenskapsbrott och
papism. B. vistades sedan hos konungen
i Polen och åtföljde denne till Sverige
1598. Konungens brådstörtade avresa
emot givet löfte efter slaget vid
Stångebro upprörde honom, ocli han anslöt
sig för en tid framåt till hertigen.
Han deltog t. o. m. i den domstol i
Linköping, som satt till doms över
lians fränder och ståndsbröder och
Erik Brahe. Målning (detalj) av okänd
konstnär 1586.
Gustaf Brahe. Målning (detalj) av okänd
konstnär (Östergötlands museum,
Linköping).
försökte därvid säkerl. att verka för
en mild dom. Då dödsdomar likväl
avkunnades, bröt han med hertigen
hösten 1600 och begav sig till Polen,
där han emellertid på grund av sin
tidigare vacklande hållning kom att
inta en undanskymd ställning ocli
hade att kämpa med ekonomiska
svårigheter. — Som framgår av hans
oförbehållsamma självbiografiska
chiffer-anteckningar var B. en ytterst
lättsinnig man. — Gift 1582 med
hertiginnan Elisabeth av
Braunscliweig-Lüneburg.—Litt.: S. Tunberg,
"Riksrådet E. B: s chiffercalendarium"
(Per-sonhist. tidskr. 1918—19, 1922). O. H.
3. Brahe, Gustaf, greve,
ämbetsman, f. 8 mars 1558 på Rydboholm,
Ö. Ryds skn, Stockholms län, † 10 jan.
1615 i Danzig. Bror till B. 2. — B.
uppfostrades vid hovet och fäste sig
där vid konung Sigismunds syster,
prinsessan Anna. Han blev, sannolikt
efter militärtjänst under Pontus De la
Gardies befäl i Estland mot ryssarna,
anställd som liovjunkare hos
Sigismund 1587 och följde jämte sin bror
Erik B. (B. 2) honom till Polen s. å.
Han stod högt i gunst hos Sigismund,
vars förtrogne rådgivare lian blev, och
hade en tid hopp om prinsessan Annas
hand. Denna giftermålsplan gick
emellertid slutl. om intet. B. användes av
Sigismund i flera viktiga
diplomatiska uppdrag. Sålunda fick ban till
ärkehertig Ernst framföra Sigismunds
erbjudande att till denne avstå Polens
krona (1589). År 1591 sändes han till
Munchen för att uppvakta
Sigismunds blivande gemål,
ärkehertigin-nan Anna. — B. utsågs 1594 av
konungen att biträda sin broder Erik
B. i ståthållarskapet över
Stockholm och avgick våren 1595 av
samma skäl som brodern. B. deltog på
Sigismunds sida under fälttåget 1598.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
