- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B /
440

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Brandell, Pehr - 2. Brandell, Simon - 3. Brandell, Simon - 4. Brandell, Elin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brandeli

440

Brandeli

Simon Brandell (2).

1811, prästvigd för Härnösands stift

1812, adjunkt i Högsjö s. å. och i
Nora biskopsprebende 1817, v. pastor
där 1830 och komminister i annexförs.
Skog 1831. Han var komminister i
Ullånger från 1836 till sin död. —
Utgången från ett hem, som var
präglat av det norrländska
gammal-läseriets anda, upplevde B. vid 21
års ålder en religiös kris. Förs:s
kyrkoherde, som lagt märke till den unge
mannens begåvning, förmådde honom
att börja studera. Efter att ha lämnat
den drängtjänst, som han innehaft,
genomgick B. under stora försakelser
Piteå trivialskola och Härnösands
gymnasium samt ägnade sig sedan åt
studier vid prästseminariet i
Uppsala. B. synes under studietiden ha
förlorat något av sin tidigare
trosvisshet. Som v. pastor i Högsjö
genomkämpade han emellertid en ny religiös
kris. I hans fromhetsliv förenades
från denna tid gammalläsarnas
bot-och helgelsekrav med herrnhutisk
frälsningsvisshet, frimodighet och
glädje. Under sin verksamhetstid i
Nora och Skog i Ångermanland
utbredde B. som en gärna hörd
väckelsepredikant denna fromhet. I
olikhet mot vad som var
förhållandet på många andra platser, där
nyläseriet gick fram, bevarades den
från B. utgångna väckelsen inom en
rent kyrklig ram. Under ett besök i
Stockholm 1840 kom han i beröring
med G. Scott och C. O. Rosenius. B.
torde ha betytt åtskilligt för
lösningen i kyrklig anda av den själskris,
som Rosenius då genomgick. B. hade
som själasörjare mindre vanliga
gåvor. Hans andekraft och rentav
suggestiva förmåga framträdde i den
makt han ägde över sinnessjuka.
Sådana fördes till honom också från
avlägsna trakter. Han var ivrigt
verksam som nykterhetsman och en
föregångsman i fråga om fattigvård. Som

väckelsepredikant har B. fått
eftermälet att vid sidan av Læstadius ha
varit Norrlands främste. — Gift 1816
med Anna Brita Geting. — Litt.:
Therese Brandeli, "P. B. En
lefnadsteckning" (1912). G. R.

2. Brandeli, Simon, präst, f. 6
juni 1822 i Nora skn, Västernorrl.
län, † 19 mars 1895 i Skellefteå. Son
till B. 1. — B. blev efter studier i
Härnösand student i Uppsala 1840.
Han blev fil. kand. 1848, disputerade
och blev fil. mag. s. å. samt kollega
vid Härnösands läroverk 1852. B.
prästvigdes 1856, blev kyrkoherde i
Vibyggerå 1858, i Själevad 1868 och
i Skellefteå 1875 samt teol. hedersdr i
Lund 1868. Han blev kontraktsprost
i Ångermanlands n.-v. kontrakt 1874,
i Västerbottens andra kontrakt 1875,
var led. av katekeskommittén 1869—
73, kyrkomötesombud 1883, 1888 och
1893, ordf. i Västerb. läns landsting
1S85—87 och 1889—92 samt erhöll
andra förslagsrummet vid biskopsvalet
i Härnösand 1888. B., som hade en
utpräglad studiebegåvning, ägnade sig
under uppsalatiden åt filosofiska
studier. Han erhöll även ett erbjudande
av Chr. J. Boström att stanna vid
univ. som docent men tog i stället
lärartjänst i Härnösand. Under sin
undervisning i kristendom synes B.,
som redan i barndomshemmet
mottagit djupa andliga intryck, lia blivit
alltmera gripen av de kristna
livsfrågorna; han kom till ett personligt
avgörande och utbytte snart lärarens
kall mot prästens. Sin största insats
som präst och själasörjare gjorde B.
i Skellefteå vidsträckta och folkrika
förs., där lian verkade i tjugo år. Av
stor betydelse blev hans uppskattning
av lekmännens medverkan i
förs.-arbe-tet. Han organiserade deras
verksamhet genom att bilda en
missions-fören. och tog initiativet till stora
årliga missions- och
uppbyggelsemöten i förs:s kyrka. B. genomförde
även en betydande förbättring av
skolväsendet, och under hans ledning
inrättades ett flertal skolor och
anstalter för lärarnas utbildning. B. har
utgivit bl. a. "Om kyrkotukten"
(1871), "I äktenskapsfrågan" (1884)
samt "Om försoningen" (1888). —
Gift 1) 1852 med Jenny Katarina
Selling, t’ 1865; 2) 1866 med Louise
Harlin, † 1875; 3) 1879 med Anna
Kristina Teresia Huss. —• Litt.:
"Predikningar af Simon Brandeli. Efter
hans död utgifna jemte en kort
lefnadsteckning öfver honom af Anton
Lundström" (1895). G. R.

3. Brandell, Simon,
tidningsman, f. 24 juli 1860 i Vibyggerå,
Västernorrl. län, † 23 nov. 1925 i
Stockholm. Son till B. 2. — Efter
mogenliets-ex. i Umeå 1878 blev B. 1883 fil. kand.

och 1891 fil. lic. i Uppsala. Han var
1896—97 anställd i Malmötidn.
(Dagens nyheters sydsv. uppl.), arbetade
maj—sept. 1897 i Sv. dagbladet samt
var från 1898 medarb. i Dagens
nyheter med undantag för tiden 1 maj
1920—1 maj 1921, då han var sv.
pressombud vid beskickningen i
Helsingfors. — B. gjorde sig i Uppsala
känd för sin utomordentliga
filologiska begåvning —- främst ägnade han
sig åt latin och grekiska —• och
väntades skola göra en vetenskaplig
karriär. Samtidigt deltog han ivrigt i
1880-talets radikala studentdebatt
och kom så på 1890-talet över till
journalistiken. Som utrikespolitisk
redaktör, först i Sv. dagbladet och sedan
i Dagens nyheter, framträdde han
under Dreyfus-affären som en av de
mest lidelsefulla Dreyfusanhängarna
i sv. press. Under världskriget
1914—-18 var lian avgjort tyskorienterad
och lämnade därför sin ställning som
chef för den utrikespolitiska avd. i
Dagens nyheter. I Helsingfors gjorde
han under en av Ålandsfrågan
upprörd tid en viss insats, då det gällde
att göra pressen i Finland delaktig av
sv. synpunkter. ■—- B. spelade under
ett par decennier en ledande roll inom
Stockholms journalistiska klubbliv
och var känd för sin sarkastiska
humor. -— Gift 1908 med journalisten
Elin B., f. Henriques (B. 4)1.

4. Brandell, Elin, journalist, f.
14 aug. 1882 i Stockholm. Föräldrar:
professorn Pontus Henriques och
Gustafva Heyman. — Efter
mogenhets-ex. i Stockholm 1902 blev B. 1906 fil.
kand. i Uppsala och s. å. anställd som
medarb. i Dagens nyheter. Där
kvarstod hon till 1937, då hon avgick
med pension, varefter hon mera
tillfälligt medarbetat i denna tidn. samt
i olika tidskr. B. var under många
år en av Sveriges bästa och mest
mångsidiga kvinnliga journalister.
Särskilt blev hon bekant som psykolo-

Simon Brandell (3).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:14:03 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/1/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free