- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 1. A-B /
462

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bremer, Fredrika - Brendler, Eduard - Brenner, Arvid, pseud. för Heerberger, Helge - Brenner, släkt - 1. Brenner, Isak - 2. Brenner, Elias - 3. Brenner, Sophia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brev” (samlade och utg. av Klara
Johanson och Ellen Kleman, 1—4,
1915—20); S. L-d Adlersparre och Sigrid
Leijonhufvud, ”F. B.” (1—2, 1896);
S. Ek, ”F. B.” (1912); Lydia
Wahlström, ”Svenskar från förra seklet” (2,
med resonerande bibliografi, 1916);
E. Kleman, ”F. B.” (1925); A.
Kjellén, ”Sociala idéer och motiv hos
svenska författare” (1, 1937).

        R. A.

Brendler, Frans Fredric Eduard,
tonsättare, köpman, f. 4 nov. 1800
i Dresden, † 16 aug. 1831 i Stockholm.
Föräldrar: flöjtisten Johann Franz
B.
och Henriette Louise Stötzel. —
Familjen flyttade 1802 till Stockholm,
där B. tidigt lärde sig spela flöjt och
redan vid 10 års ålder uppträdde som
solist vid en konsert. B. ägnade sig åt
handelsyrket men var samtidigt
verksam som musiklärare och tonsättare.
Hans främsta verk äro
deklamatorierna ”Spastaras död” samt ”Edmund
och Clara” (framförda 1830, resp.
1831) samt den ofullbordade operan
”Ryno”, vilken fullbordades av
kronprins Oscar och uppfördes 1834. B.
skrev även orkesterverk, körsånger,
pianostycken m. m. — B., som var en
romantiker av samma veka, förfinade
kynne som L. Spohr, blev av sin sv.
samtid mycket högt skattad. Han blev
led. av Mus. akad. 1831. — Gift 1825
med pianisten Ulrika Bouck.

        P. L.

Brenner, Arvid, pseud. för
Heer-berger, Helge.

Brenner, släkt från Finland,
kallad den österbottniska släkten B.
Släktens äldste kände stamfar Matts
(f. före 1480, † efter 1516) var bonde
i Närpes, sannolikt Närpes by i Nyby
skn i Finland. Hans son, kyrkoherden
i Mustasaari i Österbotten och
prosten i Sydösterbotten Martinus Mattiæ
Aboensis (f. 1516, † 1595), antog
släktnamnet Brennerus och blev far
till kyrkoherden i Mustasaari och

prosten över Österbotten Henricus
Martini Brennerus (f. 1552, † 1616).
Dennes fyra söner, Knut, Isak,
Gabriel och Jakob B., blevo stamfäder
för släktens fyra huvudgrenar. — a)
Äldste sonen, handelsmannen och
rådmannen i Stockholm Knut Hindersson
B. (f. 1587, † 1641), blev far till
informatorn för greve Nils Brahe,
sedermera revisionssekr. Mårten B. (f.
1626, † 1673), som 1664 upphöjdes i
adligt stånd; ätten utdog på
svärdssidan med hans son, löjtnanten Knut
Johan B. (f. 1666, † 1692). — b)
Andre sonen, kyrkoherden och
jordbrukaren Isak B. (B. 1), blev far till
liovminiatyrmålaren Elias B. (B. 2),
som 1712 adlades. Han var gift med
skaldinnan Sophia B., f. Weber (B. 3).
En yngre son till dessa, lagmannen i
Västmanland Carl B. (f. 1696, † 1765),
och hans barn kallade sig de B. Ätten
utdog efter 1828. — c) Tredje sonen,
kyrkoherden i Närpes i Österbotten,
prosten Gabriel B. (f. 1605, † 1694),
blev farfar till kyrkoherden Petrus B.
(B. 5). — d) Yngste sonen,
kyrkoherden i Kronoby i Österbotten Jakob
B. (f. 1607, † 1684), blev far till
orientalisten Henrich B. (B. 4).

1. Brenner, I sak, präst,
jordbrukare, f. 1 jan. 1603 i Mustasaari,
Finland, † 31 juli 1670 i Storkyro,
Finland. Föräldrar: prosten Henricus
Martini Brennerus och Margareta
Knutsdotter Porshank. — B.
undervisades bl. a. av Johannes Messenius,
då denne satt fängslad på
Ivajane-borg. Student blev han 1625 i
Uppsala, prästvigd 1627 och kyrkoherde i
Storkyro 1644 samt prost i s.
Österbotten. Inom sitt prosteri gjorde han
en viktig insats som föregångsman
genom sin ekonomiska driftighet,
vilken han främst inriktade på
framgångsrika försök med mosskultur
genom dikning av kärrmarker och
av-bränning av de torrlagda områdena.
— Gift 1629 med Susanna Gabriélis
Werenberg. T. D.

illustration placeholder
Elias Brenner. Självporträtt i miniatyr 1696

(Nationalmuseum).



2. Brenner, Elias,
miniatyrmålare, kopparstickare, arkeolog,
numismatiker, f. 18 april 1647 i Storkyro,
Finland, † 16 jan. 1717 i
Stockholm. Son till B. 1. — B. blev student
i Uppsala 1663 och ämnade bli präst
som fadern men övergick snart till
antikvariska studier. Han blev elev
till prof. Johannes Schefferus, som
undervisade honom i såväl
numisma-tik som målning, gravering och
mo-dellering. B. anställdes 1668 som
ritare vid det nyl. upprättade
Antikvitetskollegiet. Han företog talrika
forskningsresor i Sverige och Finland
och ritade av gravstenar, runstenar
och andra fornminnen. Omkr. 1674
slog han sig ned i Stockholm för att
ägna sig åt miniatyrmåleri. Han är

vår förste inhemske miniatyrist av
betydelse och hade på egen hand
utbildat sig efter mönster av A. Cooper
och P. Signac. Han efterträdde 1684
den sistn. som hovminiatör. Hans
målningar äro utförda i ett
utomordentligt fint prickmaner, teckningen är
noggrann och elegant, färgskalan går
gärna i förnämt grått, och karaktären
är väl träffad. Bland hans bevarade
miniatyrer märkas ett självporträtt
från 1677 och porträtt av drottning
Ulrika Eleonora d. ä., Karl XI,
Erik Dahlbergli, Urban Hjärne, Nils
Keder och S. Grundel Helmfelt. Även
som kopparstickare utförde B.
åtskilliga porträtt samt flera av de blad,
som illustrera hans "Thesaurus
num-morum". Han ägnade sig också åt
heraldiskt måleri och utförde omkr.
500 vapensköldar, som uppsattes på
Riddarhuset. Trots sin omfattande
verksamhet som fri konstnär
förlorade dock icke B. sitt intresse för
vetenskapen, särskilt den
numisma-tiska. Han samlade, studerade och
ritade av olika mynt, utgav 1691 ett
arbete om sv. mynt "Thesaurus
num-morum Sveo-Gothicorum", som väckte
stort uppseende och med rätta
förskaffat B. namnet "den svenska
numismatiker fader". Han utnämndes
1692 till e. o. assessor i
Antikvitetsarkivet, ord. 1693, oeh erhöll ett
årligt understöd för att kunma fortsätta
sitt numismatiska arbete. Tills, med
N. Keder fick B. i uppdrag att
utarbeta förslag till skådepenningar
över Karl XII:s hjältebedrifter, och
1708 utsågs lian att övervaka
slutförandet av Erik Dahlberghs "Suecia
antiqua et hodierna", där många av
de folklivsskildrande detaljerna i de
sist tillkomna bladen torde härröra
från hans hand. B. adlades 1712 och
ligger begraven i Riddarholmskyrkan.
B:s stora myntsamling såldes efter
hans död till England och kom senare
till Ryssland. — Gift 1) 1676 med
Er en gerd Stamm, † 1679; 2) 1680
med skaldinnan Sophia Elisabeth B.,
f. Weber (B. 3). — Litt.: E. Aspelin,
"E. B." (1896). Th. N.

3. Brenner, Sophia Elisabeth,
skaldinna, f. 29 april 1659 i
Stockholm, † 14 sept. 1730 därstädes.
Föräldrar: sten- och
bildhuggarålder-mannen Niklas Weber från Tyskland
oeh Kristina Spoor. — B. fick en för
sin tid ovanligt mångsidig och
gedigen uppfostran. Bl. a. lärde hon sig
tyska, latin, franska, italienska och
holländska; redan som ung flicka
författade hon dikter på dessa språk.
Efter sitt giftermål 1680 med
minia-tyrmålaren Elias B. (B. 2)
uppmuntrades hon av både sin make och hans
vänner, främst Urban Hjärne, att
fortsätta med diktningen, och 1713

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:18 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/1/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free