Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brinkman, von, ätt - Brinkman, Carl Gustaf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Brinkman
469
von Brinkman
Gustaf Anton von B. (f. 1760, † 1822),
som 1817 adlades enligt 37 § R. F.
under namnet af B. och själv slöt
sin ätt.
Brinkman, Carl Gustaf von,
friherre, diplomat, författare, f. 25
febr. 1764 i Nacka skn, Stockholms
län, † 25 dec. 1847 i Stockholm.
Föräldrar : advokaten och sekreteraren Hans
Gustaf von B. och grevinnan Beata
Christina Leijonstedt. — B. sändes av
sin fader, som var herrnhutare och
till läggningen despotisk, till
brödra-förs:s uppfostringsanstalt i Niesky i
Schlesien, där han vistades 1775—82,
varefter hans utbildning 1782—85
fortsattes vid det herrnhutska
seminariet i Bårby. Faderns avsikt att
skaffa B. tjänst inom brödraförs.
omintetgjordes genom B:s starka
profana bildningsintressen och litterära
strävanden. B. lyckades 1787 i Halle
förverkliga sin önskan att bedriva
univ.-studier och ägnade sig ät
historia, filosofi och statskunskap samt åt
poetiskt författarskap. Genom sina
förbindelser lyckades han efter
kansli-ex. vinna anställning i
Kanslikollegiet 1791 och blev året därpå
legationssekr. vid den sv. beskickningen
i Berlin. Under tiden 1792—96, 1801
—05 och 1807—OS tjänstgjorde B. vid
det preussiska hovet som
legationssekr., tidvis som chargé d’affaires
och från 1807 som Sveriges envoyé.
Han gjorde sig där högt skattad av
kungafamiljen men råkade genom
Gustav IV Adolfs misstro mot
Preussen (1S05) och Napoleons maktspråk
(1808) i svåra och obehagliga
situationer, som han icke kunde bemästra,
I Paris hade lian under liknande
svårigheter på grund av den sv.
konungens politik uppehållit tjänsten
som ambassadsekr. 1797-—99 och som
chargé d’affaires 1799—1800. Efter
hemresan från Preussen blev han sv.
minister i London 1808 och
kvarstod på denna post till 1810, då
Sveriges diplomatiska förbindelser med
England brötos. Trots en från Gustav
IV Adolf skiljaktig politisk
inställning visade B. för denne en varm
tillgivenhet. De misstankar, som han på
grund därav utsattes för från Karl
Johans sida, torde ha bidragit till att
han drog sig tillbaka från
diplomatbanan. Ett annat skäl därtill var hans
starka litterära intressen. -— Redan
vid den herrnhutska skolan hade B.
sysslat med litterära studier och även
försökt sig på att dikta själv. Han
utgav "Gedichte von Selmar" (1789),
"Elegien. Abdruck für Freunde"
(1799), "Gedichte" (1804),
"Filoso-fische Ansichten" (1806) och
"Vitterhetsförsök. Aftrvck för vänner och
bekanta" (1842). Gruppen "Tankebilder"
i den sistn. samlingen publicerades
Carl Gustaf von Brinkman.
Målning (detalj) av J. G. Sandberg 1837 (Uppsala universitetsbibliotek).
först i tidskr. Svea 1831. Den har rönt
påverkan av Goethe och Schiller
och utgör tills, med "Snillets verld",
för vilket B. vann Sv. akad:s stora
pris 1821, den mest uppmärksammade
delen av hans i det hela anspråkslösa
författarskap. En ytterst omfattande
samling brev, koncept och dagböcker
av B:s hand jämte av honom
hop-bragta stora manuskriptsamlingar
förvaras på Trolle-Ljungby,
Kristi-anst. län, och ha delvis publicerats i
"Handlingar ur von Brinkman’ska
archivet på Trolle-Ljungby" av G.
Andersson (1859—65). B:s skriftliga
kvarlåtenskap och hans inemot 20 000
bd stora bibi., som donerades till
Uppsala univ., vittna om hans
kulturaristokratiska läggning. Bedan under
studietiden satte han sig i förbindelse
med bl. a. Herder, Wieland, Klopstock
och Schleiermacher, och under sin tid
som diplomat kom han i personlig
beröring med Europas kulturellt och
socialt högsta kretsar. Sedan han sla-
git sig ned i Sverige, underhöll han
en vidlyftig brevväxling och
personligt umgänge med män som Leopold,
Thorild, Rosenstein, Geijer, Hans
Järta och framför allt Tegnér, till
vilken han efter 1818 kom i ett
förtroligt vänskapsförhållande. Sitt
stora meddelelsebehov och sin lust att
beundra sökte B. kanske i än högre
grad tillfredsställa genom sina
litterära förbindelser med kvinnor. Till
hans kvinnliga vänskapskrets hörde i
den berlinska societeten bl. a. Bahel
Varnhagen von Ense och i Sverige den
Tegnér närstående Martina von
Schwerin, som han kallade "Stella" och som
fick motta brev omfattande
sammanlagt 3 349 blad från B., samt Fredrika
Bremer. B:s expansiva känslokult
hade ett underlag i hans religiösa
uppfostran; han har karakteriserats som
en sekulariserad herrnhutare. Vid
sidan av sina flitiga vetenskapliga och
litterära studier, sin diktning och sin
korrespondens kvarstod B. i en föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
