Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broman, Natanael - Broman, Olof - Broman, Roberg - Broman, Sten, musikhistoriker, tonsättare, se s. 477 - Broman, ätter - 1. Broman, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Broling
475
Broman
Natanael Broman.
Radiotjänsts grammofoninspelningar
av sv. verk. B. har framträtt som
kompositör bl. a. med den symfoniska
dikten "Fritiof och Ingeborg",
kammarmusik, pianostycken och sånger.
— Gift 1919 med Gunhild Maria
Lalin-Nilsson. P. L.
Broman, Olof Johansson, lärare,
präst, författare, f. 29 nov. 1676 i
Välsta, Rogsta skn, Gävleb. län, † 9
april 1750 i Hudiksvall. Föräldrar:
kronofogden Johan Larsson B. och
Anna Albogia. — B. gick i skola i
Hudiksvall och studerade sedan i
Uppsala, där lian 1703 blev fil. mag. och
1710 prästvigdes. Han utövade en
mångsidig verksamhet ss. lärare och
själasörjare och blev 1719 rektor vid
Hudiksvalls trivialskola. Till följd
av ryssarnas härjningar utmed den
sv. östersjökusten voro skolans
arbetsförhållanden vid denna tid
mycket svåra. År 1728 blev B. kyrkoherde
i Hudiksvall och Idenor, och han fick
några år senare prosttitel ss. erkänsla
för ett nitiskt och uppoffrande arbete.
B. verkade även ss. läkare, och han
fick också i denna egenskap stort
anseende i Norrland. Han intresserade
sig tidigt för sin hembygds natur och
historia. År 1701 höll han i Uppsala
en "Oratio historica de Helsingia",
och hans samlings- och
forskningsarbete resulterade slutligen i en stor
hälsingeskildring, "Glysisvallur".
Manuskriptet till denna blev jämte
B:s samlingar ocli bibi. till stor del
förstört, då ryssarna brandskattade
Hudiksvall 1721. B. tog emellertid
upp arbetet på nytt. Han skrev om
"Glysisvallur", och vid sin död
efterlämnade lian dessutom flera andra
otryckta arbeten. I sina
hembygdsforskningar framstår B. ss.
rudbec-kian. Hans arbetens förtjänster ligga
främst i rikedomen på konkreta
iakttagelser och i den mängd uppgifter
av kulturhistoriskt, etnografiskt eller
topografiskt värde, som han
meddelar. B. försökte sig även ss.
skönlitterär förf., och hans "Stilpho
Tliorgils-sons historia" är ett av de första sv.
romanförsöken. En översikt av B:s
produktion jämte utdrag ur
"Glysisvallur" finns i "Helsingeboken", utg.
av Iv. A. Hægermark (1900).
"Glysisvallur" i sin helhet började 1911
utges av Gästrike-Hälsinge nation i
Uppsala. — Gift 1709 med Anna Elg.
— Litt.: K. Barr,"O.B." (1898). W.L.
Broman, Robert Gustaf,
skådespelare, f. 15 sept. 1815 i Nyköping,
† 25 sept. 1874 i Stockholm.
Föräldrar: borgaren i Nyköping Erik
Gustaf B. och Ingrid Rdström. — B. var
anställd vid magister K. A. F.
Berggrens resande skådespelartrupp 1833
—35, var 1835—45 omväxlande vid
Torsslows och Pierre Delands
sällskap, vilka om somrarna spelade på
Djurgårdsteatern, och vid K. G.
Hess-lers landsortssällskap 1845—53 med
avbrott för 1851, då han var bryggare
i Tavastehus. Han var tills, med J. W.
Weselius dir. för den nyöppnade Södra
teatern 1S53—54, engagerad vid
Mindre teatern i Stockholm 1854—57 och
vid K. teatern från 1857 — Till B:s
naturliga utrustning hörde ett gott
förstånd och en inte ringa fond av humor
liksom i yngre år ett uppsluppet och
livligt lynne. I komiska uppgifter,
varvid lian främst framställde
robusta, kärnfulla naturer med ett
varmt hjärta under den sträva ytan,
vann lian också sina största
framgångar. Till lians mest kända
rollskapelser hörde Palle Block i Overskous
"Bättre folk och pack" (1845), Wurm
i Schillers "Kabal och kärlek",
kyrkovärden Nepomuk Blasius i Overskous
"Den ondes besegrare" (1855),
Perri-chon i Lobiete-Martins "Herr
Perri-chons resa", Spole i Shakespeares "En
midsommarnattsdröm", Jemmerling
i "Advokaten Knifving" ocli en rad
gestalter i pjäser av Frans Hedberg,
som var hans måg, t. ex. magister
Bruus i "Blommor i drifbänk", Botvid
i "Bröllopet på Ulfåsa" och Majoren
i "Majorens döttrar". — Gift 1837
med skådespelerskan Augusta
Wilhelmina Haglund. N. B.
Broman, Sten, musikhistoriker,
tonsättare, se s. 477.
Broman, ätter. Kyrkoherden i
öre-bro och prosten över Närke Petrus
Mattiæ († 1618) hade sonen Lars,
burggreve i Malmö, som antog
släktnamnet B. (B. 1), 1653 upphöjdes i
adligt stånd och själv slöt sin ätt.
Namnet B. antogs av dennes styvson
Erlandus Svenonis, lärare åt
kronprins Karl (XI) samt hovpredikant
och superintendent i Karlstad (f.
1632, † 1693). Bland dennes barn,
som 1689 adlades med faderns styv-
Olof Broman. Målning (detalj) av C. von
Cöln 1748 (Hudiksvalls kyrka).
faders adliga namn och vapen, märkes
lagmannen Carl B. (f. 1666, † 1722).
Söner till denne voro landshövdingen
i Stockholms län Carl B. (f. 1703, †
1784) och Fredrik I:s gunstling
hovmarskalken och presidenten Erland
B. (B. 2), som 1747 upphöjdes i
fri-herrligt stånd. Med dennes son,
friherre Fredrik Erland B. (f. 1750, †
1763), utdog den friherrliga grenen
på manssidan. Den adliga ätten B.
utslocknade på svärdssidan med
landshövdingen Carl B:s son,
rikshistorio-grafen Fredrik Conrad B. (f. 1758,
† 1800).
1. Broman, Lars, ämbetsman, f.
8 jan. 1615 i Örebro, † 1669 i Malmö.
Föräldrar: prosten Petrus Mattiæ och
Elisabet Tidemanni. — B. studerade i
Uppsala (från 1627) och under resor
utrikes. År 1645 utnämndes han genom
Axel Oxenstierna till syndikus i
Göteborg. I denna ställning hade han till
uppgift att tillvarata stadens
intressen, exempelvis mot landshövdingen
i Älvsb. län Nils Assersson
Manner-sköld, som åsidosatt stadens
privilegier och visat vanvördnad mot
magistraten, och vid westfaliska
fredskongressen mot Spanien, vars kapare
lagt beslag på ett fartyg från
Göteborg. Bland B:s representativa
uppgifter ingick att "tractera" utländska
sändebud av politisk eller kommersiell
betydelse. B. lyckades 1653 genom sina
förbindelser med Erik Oxenstierna,
president i Kommerskollegium, skaffa
staden nederlagsfrihet, vilket innebar
större möjligheter för handeln med
utlandet. — Karl X Gustav, som
uppskattade B. bl. a. därför att denne
gärna lånade ut pengar till kronan, satte
honom, sedan Skåne blivit svenskt,
till burggreve i Malmö (1658) med
uppgift att som kungligt ombud
bevaka kronans rätt och samtidigt som
chef för stadens råd tillgodose stadens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
