Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Broström, Axel - 2. Broström, Dan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäckström
483
Bäckström
och Göta kanal. Redan tidigt insåg
B. ångfartygets betydelse och
omändrade 1870 en nyinköpt seglare till
ångare, som han kallade "Activ";
under 1870-talet inköpte eller byggde
lian ännu flera ångare, som urspr,
voro avsedda endast för kanalfart
men från 1879 även började segla
till ryska och tyska östersjöhamnar.
Men arbetet att befrakta och
disponera de större ångarna blev allt mera
omfattande, och det visade sig snart
olämpligt för B. att förena
kaptens-och redareverksamheten; han
lämnade därför 1881 sjön för att
uteslutande ägna sig åt rederiet och
bildade i Kristinehamn Ångbåtsab.
Ferm, som redan följ. år flyttade till
Göteborg och utvidgades i raskt
tempo. Ännu större betydelse vann
det 1890 av B. bildade Ångfartygsab.
Tirfing, som på 1890-talet inköpte
en hel rad stora engelska ångare,
bland dem 1894 en ångare om 2 200
ton, "Atland", den första som fick
ett av de sedermera i bolaget
traditionella namnen på -land. Samtidigt
upptog rederiet fraktfart på
Nordsjön och Östersjön samt började
konkurrera med utländska företag om
malmfarten från Oxelösund till
Stettin. När efter sekelskiftet den
norrbottniska malmexporten över Narvik
öppnades, lät bolaget bygga
specialångare för detta ändamål; tre
ångfartyg, vart och ett om mer än 6 000
ton, färdigställdes 1904—05. Eedan
1898 hade B. upptagit sin son Dan B.
(B. 2) som meddelägare i sin firma,
vars namn då ändrades till Axel
Broström & son. Till honom överlämnade
han 1905 ledningen av firman och
dotterbolagen Ferm och Tirfing. —
Gift 1864 med Mathilda Olsson, som
efter makens död gjorde sig känd
genom stora donationer till olika
hjälporganisationer för sjömän och deras
familjer i Göteborg.
2. Broström, Daniel (Dan),
skeppsredare, politiker, f. 1 febr. 1870
i Kristinehamn, † 24 juli 1925 genom
bilolycka i Trönninge
stationssamhälle i Halland. Son till B. 1. —
Eedan som skolpojke intresserade sig B.
livligt för faderns rederiverksamhet
och tillbragte varje ledig stund på
företagets kontor eller vid fartygens
tilläggsplatser. Han avlade
mogenhetsex. i Göteborg 1889, och efter
en kort utbildning på
skeppsmäklare-kontor i Königsberg och Hull inträdde
han 1890 i faderns rederifirma som
bokhållare, blev redan följ. år led. av
styr. för Ångfartygsab. Tirfing,
upptogs 1898 ss. meddelägare i faderns
firma, vars namn då ändrades till
Axel Broström & son, och blev
ensam innehavare av denna efter
faderns död 1905 samt verkst. dir. i
bolagen Ferm och Tirfing s. å. Han
behöll dessa poster till sin död 1925.
— Bedan under sin femtonåriga
verksamhet som faderns medhjälpare och
som delägare i firman hade B:s
inflytande bidragit till företagets
utvidgning och modernisering. Tack vare
B:s initiativ hade firman 1901 i st.
f. att köpa gamla fartyg övergått
till att låta bygga nya, i början
i England men med tiden även på
sv. varv, för vilka B. visade
ständigt växande intresse. B. insåg snart
nyttan av ett organisatoriskt
sammanhang mellan ett storrederi och ett
skeppsvarv, då därigenom redarens
intressen vid nybyggnad och
reparationer i högre grad kunde tillgodoses,
varjämte omkostnaderna kunde
sänkas och konkurrensmöjligheterna
underlättas. Den broströmska koncernen
inköpte därför 1915 Eriksbergs
mekaniska verkstad och 1916
aktiemajoriteten i ab. Götaverken, som
moderniserades och utvidgades i raskt tempo.
Det var sålunda B:s förtjänst, att den
svenska rederirörelsen på 1920-talet
kunde förfoga bl. a. över en hel rad
flytdockor med en lyftkraft av mellan
10 000 och 20000 ton. — B:s största
insats gällde den sv. sjöfartens
utveckling, som han förde in på helt
nya banor. Kring sekelskiftet 1900
ägde Sverige knappast regelbundna
ångfartslinjer till utomeuropeiska
länder; den transoceana importen
till Sverige tog omvägar via
Hamburg, London eller Köpenhamn, och
den transatlantiska trafikens då
viktigaste inkomstkälla,
emigranttransporten till Förenta staterna,
monopoliserades av engelska företag. Axel
B:s (B. 1) framgångsrika
pionjärarbete hade stärkt det sv.
skeppsrederiets självförtroende, och han hade
påbörjat en utveckling, som sonen
kom att fortsätta. B. blev
initiativtagare till och förste verkst. dir. i det
1907 bildade Sv. ostasiatiska
kompaniet, som skulle begagna de stora
exportmöjligheterna från Sverige till
Kina och Japan. Detta första steg
från trampfart till linjefart
lyckades så väl, att 1911 två nya linjer
startades, Sv.
Amerika—Mexiko-linjen, som skulle befrämja varuutbytet
med Västindien och Centralamerika,
samt Sv. Levantlinjen, senare kallad
Sv. Orient linjen; ledningen av bägge
företagen anförtroddes B. Men det
avgörande ledet i den sv.
sjöfartsnäringens utveckling fattades ännu: en
direkt sv. post-, passagerare- och
godslinje på Nordamerikas förenta
stater. Tills med C. A. Kjellberg och
andra göteborgare förverkligade B.
den 1914 avlidne V. B. Lundgrens
"stora kungstanke" att upprätta en
sv. direktförbindelse med Amerika.
År 1914 bildades Rederiab. Sverige—
Nordamerika (från 1925 Sv. Amerika
linien) med B. som verkst. dir. (1914
—25). Trafiken upptogs 1915 med
en tidigare holländsk ångare, som
omdöptes till Stockholm (12 606 ton),
Sveriges då största fartyg. År 1919
inköptes turbinångaren
Drottningholm, 1923 förhyrdes Kungsholm ocli
1924 sjösattes i Newcastle Nordens
största atlantångare, Gripsholm. -—•
Alla nämnda rederier tills, med en del
andra av mera lokal betydelse samt
en hel rad dotterbolag (ab. Broströms
linjeagentur, Amerikahuset, Hotel
Atlantic m. fi.) bildade den
broströmska koncernen, som vid B:s död
förfogade över 47 fartyg med en
sammanlagd dödvikt av 289 840 ton och
representerade Sveriges största
rederirörelse. — Redan 1901 hade B.
inträtt i Göteborgs stadsfullmäktige,
och han anlitades sedermera i otaliga
offentliga uppdrag. Bl. a. blev han
led. av handelsrådet 1912, av
Vattenfallsstyr. 1913, av järnvägsrådet 1917,
av hamnstyr. i Göteborg 1906, av
handelskammaren i Göteborg 1914, var
dir. i Sveriges redarefören. 1920—25
m. m. Åren 1906—11 var han led. av
Andra K., där han som repr. för
Liberala samlingspartiet framträdde
hu-vudsakl. i frågor rörande sjöfarten och
sjöförsvaret; bl. a. motionerade han
om byggandet av en första u-båt och
förordade 1911 mot partiets
majoritet ivrigt F-båtstypen. Åren 1914—
17 tillhörde B. ministären
Hammarskjöld som chef för Sjöförsvarsdep.
och framlade dess förslag till flottans
förstärkande; det åsyftade bl. a.
byggandet av 8 första klassens
pansarbåtar (Sverige- eller F-båtstyp) under
en tjugoårsperiod. Förslaget avböjdes
emellertid av riksdagen, som endast
godkände byggandet av två F-båtar
under de närmaste fem ären. I början
av sin verksamhet som sjöminister
hade B. bibehållit ledningen av sina
rederiföretag, men under trycket av
en växande opinion avstod han
därifrån 1916 och återvände till skötseln
av koncernen först 1917 vid sin
avgång från statsrådsämbetet. — B.
framträdde även som mecenat ocli
filantrop. Många och stora
donationer för allmännyttiga ändamål bära
det broströmska namnet. Efter
moderns död 1919 donerade B. jämte
sina två systrar till Göteborgs stad
2 mill. kr. för bostadsbyggen, tills,
med moder och syskon 1916 till
Kristinehamns stad 200 000 kr., tills, med
sin maka 1920 till Göteborgs
Welan-derhem 300 000 kr. och 1923 till
Göteborgs stad en lika stor summa.
Fa-miljeab. Tirfing skänkte 1918 till
Göteborgs sjöfartsmus. en mill. kr. B.
var en av mus:s grundare, liksom lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
