Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Brunius, Pauline - Brunkow, Johan - Brunnberg, släkt - Brunnberg, Karl Gustaf - Brunnerus, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brunkow
490
Brunnerus
argbigga". Men hon hade också
utomordentliga framgångar i andra roller
av helt olika läggning, ss. Johanna i
Schillers "Orleanska jungfrun", Tora
i Björnsons "Paul Lange och Tora
Parsberg", titelrollen i Ibsens "Hedda
Gabler" och Alice i Strindbergs
"Dödsdansen". Inte minst kommo
hennes konstnärliga särart och
omfattande register till sin rätt i hennes
många drottningframställningar, ss.
titelrollen i Lengyel-Biros "Katarina
II av Byssland", Maria Eleonora i
Strindbergs "Gustaf II Adolf",
Elisabet i Brita von Horns "Kring
drottningen" och Lovisa Ulrika i Brunius’
"Dalin och drottningen". — Efter Sv.
teaterns brand spelade B. 1925—26
på Vasarteatern, dit Banft
överflyttade den nedbrunna teaterns
verksamhet. Hösten 1926 startade hon tills,
med sin make John B. (B. 5) ocli
Gösta Ekman talscensverksamhet på
Oscarsteatern, som upptog de bästa
traditionerna från Sv. teatern samt
med smak, skicklighet och framgång
förvaltade dessa. B. tog en viktig del
i teaterns skötsel, varjämte hon var
företagets primadonna. Bland hennes
främsta roller från dessa år märkas
Sophie i Bollands "Spelet om kärleken
och döden", Lady Teazle i Sheridans
"Skandalskolan", Katarina av
Aragonien i Shakespeares "Henrik VIII"
och titelrollen i Shaws "Candida". —
Sedan Ekman 1931 lämnat
direktionen, ledde B. tills, med maken
Oscarsteatern 1931—32, varefter företaget
upphörde. De följ. åren uppträdde B.
mest på turnéer i landsorten, varvid
hon själv iscensatte pjäserna; redan
förut hade hon framträtt som regissör.
År 1938 utnämndes B. till chef för
Dramatiska teatern; på denna post
har hon tillvunnit sig erkännande för
de konstnärliga och ekonomiska
resultat hon uppnått. -— B. har med
stor framgång framträtt som
recita-tris och dessutom företagit
omfattande gästspel i skilda länder. Bland
hennes roller som filmskådespelerska
kunna nämnas titelrollen i "Thora
van Deken" (1920) och Aurora
Königsmarck i "Carl XII" (1924 och
1925). — B. liar utgivit
memoarverket "Osminkat" (1931), "Brev från
öst och väst" (1934) samt skildringar
från studieresor i Ryssland och
Amerika. Hon erhöll Litteris et artibus
1925 och Illis quorum 1942. — Gift
1909—35 med skådespelaren och
tea-terdir. Jolin Brunius (B. 5). S. T.
Brunkow, Jo lian, drots,
avrättad 131S antagl. på Brunkebergsåsen
n. om dåv. Stockholm. Son till riddaren
Verner B., släktens förste kände sv.
medl., som trol. inflyttade från
Tyskland på 1280-talet. — B. tillhörde
kretsen kring Magnus Ladulås’ son
Karl Gustaf Brunnberg.
Birger och titulerades väpnare 1311,
riddare och rådsherre 1314 och drots
från 1316. De berättande källorna för
denna tid, bl. a. Erikskrönikan och en
folkvisa, som återge de mot konung
Birger fientliga stämningarna i
landet, ha framställt B. som den verklige
anstiftaren tills, med drottning Märta
av de händelser, som gå under namnet
"Nyköpings gästabud" 1317, då
konungen lät fängsla och senare
antagl. avliva sina båda bröder
Valdemar och Erik. B. följde efter dessa
händelser sin konung till Danmark,
där Erik Menved erbjöd hjälp mot de
upproriska i Sverige. Från Danmark
avseglade B. med en flotta till
Stegeborg, där konung Birgers son Magnus
var innesluten. B. blev härunder
tillfångatagen av fienden och steglades
på hösten 1318. T. D.
Brunn berg, vitt utbredd
upplandssläkt, härstammande från
rusthålla-ren Anders Ericsson på Brunna i
Kulla skn, Uppsala län (f. 1663, † 1727).
Släktnamnet B. antogs efter
fädernegården av hans söner, komministern
i Alsike förs. Erie B. (f. 1692) och
rusthållaren Anders Andersson B. (f.
1708, † 1764). Dennes tre söner blevo
stamfäder för släktens trenne
huvudgrenar, av vilka endast den mellersta
kvarlever på manssidan,
härstammande från Anders B:s son lantbrukaren
Johan B. (f. 1740, † 1781). Denne blev
farfar till lantbrukaren Adolf B.
(f. 1809, † 1863), som hade sönerna
a) lantbrukaren och häradsdomaren
Adolf Fredrik B. (f. 1841 † 1928), far
till gruvdisponenten Karl Gustaf B.
(se nedan), samt b) lantbrukaren
Frans Oskar B. (f. 1843, † 1910), far
till f. d. häradshövdingen i N. Åsbo
domsaga Axel Oskar B. (f. 1871). —
Busthållaren Anders Andersson B:s
dotter Christina (f. 1745, † 1778) var
gift med riksdagsmannen Erik
Mårtensson i Jädra, lljälsta skn (f. 1736,
† 1793). Deras son Anders (f. 1769, †
1818) upptog moderns namn B. och
blev stamfar för den nu levande yngre
släkten B.
Brunnberg, Karl Gustaf Adolf,
gruvdisponent, f. 15 jan. 1867 i
Hagby skn, Uppsala län, † 15 juni 1931 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Adolf Fredrik B. och Ottilia Lovisa
Gross. — B. avlade mogenhetsex. i
Uppsala 1887, genomgick 1887—90
Tekn. högskolan och Bergshögskolan
samt anställdes 1890 som kemist och
gruvmätare vid
Grängesbergsgruvorna; han blev andre gruvingenjör
därstädes 1895 och var förste
gruvingenjör 1899—1907. Samtidigt
tjänstgjorde han som konsulterande
gruvingenjör vid Gällivare och
Kiirunavaara gruvfält 1904—07. Åren 1908—
12 uppehöll han befattningen som
disponent vid Persbergs gruvab. i
Värmland, vilket bolag jämte de
närbelägna Tabergs, Nordmarks och
Finnmos-se gruvor m. fi. förenades till
Filip-stads bergslags gemensamma
förvaltning med B. som chef 1913—31. Han
var även gruvavd.-chef för
Uddeholms ab:s gruvor 1913—31. — B:s
verksamhet som gruvingenjör kom att
beteckna en vändpunkt för
utvecklingen av landets största
järngruvfält, Grängesbergs, Kirunas och
Persbergs. I Grängesbergs exportfält hade
brytningen dittills skett i öppna
dag-pallar, men B. införde magasin- och
skivbrytning. "Under B: s händer
växte ett nytt Grängesberg fram,
tekniskt fulländat i varje detalj,
beundrat och avundat av fackmän från när
och fjärran" (E. Malm). Även
brytningen vid Kiirunavaara och
Gällivare moderniserade B., och för den
värmländska gruvhanteringen gjorde
hans insats epok genom tillkomsten
av nya maskiner, brytningsmetoder,
schakt och anrikningsverk. — B. var
led. av ett flertal kommittéer och
bolagsstyr. Bland hans skrifter märkas
"Är maskinborrning att föredraga vid
våra gruvfält?" och "Persbergs
Gruf-ve AB. 1866—1920" (1921). — Gift
1897 med Ruth Sköldberg. — Litt.:
biografi av E. Malm i Tekn. tidskr.
1931 och i S:te örjens gilles
dödsrunor 1932. S. R.
Brunne’rus, Martin, teolog, f.
27 sept. 1627 i Harmånger, Gävleb.
län, † 22 aug. 1679 i Uppsala.
Föräldrar: kyrkoherden Olaus Erici
Brun-nius och Brita Njurenia. — B. gick i
skola i Söderhamn och i Strängnäs
och studerade sedan i Uppsala, där
lian blev fil. mag. 1655. Han företog
därefter en studieresa i Tyskland och
blev prof. i grekiska vid Uppsala
univ. 1659. Ss. grekist gjorde ban sig
känd även utanför Sveriges gränser.
År 1666 blev B. prästvigd, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
