Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Brändström, Peter - 2. Brändström, Edvard - 3. Brändström-Ulich, Elsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brändström
497
Brändström-Ulich
Peter Brändström, Målning (detalj) av okänd
konstnär 1808.
1762. Med detta företag förenade han
inom kort ett skeppsrederi, grundade
även ett skeppsbyggeri och
arrenderade för detta ändamål 1781 stadens
båda skeppsvarv. Arrendekontraktet
visade sig mycket gynnsamt för B.
men i så hög grad ofördelaktigt för
staden, att i slutet av 1789-talet
häftiga strider uppstodo mellan B. och
myndigheterna, fastän B. redan då
innehade åtskilliga förtroendeplatser
inom stadens förvaltning; han hade
1787 utnämnts till dir. för
kronobrän-neriet i Strömsbro och 1789 till
rådman. Samtidigt utvecklade sig firman
P. Brändström i snabb fart, ocli omkr.
sekelskiftet var B. Gävles störste
skeppsredare och en av de största i
hela landet. År 1787 upptog han sin
måg, grosshandlaren Per Ennes till
kompanjon; denne skötte sedermera
handelshusets affärer, medan B. fick
"mera håg för de allmänna ärenders
drivande". En särskilt viktig och
ansvarsfull verksamhet utövade B. ss.
baggaredir., d. v. s. uppsyningsman
över stadens mudderverk, som skulle
hålla Gavleån och hamnen fria från
uppgrundningar. Åren 1781—86 och
1794 var han ordf. i
Handelssociete-ten, tillhörde även magistraten,
borgerskapets äldste m. m. och erhöll
1797 kommerseråds titel. — Som en
av stadens rikaste män gjorde sig B.
även känd genom stora donationer.
Han var grundare av Gävle
elementarskola, vanL kallad Brändströmska
skolan, som skulle vara "en
undervisningsanstalt för dem, som ärna
sig till näringsstånden". Vid sidan
av ett "perpetuellt lån" av 10 000 rdr
riksgälds skänkte lian för detta
ändamål en tomt och ett stort hus samt
var självskriven led. i skolans styr.
Skolan, som snart åtnjöt högt
anseende i Sverige, Finland och även
annorstädes till följd av sin utmärkta
undervisning i levande språk, har
sedan 1890 en fortsättning i Gävle
borgarskola. — Under sin
verksamhet råkade B. ofta i strid med
handel ssocieteten, borgerskapets äldste
och magistraten; men genom sin
framsynta och målmedvetna
verksamhet för Gävles ekonomiska och
kulturella utveckling visade sig B. vara
"en av de förnämligaste köpmän
Gefle någonsin haft". — Gift 1764
med Anna Elisabet Schröder. — Litt.:
"Handels-Societeten i Gefle 1738—
1938", minnesskrift utarb. av C. B.
Berggren.
2. Brändström, Per Henrik
Edvard, militär, diplomat, f. 15 aug.
1850 i Stockholm, † 9 nov. 1921
därstädes. Föräldrar: generaldirektören
och chefen för Telegrafverket Pehr B.
och Johanna Henrietta Bratt.
Sonsons son till B. 1. — B. blev kadett
vid Krigsskolan å Karlberg 1869,
underlöjtnant vid Närkes reg. 1871,
löjtnant vid Generalstaben 1880,
ordonnansofficer hos kronprinsen 1883,
kapten 1884 och var militärattaché i
S:t Petersburg 1885—91, där lian
skaffade sig stor förtrogenhet med
ryska förhållanden. År 1891 blev han
överadjutant, major vid
Generalstaben samt stabschef vid Femte
arméfördelningen, 1896 överstelöjtnant och
förste major vid Första
livgrenadjär-reg. samt var 1898—1905 överste och
chef för samma reg. och samtidigt
stadsfullmäktig m. m. i Linköping
1899—1905. Han blev chef för
kronprinsens stab 1905 och överadjutant
hos konungen 1908 samt avancerade
till generalmajor 1906 och till
generallöjtnant 1914. Betydande
svårigheter ställdes B. inför, då han 1906
blev minister i S:t Petersburg. Med
på en gång fasthet och taktfullhet
lyckades B. framgångsrikt hävda de
sv. intressena i ofta högst ömtåliga
situationer. Den personliga prestige,
som B. i hög grad vunnit, fick under
krigs- och revolutionstidens
osäkerhetstillstånd en särskild betydelse för
många enskilda, vilka genom honom
räddades från undergång. I stor
utsträckning ställde B. sin auktoritet
och arbetskraft till förfogande för
stöd åt Böda korsets verksamhet i
Ryssland 1915—18. Vid hans avsked
1920 betygade konungen till
statsrådsprotokollet "sitt synnerliga
välbehag över det nit och den
plikttrohet, general Brändström städse
ådagalagt vid utövningen av honom
anförtrodda viktiga ämbeten och uppdrag,
och den självständiga hållning, han
under svåra förhållanden till gagn
för Sveriges intressen intagit". B. blev
led. av Krigsvet. akad. 1895 och
sera-fimerriddare 1919. — Gift 1886 med
Anna Vilhelmina Eschelsson. T. D.
Edvard Brändström.
3. Brändström-Ulich, Elsa,
sjuksköterska, filantrop, f. 26 mars 1888 i
S:t Petersburg. Dotter till B. 2. —
Efter avslutad skolgång var B. elev vid
Anna Sandströms seminarium
1906—-08 och var därefter bosatt i S:t
Petersburg. Vid krigsutbrottet 1914
utbildade hon sig genast till krigssyster i
Röda korset och ägnade sig sedan helt
åt sjukvården. När
invalidutväxling-en mellan de stridande länderna över
Sverige organiserats, tjänstgjorde B.
en tid på invalidtågen från finska
gränsen till Trelleborg men fick 1915
av Sv. röda korset i uppdrag att
bedriva hjälpverksamhet i de stora
fånglägren i Sibirien och Ryssland och
även inspektera förhållandena där.
Med ringa medel, ofta livsfarligt sjuk
och motarbetad av ryska
lokalmyndigheter men utrustad med okuvlig
energi och ovanlig
organisationsförmåga utförde B. under sina
strapatsrika resor ett ovärderligt
kärleksarbete bland centralmakternas
krigsfångar. Vid krigets slut hade B.
lyckats åstadkomma möjligheter för
hemsändning av fångarna, men ryska
revolutionen hindrade arbetets
fullföljande. Hon igångsatte i stället
ett stort organisationsarbete i syfte
att skydda de kvarhållna
krigsfångarna från ekonomisk och själslig
undergång. Hon skaffade dem
produktiv sysselsättning, uppmuntrade deras
bildningsbegär genom att anordna
föreläsningar och teateraftnar och
förmedlade brev och hälsningar till
deras familjer. Genom sitt
uppoffrande arbete lyckades B. rädda tusentals
liv. År 1920 återvände lion till
Sverige och väckte där ett livligt
intresse för sitt arbete. Genom att
publicera sina minnen från fånglägren,
"Bland krigsfångar i Rvssland och
Sibirien 1914—1920" (fyra uppl. 1921
—22), och genom en föredragsturné i
Förenta staterna skaffade hon medel
32 Svenska män och kvinnor I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
