Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burensköld, Burenskiöld, ätt - Burenskiöld, Jacob - Burenstam, ätt - Burenstam, Carl - Bureus, se Bure - Burman, se även Buhrman - Burman, Conny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Burenskiöld
506
Burman
Jacob Burenskiöld. Målning (detalj) av D.
von Krafft.
och Olof Bures släktnamn och blev far
till riksantikvarien Lars Bure (se
denne) och stadspresidenten i
Norrköping Nils Bureus (f. 1625, † 1681),
vilken 1654 adlades under namnet B.
Dennes son, generallöjtnanten och
guvernören Jacob Burenskiöld (se
nedan), upphöjdes i friherrligt stånd
1706. Med den sistnämndes son,
kammarherren friherre Jakob Henrik B.
(f. 1702, † 1754), utdog den
friherr-liga grenen på svärdssidan. Den
adliga grenen utgick på svärdssidan
med en ättling i fjärde led till Nils
Bureus, ryttmästaren Fale Henrik B.
(f. 1800, † 1827).
Burenskiöld, Jacob, friherre,
krigare, f. 25 dec. 1655 i Stockholm, † 12
mars 1738 på Fyllingarum i Ringarums
skn, östergötl. län. Föräldrar:
stadspresidenten Nils Bureus, adlad
Buren-sköld, och Eva Ulfvenklou. — B. blev
student i Uppsala 1671, gick i
krigstjänst 1675 och deltog i Skånska
kriget 1675—79, bl. a. i slaget vid
Landskrona, varefter han 1680—84
tjänstgjorde i olika utländska arméer. Efter
återkomsten till Sverige anställdes B.
1678 som ryttmästare vid Ostgöta
kavalleri, vilket han, efter olika in- och
utrikes uppdrag, var knuten till vid
det stora nordiska krigets utbrott.
Fram till 1706 deltog lian med
utmärkelse och under snabbt
avancemang till överstelöjtnant (1701) och
överste (1704) i fälttågen i Balticum
och Polen. Bl. a. var han med i
slagen vid Klissow (1702) och Warszawa
(1705). År 1706 utnämndes ban till
generalmajor av kavalleriet och
landshövding i Östergötland, varjämte han
upphöjdes i friherrligt stånd. Som
landshövding löste B. snabbt den
svåra uppgiften att nyuppsätta de
båda i Ukraina förlorade
östgöta-reg. År 1710 kämpade B. i Skåne
som Magnus Stenbocks närmaste man,
tillfångatogs vid Hälsingborg i febr.
men utväxlades s. å. och utsågs till
tf. överståthållare i Stockholm. Följ.
år förde B. som generallöjtnant
befälet över armén i Bohuslän, den
s. k. Västgötaarmén, men kunde på
denna post icke vinna någon
avgörande framgång. Åren 1711—16
verkade han som guvernör över Skåne
men motsvarade ej på denna post
konungens fordringar, varför han
avskedades. Hans ansenliga
förmögenhet satte honom i tillfälle att skapa
det s. k. Burensköldska
fideikommisset, bestående av Fyllingarum,
Iding-stad, Hyllinge, Hulterstad, Husby,
Sverkersholm, Borkhult, Gobo
manufakturverk m. m. i Östergötland. —
Gift 1694 med Elsa Appelgren. T. D.
Burenstam. Ätten är en gren av
östergötlandssläkten Burén (se
denna). Brukspatronen Olof Burén (f.
1752, † 1821), en yngre son till
namnets förste bärare Daniel Jonsson
Burén, adlades 1791 med namnet B. och
blev stamfar för den ännu fortlevande
ätten. Denne Olof B. blev känd som
förmögen brukspatron på Skyllbergs
bruk i Lerbäcks skn, Örebro län,
vilket bruk han inköpt 1776 och
betydligt utvidgade, och som byggherre av
Stjärnsunds slott med Dohnafors bruk
i Askersunds landsförs., Örebro län.
Han hade förvärvat Stjärnsund 1785
och lät 1798—1801 uppföra det i ädel
klassisk stil av C. F. Sundvall ritade
slottet, som senare kom i kunglig ägo.
En sonson till honom var historikern
och diplomaten Carl B. (se nedan).
Burenstam, Carl Johan
Reinhold, historiker och diplomat, f. 10
nov. 1829 på Skyllberg, Lerbäcks skn,
Örebro län, † 17 juni 1907 på
Tjäl-vesta, Snavlunda skn, samma län.
Föräldrar: överstelöjtnanten Johan
Daniel B. och grevinnan Mariana
Beata von Rosen. — B. inskrevs 1848
vid Uppsala univ., där han blev fil.
Carl Burenstam. Målning (detalj) av G. von
Rosen 1878.
kand. 1854 och fil. dr s. å. Han
tjänstgjorde därefter vid olika ämbetsverk
i Stockholm och från 1857 vid
beskickningarna i Paris, Berlin, Wien
och Konstantinopel samt 1858 även
vid Utrikesdep. i Stockholm. Ären
1870—95 verkade han i Bryssel och
Haag, från 1884 som ministre
pléni-potentiaire. ■—I sina depescher visade
han sig som en vaken rapportör, men
det är främst genom sitt historiska
författarskap han gjort sig känd.
Under sin vistelse i olika huvudstäder
fick han tillfälle till arkivforskningar
och utgav ett flertal historiska
skrifter, behandlande bl. a. Karl XH:s
och de sv. krigarnas hemfärd från
Turkiet (1872), drottning Kristinas
vistelse i Antwerpen och Bryssel efter
abdikationen (1891) samt
fredsunderhandlingarna mellan Österrike och
Turkiet i Schistova 1790—91 (1898).
Efter sitt avsked ur aktiv tjänst
publicerade han ur sitt privatarkiv på
Tjälvesta i Närke "Souvenirs de
Tjelfvestad" (1893), som innehåller
korrespondenser från 1700Ltalets slut
och 1800-talets början, och ur
Eriksbergs arkiv brevväxlingen mellan den
franske politikern greve Charles de
Montalembert och Carl Henric
Anckarsvärd (1905). — Ogift. T. D.
Bureus, se Bure.
Burman, se även Buhrman.
Burman, Johan Fredrik Constantin
(C onny), tecknare, teckningslärare,
f. 14 jan. 1831 i Stockholm, † 21 sept.
1912därstädes. Föräldrar: kamreraren
och ritläraren Abraham Johan B. och
Amalia Staf. — B. blev student i
Uppsala 1852 och avlade kameralex. där
1853 samt tjänstgjorde därefter vid
flera ämbetsverk i Stockholm. Han
slog dock snart in på konstnärsbanan
och var elev vid Konstakad. 1860—
68. B. var sedan anställd som
sång-och teckningslärare vid flera läroverk,
främsit Stockholms lyceum 1855—73
och Norra latinläroverket i Stockholm
1881—1905. Åren 1873—80 var han
lärare för prinsarna Gustav, Oscar och
Carl, Oscar II:s söner. B. blev 1883
ordf. i Stockholms
teckningslärarsäll-skap. — Som tecknare var B. mycket
produktiv och utställde flera gånger
akvareller och sotritningar med
stockholmsmotiv. Under pseud. Conny
utgav han en rad häften med
oförargliga och väl träffade skämtbilder,
ss. "Småplock ur papperskorgen"
(1866—68), "Krumelurer" (1869—70
och 1873—82) samt "Karrikatyrer"
(1883—94). Som teckningslärare
gjorde B. en insats för
teckningsundervisningens utveckling i vårt land. Han
utgav bl. a. flera läroböcker i sitt
ämne, ss. "Rit-kurs för skolan och
hemmet" (1873—77). Hans "Minnen"
(1904), "Post skriptum" (1905) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
