Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Börtzell, Algernon - Böttiger, släkt - 1. Böttiger, Carl Wilhelm - 2. Böttiger, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böttiger
527
Böttiger
teln hovintendent 1881. År 1886
transporterades B:s kontrakt med sv.
staten på det då bildade A. Börtzells
tryckeriab., vilket 1913 ingick i
Sveriges litografiska tryckerier. — B.
var intresserad kommunalman., led.
av Stockholms stadsfullmäktige 1881
—87 och 1889—1903 samt ordf. i
drätselnämnden 1896—1900. — Gift
1865 med Matilda Widmark. S. R.
Böttiger, sachsisk släkt, som blev
känd genom alkemisten Johann
Friedrich Böttger (f. 1685, † 1719).
Vid sina guldmakarexperiment
lyckades denne 1708 framställa det s. k.
röda porslinet (stengods) och 1709
det i Europa dittills okända äkta
porslinet ; han blev den förste dir. för den
i Albrechtsburg i Meissen nyinrättade
porslinsmanufakturen. En brorson
till honom, Daniel Wilhelm B. (f.
1700, † 1777), inkom till Sverige och
blev akad.-apotekare i Uppsala, där
han förvärvade Linnés och Abraham
Bäcks vänskap och gjorde en
uppmärksammad insats genom sina
odlingar av medicinalväxter. Han blev
farfar till skalden och prof. Carl
Wilhelm B. (B. 1) samt läkaren Gustaf
B. (B. 2), far till överintendenten
Jolin B. (B. 3).
1. Böttiger, Lars Fredric Gari
W i lli el m, skald,
litteraturhistoriker, språkforskare, f. 15 maj 1807 i
Västerås, † 22 dec. 187S i Uppsala.
Föräldrar: apotekaren Carl Fredrik
B. och Sofia Wilhelmina Hulphers. —
B. inskrevs 1825 vid Uppsala univ.,
där han 1S32 blev fil. kand., 1833 fil.
mag. och s. å. förordnad till e. o.
amanuens vid bibi. År 1835
utnämndes han till docent i praktisk filosofi,
1839 till e. o. adjunkt i tyska ocli
italienska litteraturen och 1845 till e. o.
prof. i modern litteratur. Han blev
prof. i estetik och modern litteratur
1S56 och vid professurens delning
1S58 efter eget val prof. i nyeuropeisk
Carl Wilhelm Böttiger. Målning (detalj) av
O. J. Södermark (Gripsholm).
lingvistik, modern litteratur och
estetik, från vilket ämbete han på grund
av en svår ögonsjukdom tog avsked
1867. B. företog en rad utrikesresor,
bl. a. 1835—36 i Danmark, Tyskland,
Österrike, Ungern, Italien, Schweiz,
Frankrike och Holland, 1839—40 i
Tyskland, då han nära ett år
uppehöll sig i Berlin, och 1851 i n. Italien
och de rätoromanska kolonierna i v.
Tyrolen och Graubünden. — B. erhöll
pris av Sv. akad. 1833, 1834, 1S40
och 1845 och av Vet. akad. 1867, blev
efter svärfadern, Esaias Tegnér, en
av de aderton i Sv. akad. 1S47, valdes
till led. av Vitt. akad. 1870 samt
tillhörde flera inhemska och utländska
lärda sällskap. — Romantisk
efterklang, särskilt från Tegnér, präglar
B:s "Ungdomsminnen från sångens
stunder" (1830, 3:e uppl. 1833) och
"Nyare sånger" (1833), där
"smärtans ocli kärlekens kavaljer" med
ledig och rutinerad versbehandling
tolkar en elegisk och trånfull
livsstämning. Fastän han egentl,
aldrig kunde frigöra sig från
sentimentaliteten, är tonen dock
friskare i "Lyriska stycken" (1837—39).
Hans sonettcyklar med bl. a.
historiskt fosterländska motiv (publicerade
1S56) betyda genom sin
epigrammatiska tillspetsning, som förebådar
Snoilsky, en viktig formell insats i
vår litteratur, och genom den
realistiska poesi, bl. a. visdiktning, som B.
odlade i anslutning till Runeberg,
påverkade han "signaturerna", vilkas
krets lian stod nära. B:s mest
personliga dikter, t. ex. "Blad på Disas
graf" och "Soldyrkaren", tillhöra hans
sista år. Till studentsångens fasta
repertoar har han bidragit med "O, liur
härligt majsol ler". I samband med
firandet av Gustav Adolfsminnet 1832
skrev lian "Hjältar, som bedjen,
striden och bloden", och det är han, som
till Geijers melodi skrivit "Stilla
skuggor breda sig i kvällen". En annan
genre, som han blev trogen livet
igenom, var det officiella festtalet. Som
dramatiker har B. framträtt med "En
majdag i Wärend" och ett
"nationaldivertissement", som skrevos i
samband med Karl XIV Johans
tjugofem-årsjubileum på tronen 1843 och
uppfördes på K. teatern ett trettiotal
gånger. —- Sin främsta insats har B. gjort
på prosans område. Som vetenskaplig
skriftställare, bl. a. i samband med
sitt banbrytande arbete för studiet av
de romanska språken vid Uppsala
univ., har han en framskjuten plats i
vår odlings historia. Hans
"Rheto-romanska språkets dialekter" (1854)
är redan genom sitt ämnesval
epokgörande, och om lians djupa intresse för
italienska språket och litteraturen
vittna de värdefulla arbetena "Itali-
Gustaf Böttiger.
enska studier" (1853), "Om Dantes lif
och skrifter" (1865) och "Dantes
Com-media divina" (1875). Svärfaderns,
Esaias Tegnérs, "Samlade skrifter"
utgav han i 7 bd 1847—51. Första
bandet inledes av en levnadsteckning, som
i sin art blivit klassisk. Den
kompletteras av B:s inträdestal i Sv. akad.
med dess karakteristik av Tegnérs
diktning. Bland hans övriga bidrag
till sv. litteraturforskning må nämnas
minnesteckningar i Sv. akad:s
handlingar över Samuel ödmann (1868),
Kellgren (1870), Stagnelius (1872)
ocli Nils von Rosenstein (1877),
vartill kommer hans framställning av
Auroraförb. (1874), där de förut
strängt bedömda fosforisternas
verksamhet granskas med oväld. I
"Sjelfbiografiska anteckningar och bref"
(1881), där påverkan av S. Ödmann
är tydlig, komma både hans skepsis
och hans naturliga kvickhet till sin
rätt, och i brev till A. F.
Lindblad på 1870-talet, där den förfinade
stilkonsten anknyter till tegnérska
traditioner, framträder han med vass
och illusionslös samhällsskildring (t.
ex. "Boggianos begravning"),
förebådande Strindbergs "Det nya riket".
— B:s personlighet kännetecknas
av manlig förtegenhet och knapp
saklighet i förening med en skygghet,
som draperade sig i yttre korrekthet
och satiriskt uttryckssätt. •—- Brev
från B. ingå i "Ur Esaias Tegnérs
papper", "Carl Snoilsky och lians
vänner" samt "Bref till A. F. Lindblad".
B:s "Valda dikter" med inledning av
Elof Tegnér utgåvos 1881, ny uppl.
1895. — Gift 1844 med Disa Gustafva
Tegnér. — Litt.: Paul Fröberg,
"Smärtans ocli kärlekens kavaljer"
(1930). N. B.
2. Böttiger, Thure Gustaf Olof,
läkare, f. 29 aug. 1817 i Västerås,
† 14 april 1887 i Stockholm. Bror till
B. 1. —- B. blev student i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
