Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. (Carlberg), Johan - 2. Carlberg, Johan - 3. Carlberg, Birger - 4. Carlberg, Johan Eberhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carlbeck
15
Carlberg
Johan Carlberg, Målning (detalj) av okäna
konstnär (Göteborgs domkapitel).
förvärvade C., delvis genom
egenmäktigt förfarande och nonchalerande
av skattebetalningen, en väldig
förmögenhet. Genom sitt pionjärarbete
på bruksrörelsens område, särskilt
genom sina anläggningar i
Klarälvsdalen, gjorde han en bestående insats
i den värmländska industrins
utveckling. — Gift 1634 med Christina
Olofsdotter Spaak. R. A.
2. Carlberg, Johan, biskop, f. 22
sept, 1638 i Karlstad, † 15 juli 1701 på
Burgården i Göteborg. Son till C. 1.
— C. studerade i Uppsala från 1655,
prästvigdes 1662 och for därefter
utomlands. Han vistades i Holland,
England och Tyskland 1662—78 och
blev därunder fil. mag. i Leipzig
1665 och teol. dr i Giessen 1677.
Efter hemkomsten kallades lian till
domprost i Göteborg och till
kyrkoherde i Göteborgs sv. förs. och
Fässberg 1679. På grund av sin utmärkta
predikogåva blev C. överhovpredikant
lios drottning Ulrika Eleonora (1687
—89). Under denna tid vann han
konungaparets och särskilt drottningens
stora förtroende. Han blev 1689
biskop i Göteborg, där han erhöll den
ömtåliga uppgiften att inom stiftet
’’utrota hos gemene man det danska
hjärtelaget". C. deltog i granskningen
av den nya psalmboken 1695 och
bevistade riksdagen 1697. Han var
mindre ämbetsmannamässigt präglad
iin de flesta av tidens sv. biskopar.
— Gift 1680 med Elisabet Agnes
Stroh(in). T. D.
3. Carlberg, Birger, präst, f. 23
mara 1640 i Karlstad, † i juli 16S3 i
Göteborg. Bror till C. 2. — C. blev
student i Uppsala 1656 ocli prästvigdes
1669, varefter ban blev hovpredikant
lios M. G. De la Gardie, adjungerad
kyrkoherde i Kristinehamn 1670 och
kyrkoherde i ölmehärad 1671. Efter
en utlandsresa, varunder lian blev fil.
mag. i Giessen 1674, utnämndes han
till kyrkoherde i Kristinehamn 1675
och erhöll följ. år rätt att även
behålla befattningen i ölmehärad. C.,
som var en omtyckt predikant, väckte
särskilt uppseende genom sitt
tragiska deltagande i en rättegång mot
en av sina släktingar, fru Sigrid
Flygge, f. Ekeliielm, mot vilken lian
riktade den anklagelsen, att hennes
efter makens död födda barn vore
understucket och köpt av en änka. Då
C. icke kunde förete bindande bevis,
dömdes han till döden 1682, men
domen mildrades därefter till böter och
förlust av ära och ämbete. Ett
vittnesbörd om hans efter rättegången
nedbrutna sinne är den gripande
psalm, "Then wederwärdighet, som
mig eländan trycker", vilken i bearb,
av J. Arrhenius intogs i 1695 års
psalmbok och därefter i både 1819
och 1937 års uppl. — Gift 1) 1676
med Anna Gudmundsdotler
Nordberg; 2) 16S0 med Birgitta
Henriks-dotter Schröder. R. A.
4. Carlberg, Johan Eberhard,
ingenjör, arkitekt, f. 24 febr. 1683 i
Göteborg, † 22 okt. 1773 i Stockholm.
Son till C. 2. —- C. blev volontär vid
fortifikationen 1700, löjtnant 1709,
stadsingenjör i Göteborg 1717, erhöll
kaptens avsked 1721 och blev
stadsarkitekt i Stockholm 1727. — C. var
den förste i raden av en
arkitektdynasti, som skulle få stor betydelse
för Göteborgs utveckling. Sin
arkitektutbildning fick lian vid fortifikationen.
Redan före tillträdandet av sin
befattning som stadsingenjör i Göteborg
tycks lian ha fått göra upp
stadsplaner för delar av staden och efter den
stora eldsvådan 1721 fick han
tillfälle att realisera sina idéer om
ordning och reda i tomtindelning och
gatusträckningar enligt det
rektangulära mönstret. Han uppgjorde också
ritningar till flera broar, till nytt
slakthus och till ombyggnad av
packhuset, där man kan spåra det
tessinska inflytandet i ornamentala
detaljer, medan formspråket i övrigt
snarare anknyter till inhemsk tradition
av rustikare slag. Som stadsarkitekt
i Stockholm under en stor del av
1700-talet har C. efterlämnat
förhållandevis ringa spår av praktisk
byggnadsverksamhet. Det viktigaste är
ombyggnaden av Storkyrkans
exteriör och uppförandet av det nya
tornkrönet (1736—43). C. lämnade en
mängd förslag till olika offentliga
byggnader i huvudstaden, bl. a. till
ett börshus vid Skeppsbron, ett
kombinerat börs- och rådhus vid
Stortorget samt ett rådhus i blandad
italiensk och holländsk senrenässans.
Det genomgående draget är där ett
fantasifullt användande av dekora-
tiva element enligt tessinsk tradition
på en byggnadskropp av kärvare
prägel. Rådhusfrågan löstes på det
sättet, att C. fick bygga om Bondeska
palatset efter branden 1753. Han
bevarade anläggningens barockkaraktär
men fogade in den i
slottsomgivning-arnas lugnare stil. En projektgrupp,
som förtjänar nämnas, är C:s olika,
förslag till ordnande av trakten n.
om K. slottet, vilka måhända varit av
visg betydelse för C. F. Adelcrantz’
och E. Palmstedts senare lösningar
av problemet. — C:s intresse för
stadsplanefrågor tog sig även i
Stockholm uttryck i regler för olika
stadsdelars bebyggelse, upprättande av
regleringskartor och ett förslag till
ordnande av trakten kring Klara sjö.
C:s förnämsta insats på detta
område var regleringen av Gamla
staden, där han genomförde
upptagandet av de småplatser, som kommo till
stånd på 1700-talet, ocli som i våra
dagar på nytt ansetts vara den rätta
lösningen av luft-, ljus- och
kommunikationsproblemen i den
tättbebyggda stadsdelen. -— Omedelbart efter
sitt tillträde som stadsarkitekt 172"
utarbetade C. förslag till ny
instruktion för denne med vidgade
maktbefogenheter. Enligt lians förslag till
ny byggnadsordning 1729 borde alla.
tomter inom ett kvarter göras lika,
stora, större i en förnämare trakt än
i en anspråkslösare och alla
byggnader vid en gata lika höga. För att
denna regularitet skulle kunna
genomföras, måste vidsträckta
fullmakter tilläggas stadsarkitekten, som
helst borde utföra alla "desseiner"
eller åtminstone granska och
godkänna dem. Bestämmelserna skulle
inte gälla endast huvudstaden, utan
allt stadsbyggande i landet borde
sortera under denna centrala myndighet.
De föreslagna reformerna stötte på.
hårt motstånd, och C. blev aldrig den
Johan Eberhard Carlberg. Målning (detalj)»
av J. H. Scheffel 1763 (Uddeholm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
