Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlson, Karl - Carlson, Mina, målarinna, se s. 32 - Carlson, Oscar, industriman, se s. 32 - Carlson, Sven - Carlson, släkt - 1. Carlson, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carleson
29
Carleson
till assessor i Göta hovrätt 1885, till
byråchef för lagärenden i Justitiedep.
1886, till revisionssekr. 1887 samt till
justitieråd 1889. — Ären 1886—89
var C:s verksamhet i övervägande
grad inriktad på lagstiftningsfrågor.
Han var led. av nya lagberedningen
och deltog i utarbetandet av bl. a.
förslag till ändring i vissa delar av
strafflagen, förslag till en allm. revision
av strafflagen och förslag ang.
bevisning inför rätta. Inom
Justitiedep. utarbetades under C:s ledning
bl. a. förslag till ny tryckfrihetslag.
Även efter utnämningen till
justitieråd ägnade C. mycken tid åt
lagstiftningsarbetet; han deltog näml. i
granskningen av remitterade
lagförslag till 1909, då granskningen
övertogs av det nybildade lagrådet. Även
ss. domare i Högsta domstolen gjorde
C. en ytterst värdefull insats och
ansågs på sin tid som en av
domstolens förnämligaste led. Han
förenade en lika snabb som säker
uppfattning och omfattande juridiska
kunskaper med ett vinnande sätt,
orubbligt lugn, gladlynthet och
godhjärtad humor. C. tog avsked från
jus-titierådsbefattningen 1917. —
Uppsala univ. utnämnde C. till jur.
he-dersdr 1900. — Gift 1888 med Ingrid,
Barbara Carlson.
Carlson, Mina. målarinna, se
s. 32.
Carlson, Oscar, industriman, se
s. 32.
Carlson, S v e n, industriman,
uppfinnare, f. 29 ma j 1S47 i Näsums skn,
Kristianst. län, † 12 maj 1924 i
Saltsjöbaden, Stockholms län. Föräldrar:
lantbrukaren och kyrkovärden Carl
Johnsson och Hanna Olsdotter. —
Efter mogenhetsex. i Lund 1863 blev
C. student i Uppsala 1865, fil. kand.
där 1870 och fil. dr 1872. Han
studerade vid Teknologiska inst. 1872—74
och flyttade till Ryssland 1S76, där
han var anställd vid furst Demidoffs
järnverk i Ural 1876—79 och senare
vid ab. Bröderna Nobel (i Baku och
Warszawa). Efter hemkomsten 1890
ägnade sig C. ivrigt åt
konstruktörs-och industrimannaverksamliet. För
att exploatera den 1895—98 uppfunna
Luxlampan grundade C. 1901 ab. Lux,
Stockholm (styr.-led. 1901—06). S. å.
var han med om att starta
glödnäts-fabriken ab. Keros i Södertälje
(styr.-led. 1901—16), 1908 ab. Ljungströms
ångturbin i Stockholm (styr.-led. 1912
—13 och v. ordf. i styr. för Sv.
tur-binfabriksab. Ljungström 1913—16)
samt 1913 ab. Astra, apotekarnes
kemiska fabriker i Södertälje. — Gift
1) 1880 med Hertha Bjar, f 1901; 2)
1902 med Elvira Svensson. S. R.
Carlson (Barkmaiiska släkten).
Äldste kände medl. var slottsfogden på
Karl Carlson.
Eskilstuna kungsgård Lars Barkman,
vars son, lagföraren i Lindes m. fi.
bergslager Carl Larsson Barkman (f.
1653, † 1699), var gudson till
kungsgårdens innehavare, pfalzgreven,
sedermera konung Karl X Gustav. Till
dennes minne antogo Carl Larsson
Barkmans sonsons barn släktnamnet
C. Ett av dessa, häradshövdingen
Gustaf C. (f. 1773, † 1813), blev stamfar
för den ännu fortlevande sv.
släktgrenen och far till historikern,
skolmannen och politikern Fredrik C. (C. 1).
Söner till denne voro historikern,
skolmannen och politikern Ernst C. (C.
2) och juristen Gustaf C. (C. 3).
1. Carlson, Fredrik Ferdinand,
historiker, skolman, politiker, f. 13 juni
1811 i Alsike skn, Stockholms län, † 18
mars 1887 i Stockholm. Föräldrar:
häradshövdingen Gustaf C. ocli Wendela
Christina Borell. — C. blev student i
Uppsala 1825, fil. kand. 1832 ocli
fil. mag. 1833. Han utnämndes 1835
till docent i allm. historia, 1844 till
adjunkt i historia och statistik och blev
1849 prof. i historia, allt vid Uppsala
univ. —• C:s förnämsta betydelse
ligger dels i den stora insats lian gjort
i omorganisationen av det sv.
undervisningsväsendet, dels i hans
omfattande historiska författarskap. Efter
mag.-graden företog C. 1834—36 en
resa till utlandet och var då i tillfälle
att vid Berlins univ. åtnjuta Leopold
von Rankes undervisning, varvid han
blev invigd i den nya historiska
forskningsmetodens principer om
källstu-dium och källkritik, vilket blev
avgörande för hans utveckling som
vetenskapsman. C. hade under sin
frånvaro utnämnts till docent i Uppsala
men lämnade befattningen redan 1837
för att undervisa Oscar I:s söner, ett
förtroendeuppdrag, som han skötte,
tills han 1846 kallades att som e. o.
prof. överta E. G. Geijers professur
i Uppsala. Dessförinnan hade C. be-
sökt England, ocli intrycken från
denna färd påverkade starkt lians
politiska uppfattning i liberal riktning.
—• Som akademisk lärare förstod C.
att genom sitt innehållsrika, klara
och fängslande föredrag intressera
sina lärjungar. Han har i viss mån
skapat formerna för undervisningen
i historia vid de sv. universiteten,
liksom han även genom att i Uppsala
bilda Historiska fören. givit
uppslaget till de vetenskapliga ämnesfören.
— C. inträdde i prästeståndet som
repr. för univ. vid riksdagen 1850—51
och deltog i de sex sista
ståndsriksdagarna. Han var led. av allm.
bevill-nings- och ekonomiutskottet (1850—
51, 1853—54), av statsutskottet flera
gånger mellan 1856 och 1885, av
bankoutskottet 1875 och av särskilt utskott
1853 och 1875. Från riksdagen 1856
—58 räknades lian till riksdagens
mer betydande krafter. Särskilt
bekant är hans försvar av De Geers
representationsreform 1862, och det var
hans därvid vunna relation till De
Geer, som medförde, att denne 1863
intog honom i sin första ministär ss.
chef för Ecklesiastikdep. I den norska
frågan ansåg C., som var varm
unionsvän, att det skulle bli till största
nyttan för unionen, om man
tillmötesgick de norska kraven. Sin vidsynthet
visade lian också i kampen för
religionsfrihet, där han bl. a. arbetade
på att få konventikelplakatet
upphävt, och han strävade efter att öka
församlingarnas inflytande vid
prästval. C. var dessutom medl. av flera
betydelsefulla kommittéer och kunde
därför inte ägna så mycket av den tid,
som blev över från riksdagsarbetet,
åt sin akademiska tjänst. Å andra
sidan gjorde han som riksdagsman
och statsråd en oerhört viktig insats
för undervisningsväsendets
förbättrande och bildningens höjande.
Redan 1843 hade han i en liten skrift
"Om svenska elementarläroverken
och deras förbättring" framlagt sitt
reformprogram med dess krav på att
skolan skulle inrättas för att
tillgodose samhällets olika ändamål och att
det skulle bli bättre sörjt för
lärarnas utbildning och ekonomiska
ställning. Vid riksdagen 1856—58 väckte
han förslag om bättre pensionering
för lärare. Han var ordf. i den
kommitté, vars arbete resulterade i 1859
års stadga för elementarläroverken
och 1862 års stadga om
avgångs-ex., varigenom studentex. vid univ.
ersattes med en mogenhetsprövning
vid läroverken under kontroll av
censorer. C. sökte även främja
folkskolans intressen och hade stor del i det
beslut, som 1856—58 fattades om
inrättande av småskolor och högre
folkskolor. Som statsråd (1863—70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
