Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Celsing, Gustaf - 2. Celsing, Gustaf - 3. Celsing, Ulric - 4. Celsing, Lars von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celsing
82
von Celsing
Gustaf Celsing. Målning (detalj) av A.
Eklund 1788.
till turk, en klagoskrift om detta till
sultanen, då denne var på väg till
fredagsbönen i Sofiamoskén, greps
genast för att halshuggas men släpptes,
då det visade sig, att lian var svensk.
Denna händelse berättas av
Heidenstam i "Gustaf Celsing" i
"Karolinerna". — C. blev registrator vid
Utrikesexpeditionen 1714, adlades 1718,
blev expeditionssekr. vid
Utrikesexpeditionen 1720, kansliråd 1728 ocli
statssekr. 1739 samt erhöll
hovkanslers avsked 1743. Han slöt sig till
hattpartiet ocli förfäktade särskilt
värdet av ett förbund med Frankrike
och Turkiet. — Gift 1720 med Anna
Helena Wallrave. T. D.
2. Celsing, Gustaf, friherre,
diplomat, ämbetsman, f. 9 jan. 1723 i
Stockholm, † 30 jan. 17S9 därstädes.
Son till C. 1. — C. blev student i
Uppsala 1733 och ägnade sig, liandledd av
fadern och Olof Celsius d. ä., åt
förberedelser för diplomatisk tjänst i
Turkiet. Han sändes 1745 till Turkiet
för att ta hand om legationens
till-hörigheter efter den sv. ministern E.
Carlesons hemkallande men fick
under de närmaste ären den viktiga
uppgiften att inför hotet från
Ryssland stärka förbindelserna mellan
Turkiet ocli Sverige och förmå
Turkiet till ett fast uppträdande mot
Ryssland. C. skötte sitt svåra
åliggande med stor skicklighet och lyckades
med hjälp av den franske
ambassadören vinna auktoritet åt de sv.
önskemålen beträffande Turkiets hållning
till Ryssland. Han utnämndes 1750
t ill envoyé i Konstantinopel ocli skötte
till år 1773 de sv. förbindelserna med
Turkiet på ett sätt, som tillvann sig
allm. erkännande, bl. a. från Fredrik
den store i Preussen. Svårigheterna
ökades ytterligare genom
"alliansernas omkastning" 1756, som
sönderbröt C:s system. Vänskapen mellan
Sverige och Turkiet svalnade
märkbart, men C. lyckades bevara sin
personliga prestige. Efter hemkomsten
1774 tillträdde han posten som
president i Kommerskollegium. Han
upphöjdes i friherrligt stånd 1778. -—
C. efterlämnade ett bibi. med bl. a.
orientaliska handskrifter. — Ogift.
T. D.
3. Celsing, ülric, diplomat,
orientalist, f. 7 dec. 1731, † 25 nov. 1805 i
Stockholm. Bror till C. 2. — C.
studerade vid Uppsala univ., där han 1750
erhöll testimonium academicum.
Liksom sin far ocli sin äldre bror Gustaf
C. (C. 2) bestämde han sig för den
diplomatiska banan och ingick som e. o.
kanslist i Utrikesexpeditionen. År 1756
utnämndes han till kommissionssekr.
vid beskickningen i Konstantinopel,
där hans bror var beskickningschef,
och utsågs 1770 till dennes
efterträdare. Under sin tioåriga verksamhet
som sv. repr. i Turkiet nådde C.
icke minst genom sina grundliga
studier av det turkiska språket intim
kontakt med Portens ledande
statsmän och lyckades bevara deras
förtroende utan att äventyra de sv.-ryska
relationerna. År 1777 förordnades
han att tillika uppehålla befattningen
som sv. konsul i Smyrna och ss. sådan
utöva kontrollen över den sv.
levant-liandeln. Sin lediga tid ägnade C. åt
studier av den orientaliska
litteraturen; särskilt ivrigt ökade lian den
samling av arabiska, persiska och
turkiska handskrifter, som lians far
och bror sammanbragt. Den
värdefulla samlingen förvaras i enlighet
med C:s testamente i Uppsala
univ.-bibl. På egen begäran återkallades C.
1780, utnämndes efter två års vistelse
i hemlandet 1782 till envoyé vid
kursachsiska hovet i Dresden och
förflyttades 1787 därifrån till kejsarhovet i
Wien. Någon förbättring i
relationerna mellan kejsaren och Gustav III
OTric Celsing. Pastell (detalj) av J.
Forsslund.
Lars von Celsing. Målning (detalj) av O. J.
Södermark 1827.
kunde C. dock icke åstadkomma, och
redan 1789 begärde han sitt avsked.
Han anlitades i hemlandet i en del
offentliga värv, var bl. a. led. av
lanthushållningskommittén 1793—94 och
revisor i Riksgäldskontoret 1799 men
ägnade återstoden av sitt liv
huvud-sakl. åt skötseln av sina gods, som
lian gjorde till fideikommiss för sina
brorsbarn. Han blev hedersled, i Vitt.
akad. 1792. — Ogift.
4. Celsing, Lars Gustaf von,
brukspatron, lantbrukare, f. 14 febr.
1804 i Stockholm, † 5 april 1881
därstädes. Föräldrar: majoren Lars
Gustaf C. och Fredrika Gustava
Waek-lin. Brorsons son till C. 2 och C. 3. —
C. blev student i Uppsala 1819 ocli
underlöjtnant vid Ingenjörkårens
fält-mätningsbrigad 1824. Han tog avsked
1829 för att tillträda förvaltningen
av släktens stora egendomar (se
släktöversikten). Under C:s ledning
genomgick Hällefors styckebruk en
storartad utveckling. I syfte att främja
masugnsdriften införde han talrika
tekniska nyheter; lian byggde t. ex.
en mekanisk verkstad 1833 och
uppsatte en ny manufaktur- och
stamphammare 1859. I st. f.
kanongjut-ningen, som lagts ned redan
tidigare, producerades kökskärl, spisar,
bruks- ocli sågverksmaskiner,
järnvägsgodsvagnar, lantbruksmaskiner
o. dyl. Av konsthistoriskt intresse
äro Karl XIV Johans monument i
Uppsala (1854) och pumpen på S:t
Eriks torg i samma stad, båda gjutna
vid Hällefors. Vid sidan av
bruksdriften ägnade C. livligt intresse åt
skogsskötseln, jordbruket och
krea-tursaveln på de olika släktgodsen.
Redan tidigt framträdde lian i
Södermani. läns hushållningssällskap, vars
ordf. lian var 1857—59. Om det stora
anseende, som C. på grund av sin
initiativrikedom, sitt outtröttliga pion-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
