Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Celsius, Olof, d. ä. - 5. Celsius, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Celsius
84
Celsius
Olof Celsius d. ä.
Gravyr av J. Gillberg.
"De runis Helsingicis observationes
quædam" (i "Nova acta Regiæ
socie-tatis scientiarum Upsaliensis", 1,
1773), det otryckta arbetet "Svenska
runstenar" (i K. bibi.) med noggrant
utförda beskrivningar av
runinskrifter jämte "Monumenta quædam
Sveo-Gothica temporibus suis reddita" (i
"Acta literaria Sveciæ", 1726—36),
vari C. daterar större delen av våra
runinskrifter med utgångspunkt från
deraa innehåll till tiden för
kristendomens spridande i Sverige. I
jämförelse med föregångare och samtida
ger C. en högst exakt avbildning och
översättning av runristningarna. Han
presenterade också i sina skrifter om
hälsingerunorna i utarbetad och
utvidgad form faderns tolkning av
desamma. I dessa frågor råkade han
i en häftig polemik med E. J. Biörner,
som fasthöll vid den fantasifulla men
ovederhäftiga rudbeckianska
traditionen. — C. hade av fadern ärvt
medeltida handskrifter, bl. a. det
kända Vadstenadiariet, behandlade
dessa i flera avhandl. ocli gjorde
samlingar till det medeltida Sveriges
kyrkohistoria men fick aldrig
tillfälle att på detta område föra sina
forskningar fram till ett avslutat
verk. Han intresserade sig i sitt
vetenskapliga arbete även för
topo-grafiskt-historiska landskapsbeskrivningar. Ända från början av sin
prof.-tid planerade han ett verk över de
bibliska växtnamnen. Ären 1745—47
utgav han slutligen i 2 delar sitt
berömda verk "Hierobotanicon sive de
plantis Sacræ Scripturæ", som i
bibel-exegetiken förenar ett par av C:s
vetenskapliga huvudsträvanden, den
orientaliska filologin och botaniken;
det bildar en höjdpunkt i hans
vetenskapliga livsverk och gjorde hans
namn känt i hela Europa. — Som
akademisk lärare var C. pedagogiskt
intresserad, energisk och
framgångsrik. Han skötte dessutom ofta
rektoratet vid univ. och fann sin arbets-
förmåga tillräcklig även för
kyrkliga ämbeten; religiöst var han helt
ortodox. Han blev kyrkoherde i Börje
prebendepastorat 1707, i Vaksala 1727
och domprost i Uppsala 1736. C.
deltog även i arbetet inom den
vetenskapliga sammanslutning, som från
"Bokvettsgillet" förvandlades till Vet.
soc. i Uppsala, och var led. av Vet.
akad. från 1739. Av C:s papper
återfinnas delar bl. a. i K. bibi. och i
univ.-bibl. i Uppsala och Lund. —
Gift 1700 med Margareta
Insulander. T. D., (S. L.).
5. Celsius, Anders, astronom, f.
27 nov. 1701 i Uppsala, † 25 april
1744 därstädes. Son till C. 2. — C.
blev student 1711, fil. mag. 1728 och
docent i matematik 1729, uppehöll
professurerna i matematik och
astronomi 1729 samt utnämndes till prof.
i astronomi 1730, allt vid Uppsala
univ. Han var univ:s rektor vt 1739
och ht 1743. År 1724 blev lian
amanuens hos Vet. soc. i Uppsala och
utsågs till sekr. där 1725 samt till led.
1730. Han invaldes i Vet. akad. 1739
och tillhörde därjämte ett flertal
utländska lärda sällskap. — C. visade
redan som skolpojke sällsynta
matematiska anlag, och de juridiska
studier han på föräldrarnas önskan
började övergav lian inom kort för att
helt ägna sig åt matematiken. Då
undervisningen vid univ. i detta ämne
var tämligen undermålig, studerade
lian för privatlärare och gav snart
enskilda, talrikt besökta kollegier i
matematik; för dessa utgav han vid
26 års ålder boken "Arithmetica eller
Räkne-konst" (1727), vilken därefter
länge begagnades vid
gymnasieundervisningen. Emellertid hade C. redan
tidigare alltmer vänt sig till fysiken,
som var bättre företrädd vid univ.,
och hans första vetenskapliga
arbeten tillhöra experimentalfysiken och
särskilt meteorologin; den allra första
uppsatsen (i Acta literaria 1724)
handlar om hans iakttagelser över
barometerståndets ändring i Sala
gruva. C. erhöll i uppdrag att utge
almanackan och införde däri även
väderleksförutsägelser, baserade på äldre
observationer. De av honom
publicerade almanackorna äro för åren 1728—
37, 1740—41 och 1743^5, vartill
kommer en "Siö-calender" för år 1743.
Då C. 1730 erhöll professuren i
astronomi, hade den under de närmast
föreg, femtio åren innehafts av hans
morfar Anders Spole, hans morbror
Pehr Elvius d. ä. och hans far samt
därunder varit ur släktens besittning
blott fem år. Enär de astronomiska
instrumenten voro föråldrade eller
odugliga till observationer, företog C. 1732
—-36 en längre utrikes resa för att
studera olika observatorier och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
