Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Chemnitz, Martin - 2. Chemnitz, Bogislaus Philipp von - Chenon, Paschilius Dionysius - Chesnecopherus, släkt - 1. Chesnecopherus, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Chemnitz
95
Chesnecopherus
Föräldrar: kanslern Martin
Chønini-tius och Margareta Cameraria. — C.
studerade vid univ. i Rostock och
Tübingen ocli blev jur. utr. dr i
Rostock 1623. Han blev bisittare i
hol-stein-gottorpska hovrätten 1627 och
var vid Gustav II Adolfs ankomst
till Tyskland 1630 staden Hamburgs
repr. vid kurfurstedagen i
Regensburg. I dec. s. å. blev han sv.
geheimeråd och generalkrigskommissarie i
frankiska och schwabiska kretsarna,
och 1631 var han ombud vid
Leipzigkonventet och sändes därefter till
Nürnberg, där han gjorde
betydande insatser inom det hemliga
underrättelseväsendet och energiskt
propagerade för protestanternas
anslutning till Sverige. I juni 1632
assisterade han Gustav Adolf i
fredsförhandlingarna med rådet i Nurnberg
och tog sedan verksam del i
erövringen av Regensburg (1633), där han
stannade som resident, tills staden
förlorades i juli 1634. Då svenskarna
s. å. besegrats vid Nördlingen,
övergick lian i fransk tjänst. Genom att
avvärja myterier bland de sv.
trupperna lyckades han dock 1635—36
uträtta mer till Sveriges gagn än vad
han tidigare gjort. Som belöning
härför erhöll han genom Axel
Oxenstierna ett par gods i Westfalen. Strax
därefter blev han emellertid
tillfångatagen av de kejserliga och satt sedan
fängslad i Wien till 1641, då han
utväxlades av svenskarna och trädde i
sv. tjänst vid Lennart Torstensons
armé. -—- Ogift. R. A.
2. Chemnitz, Bogislaus
Philipp von, före adlandet Chervmitius,
historiker, f. 9 maj 1605 i Stettin, †
1678, troligen 17 maj, på Hallsta i
Dingtuna skn, Yästmanl. län. Bror
till C. 1. — C. inskrevs vid univ.
i Rostock 1616 och i Jena 1625
samt gick i holländsk krigstjänst
troligen 1627 och i sv. krigstjänst omkr.
tre år senare. Han tjänstgjorde i
Pommern, efter 1637 inom den
militära förvaltningen, och uppnådde
kaptens grad. Han anses vara förf.
till den politiska skriften
"Disserta-tio de ratione status in imperio nostro
romano-germanico", utg. omkr. 1640
av pseud. "Hippolithus à Lapide".
Skriften gör med mycken lärdom
propaganda för idén om
furstesuveränitetens berättigande gentemot
kejsarmakten; möjligen stod förf. under sv.
inflytande. C. kom vid denna tid i
förbindelse med Axel Oxenstierna ocli
flyttade 1642 till Sverige.
Inspirerad av Oxenstierna grep han sig an
med att skriva historien om Sveriges
krig i Tyskland och blev 1644
officiell sv. rikshistoriograf med särskild
uppgift att skriva för tyskt forum.
Resultatet av C:s arbete blev det stora
verket "Der Königlich schwedische in
Teutschland geführte Krieg", varav
första delen utkom 1648, även på
latin, omfattande tiden till Gustav
Adolfs död, samt andra delen 1653,
omfattande tiden 1632—36.
Manuskripten till de övriga, otryckta
delarna brunno upp vid slottsbranden 1697
utom fjärde delen (om Lennart
Torstenson), som jämte ett fragment av
tredje delen (rörande 1636) utgavs av
F. A. Dahlgren 1855—59. C:s arbete,
varav de tryckta delarna omfatta
över 2 700 sidor, återger troligen
särskilt Axel Oxenstiernas syn på
ämnet. Första delen bygger på tryckta
källor; för övriga delar begagnade C.
huvudsakligen vad han fann i
Riksarkivet. Då han till stor del avskrev
sina källor, av vilka många gingo
förlorade vid slottsbranden 1697, är
verket fortfarande av betydelse som
materialsamling. Det torde för övrigt
bevara även muntliga upplysningar.
— C. adlades 1648, erhöll s. å. av
Axel Oxenstierna gården Hallsta i
Dingtuna skn, Västmanl. län, och fick
1675 titeln hovråd. — Gift 1646 med
Margareta (von) Ahlborn. T. D.
Chenon [sjsnå’g], Paschilius
Dionysius, harnesktryckare
(troligen densamme som Påke Gilliusson
eller Påke harnesktryckare), f. mot
slutet av 1500-talet i Frankrike, † på
1630-talet i Filipstad. — C. är en av
föregångsmännen inom vår
järnhanterings historia såtillvida, som lian
troligen var den förste, som till Sverige
värvade bruksarbetande och
smides-kunniga valloner. Han var en av de
ledande vid de värmländska
kronobruken och var av särskild betydelse
för vapentillverkningen vid
Nykrop-pa-Fors. — Från C. härstamma på
mödernet flera släkter. —- Gift med
Johanna Pedersdotter. R. A.
Chesnecopherus [kesnekå’f-], släkt,
härstammande från pastorn i Ekeby i
Närke, sedermera prosten i
Västernärke Lars Klasson eller Laurentius
Nicolai (f. omkr. 1540, † 1606), som
var gift med Ingegärd Svensdotter, en
dotter till Kristina Olofsdotter,
syster till den under Gustav Vasas tid
kände ämbetsmannen jur. dr Andreas
Olai och läkaren Benedictus Olai.
Lars Klasson bevistade Uppsala möte
1593. Två av hans söner antogo
namnet C. (troligen en latinisering av
födelseorten Ekeby), hovkanslern Nils
C. (C. 1) samt fysikern och läkaren
Johan C. (C. 2). Flera årtionden efter
C. l:s död uppstod om hans adelskap
en långvarig process, som 1660
slutade med regeringens förklaring, att
han varit adelsman och att hans
efterkommande skulle bära namnet
Lillie-ram. Visserligen hade ätten då redan
utslocknat på svärdssidan, men på
grundval av domen fick C:s dotter
Beata behålla de av henne innehavda
frälsegodsen. Med henne utgick
släkten 1683.
1. Chesnecopherus, Nils,
ämbetsman, f. 1574 troligen i Ekeby skn,
Örebro län, † 15 april 1622 troligen
i Nyköping. Föräldrar:
kyrkoherden Lars Klasson och Ingegärd
Svensdotter. — C. reste omkr. 1590
utomlands för studier och blev fil.
mag. i Marburg 1593; två år senare
blev han hovmatematiker hos
lantgreve Moritz den lärde av
Hessen-Kassel. År 1596 fick han ekonomisk
hjälp av hertig Karl för fortsatta
studier och blev 1599 prof. i
matematik vid Marburgs univ. samt 1600
jur. dr därstädes. Han återvände
därefter till Sverige, anställdes i
Kansliet 1601 och blev genom
utnämningen till hovråd och hovkansler 1602
dess chef. Från denna tid var C. Karl
IX :s liandgångne man i dennes kamp
mot adeln och figurerade i de
politiska rättegångarna, bl. a. 1605 mot
Hogenskild Bielke m. fi., samt
utarbetade 1604 ett förslag till överdomstol
i Karl IX :s hårda anda. Prästerskapet
bekämpade lian i enlighet med Karl
IX :s kyrkopolitik, bl. a. genom att
å dennes vägnar inspektera Uppsala
univ. och minska anslagen till dess
teologiska professurer. Under ären
kring Karl IX: s kröning var C. bl. a.
sysselsatt med att utarbeta den
avsättningsskrift, som inför utlandet
skulle förklara de gångna årens
politiska omvälvning i Sverige. Den
underkastades en skarp revision av
upp-salaprof. Johannes Messenius, som
C. redan förut hade svårt att umgås
med, bl. a. därför att han förlänats
med förbrutna gårdar, som Messenius
gjorde anspråk på genom sitt
giftermål. — C. deltog ofta i sv.
beskickningar till utlandet, bl. a. i sällskap
med den unge Axel Oxenstierna, som
under Karl IX: s senare år blev adelns
företrädare i riksstyr. gentemot C.,
vilken stod som repr. för
sekreterar-regementet. Som sv. sändebud i
Danmark 1610 blev han ej mottagen
av-Kristian IV, möjligen på grund av sin
ofrälse börd. (Om C:s adelskap se
under släkten C.) Han ansågs därefter lia
drivit fram kriget med Danmark och
möttes därför med ovilja, då kriget
gick illa. Tronskiftet 1611 medförde
hans fall genom att Gustav II Adolf
godkände Axel Oxenstiernas
aristo-kratiskt-konstitutionella författningsprogram, enligt vilket det inte längre
fanns plats för ofrälse kungatjänare.
Som änkedrottning Kristinas
hovkansler från 1612 försvarade C. med
bitterhet de sv. furstendömenas krav
på militär och juridisk
självständighet gentemot den nya riksstyr. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
