Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Chydenius, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chydenius
103
Chydenius
och därför hatade s. k. bottniska
handelstvånget, som för de ovan
nämnda städerna förbjöd all handel s.
om Stockholm. C:s stora tillfälle kom,
då Österbottens kaplaner valde
honom till medl. av prästeståndet vid
1765—66 års riksdag, under vilken
han passionerat deltog i hattväldets
störtande och icke utan hätskhet
utkrävde straff åt de fallna
makthavarna. Han tillhörde under
riksdagen stora deputationen och dess
tryckfrihetsutskott,
bevillningsdepu-tationen, fiskerideputationen samt
allm. besväredeputationen och satte
i hög grad sin liberala prägel på
yttranden ocli beslut i många
skiftande frågor. Framför allt gäller
detta den då antagna
tryckfrihetsförordningen och den nya
fiskestadgan, vår första allm. fiskerilag,
som gav fiskerätten uteslutande åt
strandägaren. En framgång för C.
var också, att bottniska
handelstvånget upphävdes. Med sin
översvallande energi fick C. även tid att
under riksdagen utarbeta bl. a. fyra
betydelsefulla och delvis sensationella
politiska broschyrer. I "Källan till
rikets wan-magt" angrep han
produktplakatet, som på det övriga
landets bekostnad gynnade
monopolis-tiska strävanden hos de ledande
stockholmska rederierna, och bröt staven
över merkantilismen. I "Den
nation-nale winsten" framlade han därefter
med stor klarhet den ekonomiska
liberalismens program. Verklig
sensation väckte lian med sin 1766 utg.
broschyr "Rikets hjelp, genom en
naturlig finance-system", i vilken han
föreslog en likvidering av den föreg,
in-flationistiska penningpolitiken genom
en myntrealisation enligt gällande
kurs — den princip, som följdes 1776.
Innan skriften kom ut, hade
emellertid riksdagen fattat beslut i annan
riktning om penningpolitiken, och C.
liade då icke opponerat sig. Detta
berodde på att han först därefter satt
sig in i frågan. Hans offentliga
klander i efterhand av ett redan fattat
beslut uppfattades av rikets
maktägande ständer som ytterst
skandalöst, och han kallades till förhör
inför sekreta utskottet, samtidigt som
prästeståndet fick en reprimand för
att det tillåtit broschyrens tryckning.
C. föll till föga, förklarade sig
ingalunda ha velat klandra ständerna och
anhöll om förlåtelse. Prästeståndet
förklarade honom därefter förlustig
riksdagsinannaskapet för pågående
och följ. riksdag. I st. f. den av
honom rekommenderade nedskrivningen
av penningenheten inleddes enligt
riksdagsbeslutet en höjning av
penningvärdet, vilket emellertid
medförde svåra ocli oförutsedda förluster
Anders Chydenius.
Mezzotintogravyr av J. F. Martin 1805.
genom ett våldsamt kursfall,
varigenom C. rehabiliterades, fastän inte
heller hans resonemang visade sig
verklighetstroget. — C. deltog senare
i 1778—79 och 1792 års riksdagar.
Dessförinnan utgav han 1777 som
svar på en prisfråga en skrift om
lanthandeln, i vilken han som vanligt
pläderade för fullständig frihet och
bd. a. åberopade sig på den franske
statsmannen Turgots auktoritet. Vid
1778—79 års riksdag ingrep lian i
den offentliga debatten om
tjänstehjonsförhållandena med anledning av
en tidn.-artikel, vars förf.
påyrkade en strängare behandling av
tjänare. C. utgav hösten 1778 "Tankar
om husbönders och tienstehions
naturliga rätt" och uttryckte där sitt
lidelsefulla krav på en allm. personlig
frihet och rättvisa åt "den
arbetande hopen". Tjänstehjonsstadgans
bestämmelser ansåg C. innebära våld på
person och krävde därför fullständigt
fria avtal mellan husbönder och
tjänare, endast med flyttnings- och upp-
sägningstiderna lagfästade, varjämte
han frågade, varför samma brott
skulle bestraffas så mycket hårdare,
när det gällde en tjänare än när det
gällde lians husbonde. Det av honom
författade utskottsutlåtandet i
tjän-stehjonsfrågan föranledde emellertid
ingen åtgärd. Däremot bidrog han i
hög grad till riksdagens beslut om
utvidgad religionsfrihet (1781) och
försäkrade sig om konungens
personliga gillande, innan frågan väcktes på
riksdagen. -—• Gustav III:s
upplysningsvänliga inrepolitiska reformverk
var för övrigt i allmänhet ägnat att
inge C. tillfredsställelse. — C.
tillhörde 1792 års kommitté för
lantbrukets upphjälpande i Österbotten
och författade till en prisfråga 1799
en skrift om det finska lantbrukets
problem, vari han rekommenderade
en fullständig privat ägande- och
dispositionsrätt över all jord. — Gift
1755 med Beata Magdalena Mellberg.
— Litt.: E. G. Palmén, "Politiska
skrifter, af A. C." (1877—80); G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
