Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Clason, Johan - 2. Clason, Jan - 3. Clason, Isaac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clason
106
Clason
Edward Clason.
1. Clason, Johan (Claeson,
Claesson, Classon), affärsman, f. 2 febr.
1667, † 6 mars 1747 i Stockholm.
Möjligen son till masmästaren vid
Forsmarks bruk i n. Uppland Clas Fark
eller Ferk. — C. flyttade till
Stockholm, blev borgare som hökare
därstädes 1694 och innehade senare
liökeri-affär i Gamla staden. Redan på
1710-talet var C. en ansedd grosshandlare.
Liksom andra stockholmska köpmän
bedrev han i samband med
grosshandeln redareverksamhet, upptog även
fraktfart på Medelhavet och var en
av stiftarna av Levantiska kompaniet,
som 1738 erhöll oktroj med monopol
på handeln med Levanten. C:s eget
rederi omfattade slutligen enligt
bouppteckningen tio fartyg ocli talrika
skeppsparter till ett sammanlagt
värde av 266 600 dlr kmt. — Om
C:s ovanliga kapitalstyrka redan på
1710-talet vittnar den stora
expansion, som då inleddes genom
förhandlingar med överstelöjtnanten M.
Flemings stärblius. O. inköpte 1719 det
stora flemingska bruket Graninge i
Ångermanland och 1723 det på
Blasieholmen i Stockholm belägna
flemingska skeppsvarvet. Det senare
företaget kompletterade C:s
affärsverksamhet på organiskt sätt. Han
kunde därefter själv bygga och
reparera sitt rederis fartyg, som lastade
bl. a. handelshusets egna varor. Även
varvsdriften måste lia varit
betydande; bouppteckningen värderar
nämligen varvets inventarier inklusive
två halvfärdiga skepp på stapeln till
167 000 dlr kmt. — Ännu större
betydelse för C:s rörelse hade förvärvet av
Graninge bruk, som omfattade
masugn, hammarsmedja och ett
manufakturverk. I stället för masugnen vid
Graninge, som 1734 förstördes av en
eldsvåda, byggde C. i kompanjonskap
med Jakob Polack en ny vid Bollsta,
och kort därefter uppförde lian en ny
hammarsmedja vid Sollefteå. Trots
försämrade järnkonjunkturer och
många svårigheter utvidgades
bruksrörelsen under C:s ledning år efter
år. Han efterlämnade en förmögenhet
på en och en halv mill. dlr kmt och
ett stort köpmanshus. — Genom sina
barns giften blev C. nära förbunden
med Jakob Polack, Jonas Alströmer,
Anders Plomgren och Karl Wittfoth.
Han var riksdagsman i borgarståndet
1726—27. — Gift 1703 med Anna
Marlier.
2. Clason, Johan (Jan),
affärs-och industriman, f. 1704 i Stockholm,
† 1790. Son till C. 1. — C. erhöll en
grundlig merkantil utbildning, var
på 1730-talet som chef för firman
Alström och Clason bosatt i London
och tjänstgjorde som sv. konsul
därstädes. I början av 1740-talet
återvände lian till Stockholm. Efter
faderns död 1747 övertog C. för
arvingarnas räkning ledningen av
Blasie-holmsvarvet, som under hans
dispo-nentskap byggde "präktiga" skepp,
bl. a. åt Ostindiska kompaniet. Efter
brodern Jacobs död 1750 blev C. även
disponent för Graninge bruk. Han
liade "både intresse och insikter i
bruksrörelsen" och inlade stora
förtjänster om Graninges förvaltning.
Men lians övriga affärer, spec.
Blasie-holmsvarvet, hindrade honom att helt
ägna sig åt den krävande
bruksförvaltningen, som han därför 1769
överlämnade åt sin brorson Jacob
Ephraim. På 1770-taJet uppstod
mellan C. och landshövdingen i
Väster-norrl. län friherre Carl Bunge, gift
med en brorsdotter till C., en
vidlyftig familjetvist, som resulterade
i en stor process och slutade med
utslag till C:s nackdel. Han begärde
6ig därefter i konkurs 1785. Några år
senare nedlades det stolta clasonska
varvet på Blasieholmen. —- C. bedrev
vid sidan av sin industriella
verksamhet allvarliga vetenskapliga studier
på nationalekonomins område och
författade ett stort antal uppsatser,
särskilt om bruksrörelsen (bl. a.
"Jämförelse mellan bruksliandteringens
och trähandelns nytta för riket",
1752). C. tillhörde Jernkontorets
grundare. Han invaldes 1745 i Vet. akad.
och höll som dess preses 1751 och 1769
uppmärksammade tal "Om Sveriges
handels omskiften". Dessa tal "höra
till de första försöken i svensk
handelshistoria" (J. A. Almquist). — Gift
1) med Maria Ahlström, † 1741; 2)
med Margareta Worster. — Litt.:
J. A. Almquist, "Graningeverken"
(1909).
3. Clason, Isaac, affärsman, f.
1710 i Stockholm, † 30 aug. 1772
därstädes. Bror till C. 2. — Efter en
sjuårig merkantil utbildning utom-
lands etablerade sig C. 1739 i
Stockholm, där han snart intog en
framskjuten plats bland stadens
storköpmän. Sedan hattarna 1739 hade
kommit till makten, blev C., som var nära
besläktad med inflytelserika
parti-medl., inom kort en av målsmännen för
hattpartiets ekonomiska
expansionspolitik. Han framträdde på
1740—50-talen bl. a. som en av stiftarna av
Sjömanshuset i Stockholm, som styr.-led.
1 Sjöassuranskontoret, i
Överassurans-rätten, i Konvojkommissariatet, i
Tullarrendesocieteten och framförallt
1750 som initiativtagare till
Saltkontoret. Denna institution skulle enligt
C:s plan lia till uppgift att utjämna
saltets prisfluktuation genom att mot
en viss avgift uppköpa, belåna och
delvis reexportera de saltlaster, som
då utgjorde nästan den enda
returvaran för den sv. fraktfarten på
Medelhavsländerna och som väsentligt
överstego landets saltbehov. C:s
förslag godkändes 1750 genom ett k.
brev; han blev själv en av kontorets
dir. och innehade denna befattning
till 1764. Kontorets arbete var till en
början framgångsrikt, men när det
bohuslänska sillfisket på 1750-talet
förorsakade en ökad efterfrågan på
salt, medan saltimporten samtidigt
minskade, särskilt efter sjuåriga
krigets utbrott, uppstod brist på salt.
Det allm. missnöjet vände sig då mot
Saltkontorets förvaltning, framför allt
mot den alltmer stegrade
saltavgiften, och framtvang 1762 dennas samt
slutligen hela kontorets avskaffande.
— O. anlitades även i flera andra
krävande uppdrag; som led. av
borgarståndet bevistade han riksdagarna
1755—56 och 1760—62, var därunder
som framskjuten hattpolitiker bl. a.
led. av sekreta utskottet och
banko-deputationen och var även
bankofull-mäktig 1756—66. C:s lysande
affärsverksamhet slutade emellertid med
en katastrof genom att han
medverkade i det växelkontor, som
Henrik König grundade 1756. König och
hans associerade hade lovat att på
grundval av stora utländska
krediter för kronans räkning förse
landet med billiga växlar, men
kontorets transaktioner medförde ett
omfattande "växelrytteri", som under
sjuåriga kriget och den efter krigets
slut 1763 i Holland utbrutna
handelskrisen ledde till väldiga
förluster. Efter mössornas seger 1765
ställdes C. till svars för sitt
deltagande såväl i Saltkontoret som i
Königs växelkontor och dömdes 1766
jämte sina associerade till att
åter-bära jättestora belopp, bl. a. över
2 500 000 dlr kmt för växelaffärerna.
C. hade redan 1765 måst begära sig i
konkurs, och för att undgå häktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
