Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Cronstedt, Carl - 4. Cronstedt, Carl Johan - 5. Cronstedt, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cronquist
142
Cronstedt
Carl Johan Cronstedt. Medaljong av J. T.
Sergel 17C7.
snabb och enkel förflyttning av
pjäserna, vilkas eldberedskap dessutom
ökades genom att de hela tiden kunde
vara riktade mot fienden. Allt detta
medförde, att kanonerna kunde
utnyttjas med stor effekt framför det
egna infanteriet vid anfallsstrid och
förföljande. Bl. a. genom att införa
enhetspatroner (geschwinta skott)
lyckades han i hög grad höja
eldhastigheten. C:s "system" godkändes
1710 av defensionskommissionen och
prövades under Stenbocks fälttåg 1712
—13, dà C. var Stenbocks
artilleribefälhavare, samt gjorde segern vid
Gadebusch till en utomordentlig
framgång för C., som överraskande gick
fienden in på livet med sina kanoner.
Han blev överste vid fältartilleriet
1713. S. å. blev han fången vid
Tön-ningen men hemsändes för att
överbringa kapitulationsvillkoren. Han
deltog i Stralsunds försvar 1714—15
som chef för artilleriet i Sveriges
tyska provinser. Han utnämndes till
generalmajor 1715, var efter
kapitulationen i Stralsund en tid fången
men flydde 1716 ocli blev
artilleri-regrnas chef s. å. samt fortsatte sina
genomgripande organisatoriska och
tekniska artilleriförbättringar och
-förstärkningar fram till 171S, då
lian tog ledningen av
belägringsartilleriet vid Fredriksten. Han
upphöjdes s. å. till friherre och var högt
skattad av Karl XII. Efter dennes
död uppstodo envisa rykten, att han
blivit mördad under medverkan av C.
(jämför C.-F. Palmstierna i "Carl
XII:s död", 1940, och N. Ahnlund i
"Sanning och sägen om Karl XII:s
död", 1941). C. var led. av den
kommission, som dömde Görtz, ocli
demonstrerade däri skarpt sin
aversion mot den karolinska politiken.
Han blev generallöjtnant 1720,
general och överbefälhavare i Finland
1739 samt president i Krigskollegium
1740 men nådde till sin grämelse
aldrig generalfälttygmästarämbetet,
fastän han var den, som gjort det sv.
artilleriet internat, förebildligt och
fortfarande uppehöll dess traditioner
från den senaste krigstiden. I det
politiska livet tog han ingen
framträdande del. Under sin tid i Finland
1739—40 verkade han kraftigt för
ökad krigsberedskap men ställde sig
själv alltmer kritisk mot hattarnas
ryska krig och övergick till
mösspartiet vid 1742—43 års riksdag. Han
blev led. av Vet. akad. 1740 och
sera-fimerriddare 1748. — Gift 1709 med
Elisabet Arnell. T. D.
4. Cronstedt, Carl Johan,
greve, arkitekt, ämbetsman, f. 25 april
1709 på Fullerö, Västerås-Barkarö
skn, Västmanl. län, † 9 nov. 1777 i
Stockholm. Son till C. 1. — C. var
lärjunge till Polhem och Hårleman
och delade under hela livet sitt
intresse mellan tekniken och
arkitekturen. Som följeslagare till Hårleman
anträdde lian 1731 en resa till Paris,
där han kom att kvarstanna i sex år
med undantag av ett längre uppehåll
i Italien. I Paris lade han grunden
till den senare så berömda
Fullerösamlingen genom att inköpa Claude
Audrans stora handteckningssamling.
År 1733 utnämndes han till
överintendent, 1735 kallades han till led. av
Société des arts i Paris och 1737 till
led. av Konstakad. i Florens. Sistn.
år återvände han till Sverige och
biträdde Hårleman vid slottsbygget till
dennes död 1743, då C. efterträdde
honom som ledare för detta liksom i
egenskap av chef för
överintendents-ämbetet. Det var sålunda C., som hade
överinseendet över arbetena på ocli
inom K. slottet under de bråda åren
före och efter kungafamiljens
inflyttning (fram till 1767). I vad mån han
därvid satte sin personliga prägel på
de interiörer, som tillkommo under
lians tid, får tills vidare anses
outrett, men det kan förmodas, att hans
inflytande i verkligheten varit större
än man tidigare antagit. Hertig Carls
drabantsal och Konungens bibliotek
torde vara egenhändiga verk av C.
Särskilt det sistnämnda utmärkes av
en stramt klassicistisk hållning.
Tillbyggnaden av Drottningholm för
Lovisa Ulrika leddes också av C. men
utfördes i huvudsak efter Hårlemans
planer, medan den nya teatern vid
Drottningholm med sin förnäma
salong med all sannolikhet härrör från
C. (1764—65). Bland hans övriga
skapelser, som omfatta offentliga
byggnader av skilda slag, kyrkor,
herrgårdar, stadsplaner m. m., märkes
Artillerigården i Stockholm (1760—
63, numera Armémus.), vilken med
sina enkla och välproportionerade
fasader synes förebåda nyklassicismen i
sv. arkitektur. I sina kyrkobyggnader
anslöt sig C. närmast till den
romerska barocken med ett än rikare,
än enklare formspråk, t. ex. S:t Olai
kyrka i Norrköping (1766—67) och
Maria kyrka i Stockholm, som han
återuppbyggde (1759—63) efter en
eldsvåda. Åtskilliga av C:s
byggnadsprojekt kommo först senare och i
förändrad form till utförande, så
Börshuset och Norrbro i Stockholm.
Genom sin framskjutna ställning
spelade C. en viktig roll i rokokotidens
sv. arkitektur. Han kom också att
göra en betydelsefull insats för den
sv. konstundervisningen genom sitt
förslag (1756) till omorganisation av
den gamla Ritareakad. till en
Målare-och bildhuggareakad., där han blev en
av de första hedersled. (1776). — C:s
intresse för tekniska och ekonomiska
frågor liade förskaffat honom
ledamotskap av Vet. akad. vid dess
instiftande 1739 (preses 1740). Bland
de rön ocli uppfinningar han
publicerade i dess skrifter kom särskilt
hans kakelugnskonstruktion att få
praktiskt och bestående värde. — År
1767 frånträdde C. ledningen av
slottsbygget, som då var i huvudsak
färdigt. Han utnämndes s. å. till
president i Kammarrevisionen och två år
senare till president i
Kammarkollegium. —- Den cronstedtska
handteck-ningssamlingen, som till större delen
hopbragtes av C. med vissa bidrag av
sonen, hovintendenten Fredric Adolf
Ulric C. (C. 6), omfattar c:a 8 000
blad, främst franska
arkitekturritningar från 1500- och 1600-talen samt
förra delen av 1700-talet, en mindre
italiensk avd. samt ett stort antal
blad av C. själv och andra sv.
konstnärer från 1600- och 1700-talen. Den
förvarades som fideikommiss på
Fullerö till 1942, då den genom en
donation av docenten E. Langenskiöld
överfördes till Nat. mus. Dess
betydelse för kännedomen om såväl svensk
som fransk konst under motsvarande
tid kan ännu icke överblickas. — Gift
1744 med grevinnan Eva Margareta
Lagerberg. — Litt.: R. Cronstedt, "C.
J. C. som arkitekt" (Nya dagligt
allehanda 21 mars 1942). Th. N.
5. Cronstedt, Axel Fredrik,
kemist och mineralog, f. 23 dec. 1722 på
Ströppsta i Turinge skn, Stockholms
län, † 19 aug. 1765 på Nisshytte bruk
vid Säter. Son till C. 2 i hans andra
gifte. -—■ C. studerade vid Uppsala
univ. från 1738 men tycks ej ha blivit
inskriven som student. Från 1741
ägnade han sig åt matematik och
naturvetenskap; särskilt intresserade
lian sig för mineralogi, där lian
åhörde J. G. Wallerius’ föreläsningar.
Under ledning av fadern, som önskade,
att sonen skulle bli officer, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
