Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlberg, Knut - Dahlberg, Nils - Dahlbergh, ätt - Dahlbergh, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahlberg
16S
Dahlbergh
Knut Dahlberg.
löne- ocli
sjölagstiftningskommittéer-na och 1920—22 i centrala
skiljenämnden för arbetstvister. På hösten 1920
inträdde D. som konsultativt statsråd
i ämbetsmannaministären under Louis
De Geer, där han kvarstod även sedan
ministären rekonstruerats under
Oscar von Sydow. År 1921 utnämndes
han till häradshövding i Sollentuna
och Färentuna härads domsaga.
Be-dan 1922 övergick lian till det
privata näringslivet, först som v. verkst.
dir. i ab. Sv. handelsbanken och från
1928 till 1942 som verkst. dir. i Sv.
bankfören. —■ D:s sakkunskap i
ekonomiska frågor har utnyttjats vid
ett flertal statliga utredningar och
uppdrag utöver de redan nämnda.
Sålunda var lian ordf. i
bolagsskattebe-redningskommittén 1928, i
frihamnssakkunniga 1931 och är ordf. i
clea-ringnämnden sedan 1934 samt led.
av bl. a. Rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap från 1932
och av valutakontorets styr. sedan
1940. D. är vidare led. av styr. för ett
antal industriföretag,
försäkringsinrättningar och kreditanstalter. Han
var 1924—41 fullmäktig i Stockholms
handelskammare och invaldes 1936 i
Lantbruksakad. — Gift 1908 med
Ester Aurell.
Dahlberg, Nils Josef, präst,
missionsman, f. 3 juni 1894 i Landskrona.
Föräldrar: lokmästaren Carl OskarD.
och Anna Strömbäck.—D. avlade
teologisk-filosofisk ex. 1915 i Uppsala,
teol. kand.-ex. och praktisk teologisk
ex. där 1918 samt prästvigdes s. å.
Efter ett förordnande som v. pastor i
Funbo blev han 1919 missionssekr.,
1922 missionsdirektor och slutligen
1932 missionsföreståndare, allt i
Evangeliska fosterlandsstiftelsen. D.
har gjort vidsträckta inspektionsresor
till Fosterlandsstiftelsens missionsfält
i Indien och Afrika. Hans varma
missionsintresse och stora kunskap i de
aktuella missionsproblemen ha tagits
i anspråk av Nordiska missionsrådet
och Sv. missionsrådet, där lian är
ordf. (sedan 1936) resp. v. oidf.
(sedan 1927). Hans skrifter ha också
mestadels behandlat missionsämnen,
t. ex. "I hjärtat av Indien" (1927),
"Vid Genesarets stränder" (1928),
"David Livingstone" (1933),
"Etiopien. Land ocli folk" (1936) och "Hans
Nielsen Hauge" (1937). D. var
inspektor för Fosterlandsstiftelsens
predikantskola vid Joliannelund 1935—37
och är sedan 1935 inspektor för
samfundets bibelinst. Hagaberg i
öster-tälj e. — Gift 1922 med Karin
Mogensen. D. L.
Dahlbergh, ätt, vars äldste kände
stamfar Erik levde under 1500-talets
andra hälft. En son till honom var
landsbokhållaren i Västmanland,
Dalarna och Värmland Jöns Eriksson
Dahlberg († 1629). Dennes son,
fältmarskalken Erik D. (se nedan),
adlades 1660, upphöjdes 1687 i friherrligt
stånd (ej introducerad) och erhöll
1693 grevlig värdighet. Han slöt själv
sin ätt.
Dahlbergh, Erik Jönsson, greve,
militär, ämbetsman, tecknare, f. 10
okt. 1625 i Stockholm, † 16 jan. 1703
därstädes. Föräldrar:
landsbokhållaren i Västmanland, Dalarna och
Värmland Jöns Eriksson Dahlberg och
Dorotea (Dordi) Matsdotter. —
Faderlös vid fyra års ålder, moderlös
vid tio, togs den fattige pojken om
hand av en släkting. Efter några
skolår i Söderköpings pedagogi sattes han
i skriv- ocli räkneskola i Hamburg.
Som femtonåring blev lian skrivare
lios generalkamreraren i Pommern
Gert Rehnskiöld och följde under sex
års tid sin faderligt stränge
husbonde på dennes ämbetsresor i Tyskland.
Rehnskiöld uppmärksammade snart
sin unge medhjälpares vett samt
utomordentliga anlag för matematik och
teckning. Genom rekommendation till
Nils Dahlberg.
generalkvartermästaren i Pommern
C. von Mardefelt fick lian in honom
vid fortifikationen. Efter en kort
tjänstgöring utnämndes D. 1647 till
konduktör vid de pommerska
fästningarna. Ett utmärkt tillfälle till
fortsatt utbildning fick D., då lian
1650 anställdes som biträde åt den sv.
ministerresidenten i Frankfurt aili
Main Georg von Snoilsky, vilken hade
att indriva den gottgörelse,’ som
tillerkänts Sverige i freden 1648.
Vistelsen i Frankfurt, ett av tidens främsta
kulturcentra, blev rikt givande för D.
Under skicklig handledning studerade
han matematik, fortifikation och
perspektivlära, som discipel till
arkitekten G. A. Böckler ocli konstnären M.
Merian d. y. förkovrade lian sina
konstnärliga anlag, försummade ej
heller att öva ridning, fäktning och
musik och förvärvade stor belevenliet.
Under resor och studier, bl. a. i
Italien som mentor åt två unga friherrar
Cronstierna, fördjupade lian
ytterligare sina kunskaper, särskilt i allt,
som då räknades till
ingenjörskonsten. Under dessa studier nåddes lian
1656 i Rom av brev från von Mardefelt
och fältmarskalken Arvid Wittenberg
med uppmaning att inställa sig vid
sv. armén i Polen. Han anlände dit
strax före slaget vid Warszawa; hans
relation och teckningar äro bland de
viktigaste källorna till kännedomen
om drabbningen. På rekommendation
av hertig Adolf Johan utnämndes han
i sept. s. å. till
generalkvartermästarelöjtnant. Som genom ett under
lyckades han överleva en pestsjukdom, vars
dramatiska förlopp han skildrat i sin
dagbok. Då krigsskådeplatsen
sommaren 1657 flyttades från Polen, var D.
med i den här, som Ivarl X Gustav i
Demmin mönstrade för det tillärnade
tåget mot Danmark. Efter att
personligen ha rekognoscerat Fredriksoddes
fästning var D. en av ledarna för
belägringen. Då stormningen skedde,
visade han Upplands ryttare vägen
genom vattnet runt palissaderna och
bidrog genom denna djärva åtgärd
till Wrangels lysande framgång. D:s
omdöme ocli mod skulle snart sättas
på ännu större prov, vid "tåget över
Bält". Hans våghalsiga
rekognoscering under natten till 30 jan. 165S
av isens bärkraft vid Middelfart fick
visserligen ingen följd, då
kungen redan beslutat att gå över vid
Brandsö. Men omedelbart därpå fick
D. order att under betäckning av ett
kompani östgöta ryttare undersöka
möjligheterna för en övergång från
Fyen till Själland. Tisdagen 2 febr.
utförde lian jämte 40 utvalda
ryttare sin berömda undersökning av
isen mellan Langeland och Laaland.
På aftonen 4 febr. avgav han rapport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
