Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. d’Ailly, Sven - d’Albedyhll, ätt - 1. d’Albedyhll, Christer - 2. d’Albedyhll, Gustaf - 3. d’Albedyhll, Charlotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cTAIbedyhll
1S7
d’Albedyhll
kloekor", Montlandry i "Lille
hertigen" och Féri i "Czardasfurstinnan".
Under sin anställning vid K.
teatern har han på ett förtjänstfullt
sätt iscensatt bl. a. "Konung
fölen dag", "Fra Diavolo", "Advokaten
Pathelin" och "Värmlänningarna".
—- d’A., som rönt mycken
uppskattning för sin välklingande bas, har
konserterat i Köpenhamn och i sv.
landsorten. —- Gift 1) 191S med
skådespelerskan Blanche Engelbrechtson,
† 1932; 2) 1935 med Hildur Fisk. A.L.
d’Albedyhll, urgammal adlig ätt,
som enligt en tradition härstammar
från Italien. Ätten skall ha inkommit
till Livland med ordensriddarna på
1300-talet. Släkten, vars namn har
skrivits även Albedyl, Albadyll m. m.,
introducerades på riddarhusen i
Livland, Estland och Kurland. Dess
äldste med visshet kände stamfar,
Johan Albedyl († 1473) till
Saaren-hof i Maria Magdalena skn i Dorpats
län, blev farfars farfar till
godsägaren i Livland och Estland Georg
Albedyl († 1629). Dennes söner Otto och
Henrik blevo stamfäder för släktens
sv. grenar. Otto Albedyl blev far till
generallöjtnanten Henrik Otto
Albedyl (f. 1666, † 1738), som 1720
upphöjdes i sv. friherrligt stånd under
namnet von Albedyl. Otto Albedyls
bror, översten och assessorn i Dorpats
hovrätt Henrik Albedyl (f. 1610, †
1677), blev farfar till generalmajoren
och landshövdingen Christer Albedyl
(d’A. 1), som 1720 upphöjdes till
sv. friherre under namnet
d’Albe-dyhll. Dennes son, överstelöjtnanten
friherre Christer Reinhold d’A. (f.
1727, † 1767), blev far till a)
över-koopmannen i holländska ostindiska
kompaniet och överintendenten över
magasinerna i Surate, Indien,
friherre Carl Ludvig Maximilian d’A. (f.
1756, † 1804), vars äldste son,
preussiske överstelöjtnanten friherre
Christer Maximilian Gustaf d’A. (f. 1783,
† 1844), blev stamfar för den ännu
fortlevande tyska ättegrenen, och b)
ministern och förf. friherre Gustaf
d’A. (d’A. 2), stamfar för den i
Sverige fortle.vande ätten. Hans maka var
skaldinnan grevinnan Charlotta d’A.,
f. Wrangel (d’A. 3). Deras son,
friherre Carl Gustaf Eickstedt d’A. (f.
1S00, † 1856), var 1S31—43
överceremonimästare. Dennes bror,
kommendanten i Vaxholm friherre Christer
Henrik d’A. (f. 1805, † 1881), blev
farfar till ättens nuv. huvudman,
kanslirådet i K. M:ts kansli friherre
Christer Gustaf Joachim d’A. (f. 1873).
1. d’Albedyhll, Christer
Henric, före upphöjandet i friherrligt
stånd Albedyl, militär, ämbetsman,
f. 19 april 1679 i Riga, † 11 nov. 1750
på Odensfors i Vreta klosters skn,
östergötl. län. Föräldrar:
överstelöjtnanten Otto Reinhold Albedyl och
Hedvig Anna von Wulffen. — d’A.
inskrevs vid univ. i Uppsala 1696,
reste något år senare utomlands och
hemkallades vid krigsutbrottet 1700.
Han anställdes s. å. vid
Livdrabantkåren och följde Karl XII till Bender.
År 1711 blev han generaladjutant av
flygeln, 1712 chef för Skånska
stånds-dragonreg. och generalmajor samt
följde i Norge konungens högkvarter.
Han upphöjdes i friherrligt stånd
1720 och förordnades följ. år till
kommendant i Karlskrona för att
istånd-sätta fästningens försvar samt blev
1721 chef för Österbottens reg., 1725
chef för Jönköpings reg. och 1736
landshövding i östergötl. län. — Gift
1722 med grevinnan Hedvig XJlrika
Mörner af Morlanda. T. D.
2. d’Albedyhll, Gustaf, friherre,
diplomat, f. 31 mars 1758 i
Stralsund, † 11 aug. 1819 på Lövsund,
Runtuna skn, Södermani. län.
Föräldrar: överstelöjtnanten friherre
Christer Reinhold d’A. och
friherrinnan Helena Dorotea Elisabet von
Eickstedt. Sonson till d’A. 1. — d’A.
blev student i Lund 1774; efter
kans-liex. kom han 1776 till Stockholm,
där han blev kammarjunkare vid
hovet och 1787 utnämndes till
kammarherre. Han inträdde samtidigt på
den diplomatiska banan och sändes
bl. a. till S:t Petersburg och Madrid,
varpå han blev minister en second i
Köpenhamn (1785 och 1787—89). Då
ambassadören där ej hade Gustav
III:s förtroende, blev det i stället
d’A., som fick uppdraget att verka
för kungens planer; han lyckades
också vinna A. P. Bernstorffs
förtroende och hoppades, okunnig om
Gustavs planer gentemot Ryssland, kunna
åstadkomma en allians mellan
Sverige och Danmark. Mot d’A:s
förmodan började danskarna krig mot
Sverige, men han uppgav ej sin strävan
utan sökte ivrigt hjälpa J. G.
Oxenstierna och G. M. Armfelt i deras
planer att återställa freden genom ett
"familjefördrag" mellan Danmark,
Sverige och Ryssland. Likaså stödde
han Englands och Preussens
medlingsförsök. Stilleståndsförhandling-ar hade redan kommit till stånd, då
d’A. blev inblandad i den
Benzel-stiernska komplotten mot den ryska
flottan i Köpenhamn (se
Benzelstier-na 5). Gustav III, som ej ville
komprometteras, återkallade omedelbart d’A.
och tilldelade honom ministerposten i
Hamburg. d’A. vägrade att finna sig i
denna degradering och anhöll att få
rentvå sig i den obehagliga affären.
Efter Gustav III:s död utverkade han
en rehabiliteringsakt av
förmyndarregeringen 1792, men hans andel i
Gustaf cTAIbedyhll. Samtida
miniatyrmål-ning.
händelsen var mer aktiv än lian velat
låta påskina, och hans fortsatta
liv-blev huvudsakligen en kamp för
upprättelse. Endast ett viktigare uppdrag
tillföll honom senare, nämligen att
undersöka de finansiella förhållandena i
sv. Pommern. Hans i många
avseenden framsynta förslag (1793), bl. a.
att Sverige borde avträda sina tyska
besittningar, väckte ingen förståelse.
d’A. var sedan hänvisad att leva som
minister i disponibilitet med en
obetydlig pension. Från 1S12 var han
bosatt i Uppsala, där han liksom än mer
lians maka trivdes väl i de
skönlitterärt och historiskt intresserade
kretsarna kring Geijer och Atterbom.
Hans intressen hade tidigt fört
honom samman med män som C. C.
Gjörwell och L. Hammarsköld, ocli
han fortsatte alltjämt att syssla med
diplomatiska och personliga minnen
och anteckningar, särskilt från 1789,
vilka delvis utgåvos av honom själv,
delvis finnas bevarade i Uppsala
univ.-bibl. och K. bibi. Hans noggrannhet
och arbetsiver togos även i bruk av
E. M. Fant för "Scriptores rerum
Suecicarum medii ævi". —- Gift 1795
med skaldinnan grevinnan Charlotta
d’A., f. Wrangel (d’A. 3). B. T.
3. d’Albedyhll, Eleonora
Charlotta, grevinna, skaldinna, f. 27 mars
1770 i Stockholm, † 30 maj 1835
därstädes. Föräldrar: riksrådet och
gene-ralf älttygmästaren greve Anders
Reinhold Wrangel och Eleonora Mariana
Barnekow. — d’A. intog vid sidan av
Malla Silfverstolpe den mest
bemärkta platsen bland de kvinnor, som
tillhörde den nyromantiska kretsen i
Uppsala. År 1814 utgav hon "Gefion",
ett stort skaldestycke i fyra
hexametersånger om de insatser Odens
dotter Gefion gjorde för kulturens
höjande i Norden, och för detta erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
