Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Dalén, Albin - 2. Dalén, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalén
189
Dalén
företog 189S—1930 talrika
studieresor till många europeiska länder samt
Förenta staterna, delvis på offentligt
uppdrag. — D:s tryckta skrifter äro
få men värdefulla och avhandla bl. a.
desinfektion av bindehinnan
(drsav-handl.), alkohol-tobaksblindhetens
väsen m. m. — Ett klart och nyktert,
av auktoritetstro oförvillat huvud, en
skicklig hand och ett försynt ocli
vänligt väsen gjorde D. till en sällsynt
god läkare, som inom sitt fack blev
den mest anlitade i Sverige. Som
lärare verkade lian "icke genom mycket
talande utan genom ett förträffligt
handlande" (K. G. Ploman). Ett visst
tungsinne gjorde honom
tillbakadragen och föga fallen för att synas utåt.
— Gift 1907 med Maria (Maja)
Sve-din. —■ Litt.: biografi av K. G.
Ploman i Nordisk medicin 1940. P. H. T.
2. Dalén, Nils Gustaf,
uppfinnare, industriman, f. 30 nov. 1869 i
Skräddaregården i Stenstorps skn,
Skarab. län, † 9 dec. 1937 i Lidingö.
Bror till D. 1. — D. visade tidigt en
l ik teknisk begåvning, byggde
vattenhjul i fädernegårdens bäckar och
konstruerade apparater, bl. a. en
in-ventiös väckningsapparat genom
kombination av ett väckarur, ett
slagverk, en fotogenlampa, en fosforsticka
och en kaffekokare. Han genomgick
folkhögskolan och lantmannaskolan
i Stenstorp, utbildade sig särskilt i
trädgårdsskötsel och mejerihantering
och brukade 1889—92 sin fädernegård.
År 1891 uppfann han en
fettberäk-ningsapparat för mjölk, som lian
visade för dr Gustaf de Laval i
Stockholm. På dennes inrådan genomgick
D. 1892—96 Chalmers tekn.
läroanstalt i Göteborg och utexaminerades
som ingenjör både från fackavd. för
mekanik och maskinlära och från
fackavd. för byggnadskonst. Han
genomgick 1896—97 det berömda
Poly-technicum i Zurich, där han började
experiment med varmluftsturbiner,
som han fortsatte efter återkomsten
till Sverige, först i Göteborg 1897—
99 och sedan vid ab. de Lavals
ång-turbins verkstäder vid Järla utanför
Stockholm 1899—1901. D. fortsatte
sin uppfinnarbana som verkstadschef
1901—03 vid Sv. karbid- och
acetylen ab:s verkstad vid Järla. Han
introducerade 1902 gassvetsningen i
Sverige (vid Finnboda varv i Nacka skn
utanför Stockholm). Mest
intresserade han sig för aeetylenbelysningen,
särskilt med den s. k. dissousgasen.
Sv. karbid- ocli acetylen ab:s
verksamhet fortsattes av det 1904
nybildade ab. Gasaccumulator, där D. var
överingenjör 1906—09. År 1909 deltog
lian i stiftandet av Sv. ab.
Gasaccumulator och blev dess verkst. dir.
— Ären 1905—09 utarbetade D. de
Albin Dalén.
fyra berömda uppfinningar, som
kallats Aga-systemets hörnpelare (Aga
liar blivit den vanliga förkortningen
av firmanamnet ab.
Gasaccumulator). Dessa fyra uppfinningar för
Da-léns automatiska fyrbelysning äro:
1) klippljusapparaten eller
klippapparaten (1905), som möjliggjorde
intermittent s. k. klippljus för blänkfyrar,
2) den porösa massan i
acetylenbeliål-larna, de s. k. gasackumulatorerna
(1906), vilka D. fyllde med
explo-sionsfri Aga-massa, som kunde
magasinera stora mängder acetylen i små
dimensioner, 3) solventilen (1907), en
automatiskt verkande ventil för
fyrljusens avstängande under dagen,
ocli 4) den s. k. dalénblandaren
(1909), en apparat för
åstadkommande av den för acetylenens
förbränning nödvändiga
luftblandningen. Dessa fyra uppfinningar
möjliggöra det världsberömda
Aga-syste-met för automatisk fyrbelysning,
vilket efter 1909 fått enastående
betydelse jorden runt — den första
installationen av Agaljus för
fyrbelysning skedde dock redan 1904 vid
Ronneby. Numera användes D:s system
av fyrväsendet i hela världen. En
annan av D:s uppfinningar, de
automatiska lysbojarna, har tack vare sin
driftsäkerhet ävenledes vunnit
internat. användning ocli i hög grad ökat
säkerheten till sjöss. Aga-fyrarna
ha blivit så gott som oberoende av
tillsyn genom att en s. k.
strumputby-tare automatiskt byter en
sönder-gången glödstrumpa. Luftfyrar med
klippapparater och D:s landningsfyr
eller vindindikator, likaledes med
klippljus, lia kommit till användning
på flygplatser jorden runt. För
järnvägssignalering ha D:s
blinkljusin-stallationer allmänt apterats, även
som varningssignaler vid
järnvägsövergångar, och biltrafiken i städerna
liar underlättats tack vare gatutra-
fikfyrar av D:s system. Dissousgasen
användes nu också för belysning i
järnvägsvagnar, för fartyg och för
strålkastare ; den liar fått stor utbredning
för autogen svetsning, skärning,
lödning m. fi. ändamål. Bland D:s senare
uppfinningar må nämnas den
bränslebesparande, värmeackumulerande
Agaspisen (1929), eldad med koks.
Han publicerade bl. a. avhandl. i den
av honom utg. Aga-journal 1918—37.
— Sedan ab. Gasaccumulator med D.
som verkst. dir. påbörjat sin
storfabri-kation 1909, uppfördes nya verkstäder
m. m. 1912 vid Skärsätra i Lidingö,
där fabrikerna alltjämt äro belägna.
S. å. råkade D. själv vid en
gasacku-mulatorsexplosion skadas, så att han
sedan dess var berövad så gott som
all synförmåga. Trots detta ledde
han företaget till strax före sin död,
och under hans ledning växte det ut
till ett världsföretag med
försäljningsorganisationer i de flesta
länder. År 1941 var aktiekapitalet 28,0
mill. kr., arbetarantalet 700 och
tillverkningsvärdet 15,5 mill. kr. — D.
tillhörde styr. i en mängd bolag. På
senare tid intresserade han sig för
radio och ljudfilm och var bl. a.
styr.-led. i Sv. radio ab. 1919—2S och i
Radiotjänst 1924—35; han var också
en av stiftarna av Baltic radio ab.
1928, från 1941 Aga-Baltic ab. med
fabrik vid Skärsätra. Redan 1912
understödde D. ingenjör Sven
Berglunds försöksfotograferingar av ljud
enligt transversalmetoden. Sedan 1931
ha de flesta sv.
filminspelningsfirmorna använt Aga-Baltics
inspelningsapparatur. Även flygningen låg
honom varmt om hjärtat: han var med
om att grunda ab. Enoch Thulins
aeroplanfabrik 1915 och ab. Lufttrafik
1917. D. intresserade sig livligt för
nationalekonomiska och
handelspolitiska angelägenheter och var led. av
1928 års tullkommitté och 1931 års
valutakommitté. — Naturligt nog
erhöll "Sveriges blinde Edison", vår
tids mest kände och betydande
uppfinnare i Norden, många
utmärkelser. Han fick nobelpriset i fysik 1912,
blev led. av Vet. akad. 1913,
promoverades till fil. liedersdr vid Lunds
univ. 1918 och blev led. av Ing. vet.
akad. 1919 (v. preses 1923—25,
hedersled. 1934). D:s byst, skulpterad
av Jonas Lind, är rest utanför Agas
fabrikskomplex i Lidingö. D. är
begravd på Lidingö kyrkogård. — Gift
1901 med Elma Axelina Persson.
— Litt.: "Nobelpristagaren G. D."
(1920); .T. H. Nauckhoff, "G. D."
(1927); E. Hubendick, "G. D." (Ord
och bild 1930); E. Wästberg, "G. D.,
en stor svensk" (1938); G. Ehn, "Ur
Agas historia" (Nordisk familjeboks
månadskrönika 193S). S. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
