Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Danielsson, Erik Georg - 2. Danielsson, Carl - Dannfelt, se Juhlin Dannfelt - Dannström, Isidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danielsson
207
Dannström
kom för Uddeholmsverkens eget
behov, anlades bolagets främsta verk,
Hagfors järnbruk. Även vid
tillkomsten av Bergslagernas järnvägar
gjorde IX en betydande insats. B. var
led. av borgarståndet som repr. för
bruksägarna 1856—58, led. av Värml.
läns landsting 1863—65 och 1868—76,
därunder bl. a. v. ordf. 1869—70 samt
ordf. 1871—76, e. fullmäktig i
Jernkontoret vid Brukssocietetens allmänna
sammankomster 1856, 1859, 1862 och
1871 samt led. av dess kommitté ang.
ny gruvstadga, led. av Värml. läns
hushållningssällskap, dir. i
Värmlands enskilda bank från 1870 och led.
av interimstyr. för Bergslagernas
järnvägs ab. 1871—79. — Gift 1) 1843
med Magdalena (Malin) Ulrika Lalin,
† 1844; 2) 1848 med Kristina (Stina)
Wærn.
2. Danielsson, Carl Leonard,
metallurg, industriman, f. 30 mars
1845 på Aggarön, Kärrbo skn,
Väst-mani. län, † 15 nov. 1917 i Stockholm.
Föräldrar: trädgårdsmästaren August
Ludvig D. och Anna Stina
Jansdotter. Brorson till D. 1. — D. var
elev vid Stjärnsunds bruk 1865—67
och genomgick Filipstads bergsskola
1867—68. Efter att 1868—71 ha varit
bruksbokhållare vid Munkfors bruk
tjänstgjorde han 1871—74 som
bruksförvaltare vid Stjärnsunds bruk,
tillhörigt Klosters ab., och ledde 1874—
82 som överingenjör Bofors bruks
tekniska verksamhet samt var 1882—93
disponent för ab. Bofors-Gullspång
och 1894—1913 förste disponent
(affärsdisponent) för Uddeholms ab. i
Värmland. I samma bolags styr. var
D. led. 1S94—1917 och ordf. 1914—17.
— D. var en av de största
märkesmännen i sv. brukshantering och
ståltillverkning vid 1800-talets slut. Efter
en studieresa till England och Förenta
staterna 1875—76 företog han på
uppdrag av Bofors’ disponent Pehr
Carl Danielsson. Målning (detalj) av E.
österman 1914.
Lagerhjelm 1878 en resa till det
franska järnverket Terre-noire, där
man av martinstål lyckats framställa
ett biåsfritt stålgjutgods med goda
hållfasthetsegenskaper för
framställning särskilt av kanoner och pansar.
S. å. införde D. vid Bofors denna s. lc.
terrenoire-metod, och han löste
problemet att i martinugn framställa ett
stål, som vid gjutning blev så tätt, att
det utan efterföljande smidning
kunde användas till kanoner. Därmed var
uppslaget givet till den blivande
kanontillverkningen vid Bofors, där
det första kanonämnet göts 1879, och
där den moderna kanonverkstaden
byggdes av D. 1S81—83. Trots stora
svårigheter kunde D. redan vid
1S80-talets mitt tillverka kanoner på
upptill 6 000 kg:s vikt med samma
materialtäthet som t. ex. Krupps. Under
D:s ledning utbyggdes Bofors
kanonverk till en modern och väl utrustad
krigsindustri, där allt grövre pjäser
framställdes. — Under D:s 20-åriga
ledning av Uddeholmsverken
koncentrerades järntillverkningen till de två
stora verken Munkfors och Hagfors,
skogs- och övriga ägovidder utökades
i hög grad, och de största vattenfallen
utbyggdes, bl. a. med tanke på
framställning av tackjärn på elektrisk väg.
Ären 1911—13 anlades tre
elektro-hyttor vid Hagfors, överhuvudtaget
genomgingo Uddeholmsverken under
D:s ledning en lysande utveckling.
För sina betydande förtjänster om
sv. järnhantering tilldelades D. 1913
Jernkontorets stora medalj i guld.
"D. hörde till sin samtids mest
utmärkta och mest förtjänta svenska
bergsmän. I det myckna, som han vid
Bofors och Uddeholm skapat eller
omskapat, har han rest sig ett
monument, mer talande än ord och
varaktigare än bronsen" (C. Sahlin). —
D. var led. av en mängd
industribolagsstyr., bl. a. en av stiftarna av
Oxelösunds järnverks ab. 1913,
fullmäktig i Jernkontoret och led. av
järnvägsrådet, led. av flera
kyrkomöten, ordf. i Värmländska
bergs-mannafören. 1902—16 m. m. — Gift
1SS1 med Sigrid Lagerhjelm. S. K.
Dannfelt, se Juhlin Dannfelt.
Dannström, Johan Isidor,
operasångare (baryton) och tonsättare,
f. 15 dec. 1812 i Stockholm, † 17 okt.
1S97 därstädes. Föräldrar:
värderingsmannen vid
general-assistance-kontoret Anders D. och Charlotta
Lovisa Rönqvist. — D. studerade 1826
—29 vid Musikconservatoriet sång
för J. E. Nordblom, harmoni för E.
Drake och piano för T. Byström.
Samtidigt som lian var kontorist 1S29
—34 och e. o. kammarskrivare vid
utgående Sjötullkammaren 1833—36,
gav han musiklektioner och stude-
Isidor Dannström.
råde 1S35—37 harmoni och
kontrapunkt för E. Drake och sång för I. A.
Berg. Han fortsatte sin utbildning i
Tyskland, Italien och Frankrike
1S37—41. Ären 1844—15 studerade
lian för M. Garcia i Paris. — På K.
teatern debuterade D. 1841 som Max
i "Alphyddan" och framträdde där
1841—44 i en rad operor tills, med
Jenny Lind och J. Günther. Bland
hans partier märkas titelpartiet i
"Don Juan", greve Almaviva och
Figaro i "Figaros bröllop", Bazil i
"Barberaren i Sevilla", Talaren i
"Trollflöjten", Geronimio i "Turken i
Italien", Rudolf i "Sömngångerskan",
Nevers i "Hugenotterna". Hans röst
var ej omfångsrik men välljudande,
och han ägde även dramatisk talang.
—■ Under 1840- och 1850-talen
komponerade D. en rad sentimentala sånger
i traditionell romantisk stil samt på
1860-talet andliga solosånger, bl. a.
"Hur ljuvt det är att komma" (som i
nu gällande koralbok dock har annan
melodi). Han komponerade även musik
till en rad sångspel och vaudeviller,
särskilt till A. Blanches texter. — D.
verkade 1844—86 som sånglärare. År
1849 utkom hans sångskola, som
"under flera decennier försvarat sin plats
som den fullständigaste och
grundligaste sångskola vi ägt på svenska
språket" (F. Huss). Bland hans
elever märktes Adéle Almati-Rundberg,
Vendela Andersson-Sörensen, Conrad
Behrens, Gerda Grönberg-Rové, Signe
Hebbe, Anna Hellström-Oscàr, Julia
Jahnke-Mandahl, Louise Michaëli m.
fi. D. var även dirigent för
Harmoniska sällskapets kör 1847—48 samt
musikkritiker i Dagligt allehanda och
Aftonposten 1848—49 och i
Aftonbladet 1854—55 samt innehade 1856
-—S6 en instrumenthandel (de sista
åren tills, med L. Ohlsson). Led. av
Mus. akad. blev han 1851. Åren
1853—54 gjorde han en resa till För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
