Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Dardel, Gustaf von - 3. Dardel, Fredrik von - 4. Dardel, Nils von - Darell, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Dardel
209
Darell
var delegerad vid diverse konferenser
i Bryssel, bl. a. i internat, kommittén
för hjälp till Ryssland 1921, och blev
tf. chef för Utrikesdep:s pcrsonalavd.
1940 saint sv. minister i Köpenhamn
1941. — Gift 1910 med Eva Ebba
Sophia Lindman. T. D.
3. Dardel, Fredrik Elias August
von, ämbetsman, f. 28 aug. 1885 i
Bettna skn, Södermani. län. Sonson
till D. 1, sv. adelsman vid faderns
död 1931. Föräldrar: godsägaren Fritz
August von D. och Sofia Matilda
Norlin. —- D. blev jur. utr. kand. i
Uppsala 1908, tjänstgjorde därefter i
domsaga och vid Svea hovrätt men
övergick sedan till statsförvaltningen.
Han var tf. sekr. i Fångvårdsstyr.
1915—18, blev sekr. där 191S, var
1918—30 tf. byråchef och 1930—39
byråchef i Medicinalstyr., varvid han
förestod verkets kameralbyrå. Vid
sidan av tjänsten anlitades D. för
åtskilliga sakkunniguppdrag, särskilt
inom inedicinalförvaltningen. I
samband med tillkomsten av Karolinska
sjukhuset i Solna och dess
samordnande med Serafimerlasarettet i
Stockholm under gemensam förvaltning
inrättades som något för sv.
förhållanden nytt ett administrativt
chefsämbete för dessa sjukhus, till vars
innehavare D. utnämndes 1939. Sedan
1940 liar han som sjukhuschef titeln
överdir. D. är sedan 1936 sekr. hos
överstyr, för Konung Oscar II :s
jubileumsfond och sedan 1942 led. av
överstyr., tillhör sedan 1941 styr. för
Konung Gustaf V:s 80-årsfond och är
sedan sistn. år led. av Statens
krisrevision. —• Gift 1918 med Maria
(Maj) Sophia Wising i hennes andra
gifte. Spr.
4. Dardel, Nils Elias Christofer
v o n, konstnär, f. 25 okt. 1888 i
Bettna skn, Södermani. län. Bror till D. 3.
— D. avlade studentex. i Uppsala
1908, studerade därefter vid
Konst-akad. 1908—10 och begav sig sistn. år
till Paris. Han liar sedermera
företagit ett flertal resor, bl. a. till
Nordafrika 1914,1916,1936 och 1938,
Teneriffa 1916, Japan 1917 och Sicilien
1937. Ären 1919—39 var D.
företrädesvis bosatt i Paris, och sedan 1940
har han varit verksam i Amerika.
Från farfadern, Fritz von D. (D. 1),
kan D. antas ha ärvt sin
respektlösa kvickhet. Av yttre inflytelser
kan man peka på det intresse, som D.
redan under akad.-tiden i Stockholm
lade i dagen för E. Munchs konst,
och som lian i Paris ägnade
Matisse-skolan och kubister som Braque. En
Hokusais bisarrerier ha lika litet
lämnat honom oberörd som den
kalligra-fiska virtuositeten i de gamla
japanska färgträsnitten. Hans teknik liar
förändrats från den luddiga pensel-
Nils von Dardel.
föringen i de tidigare dukarna, ss.
"Begravning i Senlis" (1913) och
porträttet av professorskan Ellen
Roos-val (1915), till den behagfullt,
stundom behagsjukt linjesköna elegansen
i societetsporträtten från senare år.
Men färgen liar alltjämt samma
gnistrande, ädelstensaktiga prakt och röjer
ett ohöljt förakt för den konventionella
verklighetsuppfattningen. D: s alltid
originellt välklädda figurer lia ofta en
modedocksartad smärthet och ett
elfenbens- eller rosaskimmer över hyn,
deras huvuden verka trots sin sprödhet
alltför tunga för deras veka skuldror,
och de röra sig ej, de inta
dekorativa attityder. Så t. ex. "Gata i Senlis"
(1913, Nat, mus.), "Columbi ägg"
(akvarell, 1924), porträtt av Hj.
Bergman (1924), "Oxögat" (1929),
"Fågelskrämman" (1934). Deras värld är ett
mellanting mellan ironisk saga och
fantastisk dröm; det hemska berövas
dock oftast sin skräck genom en
groteskt komisk accent ("Drama", 1921,
Nat. mus.). Det är en konst, som kan
tangera det själsligt sjuka
("Para-noikern", 1925, Åbo konstmus.) men
som oftare koketterar med excentrisk
sensibilitet ("Den döende dandyn",
1918) och spirituella infall. Ett drag,
som tydligen sammanhänger med ett
djupt personligt problem, är
konstnärens förkärlek för svävande och
hängande gestalter ("Visit hos excentrisk
dam", 1921, "Förankrad vid livet",
1929) samt hans lek med riskfyllda
situationer på kanten av bråddjup
("Exotiskt landskap", 1918,
"Exekution", 1919, "Vattenfallet", 1921,
"Magnolia", 1922, "Villa Balestrino",
akvarell, 1923, "Familjeidyll", 1923).
Som porträttör liar D. i stor
utsträckning fått sitt klientel bland
"the upper ten", vars damer han
artigt skildrat som avbilder av det
anglosaxiska skönhetsidealet. Med
silver-stift har han elegant skildrat Tollie
Zellman (1926) och Märta Halidén
(1927), och hans tecknade porträtt av
August Brunius på sjukbädden (1925)
och Erik Lindorm (1939) visa D. som
en genial människotolkare. Som sådan
framstår han också i "Kolbäraren"
(1937), en bild så utan låter och
åthävor, att den skulle förvåna i
konstnärens produktion, om man inte
kunde följa denna psykologisk-realistiska
linje tillbaka till den ömsinta
skildringen av en "Torparflicka" (1909,
Nat. mus.), överhuvudtaget ger D.
något av sitt allra bästa i bilder av ocli
för barn, t. ex. porträtteckningen av
dottern Ingrid (1930), "Historien om
lilla kanin och stora kanin" (tecknad
för Barnens dagblad 1925), den som
väggmålning i Stockholms stadsbibl: s
sagorum utförda "Jon Blund" (1927)
ocli den till Stockholmsutställningen
1930 i tapisseri av Elsa Gullberg
återgivna "Svarta Diana" (gouache,
1924, Nat. mus.), som jagar djungelns
vilda djur, en av de mest rörelsefyllda
kompositioner D. skapat. Intresset
för barn går likaledes igen i flera
av de under Afrikaresorna 1936 och
1938 tillkomna akvarellerna, vilka
mästerligt skildra folktyper i alla
åldrar. Om man därtill lägger de
dekorationer, som han utförde omkr.
1920 åt Sv. baletten under Rolf de
Maré, en dalaromantisk fond till
"Midsommarvaka" efter Hugo Älfven s
musik och den groteskt förvridna
bakgrundsfiguren till "Dårhuset" efter
Pär Lagerkvists drama "Himlens
hemlighet", torde de viktigaste dragen i
D:s konstnärsfysionomi lia antytts.
Han var naivist före naivisterna och
surrealist före surrealisterna, men
lian har aldrig fastnat i en doktrin.
Expressionismen frigjorde hans
färg-och fantasibegåvning, men lian
släppte aldrig helt kontakten med
verkligheten och människorna, ocli dit har
lian så småningom återvänt. — D. är
repr. i Nat. mus., Göteborgs mus.,
Malmö mus., Nasjonalgalleriet i Oslo
m. fi. mus. Han blev led. av
Konst-akad. 1934. — Gift 1921—34 med förf.
Tliora Klinckowström. — Litt.: K.
Asplund, "N. D." (1933); "N. von D.
Målningar och teckningar. Med
inledningar av G. Hellström ocli K.
Asplund" (1940); Gotthard Johansson i
"Kritik" (1941). Th. N.
Darell, Johannes Gustaf,
elektrotekniker, f. 11 maj 1865 i Mo skn,
Skarab. län. Föräldrar: banvakten
Anders D. och Maria Pettersdotter.
— D. genomgick 1881—84 Tekn.
elementarskolan i Borås ocli blev
sedan maskinritare hos ingenjör Wilh.
Wenström i Örebro. Han sysslade där
med bl. a. dynamoelektriska maskiner,
och därunder väcktes hans intresse
för den under 18S0-talet i Sverige
14 Svenska män och kvinnor II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
